Ålrajt. Nästan allt som här plitas neder har formulerats i gammelmedier, företrädesvis radio. Så även denna dag då en person sa ”jag tänker att” cirka sjutusen gånger (mina överdriftsbehov är lite barnsliga). Men det får en ju att verkligen börja tänka. Och då särskilt på vad det engelska ”think” medfört för de tre svenska verb man kan översätt det med: tro, tänka, tycka.
Om man verkligen tänker på saken kanske det här är en typ av språkförändringar som går djupare än lajva, deleta, OMG och you name it! Personen i radio hade viktiga saker att säga och skulle nog förr i världen varierat sig mellan ”jag tänker, jag tror” och ”jag tycker”. Nej, förresten, hon/han/hen hade säkert mest valt ”jag tycker”.
Varför det blitt som det blitt? Jo, för att "think" och "tänka" låter så lika. Ett enormt (massivt, säger svensken i dag) användande av ”jag tänker” har smittat de flesta av oss. Flera gånger om dan kommer från mig själv: ”JAG TÄNKER” - vad det nu gäller. Det som oftast sker vid mitt datorbord (inget ”skrivbord” värt namnet) är att ”jag tycker”. Ifall någon missat den detaljen.
Och angående språket finns en sak man kan tycka och tänka ihjäl sig om: Ponera att alla de svensktalande som finns på jorden och som av fysiska och psykiska skäl har möjlighet att fundera över sitt ordval gjorde det! Lagom mycket, förstås, inte så att man sitter och väger varje ord på guldvåg innan man öppnar munnen.
Det räcker med att emellanåt tänka (!) på hur man formulerar sig, både i tal och skrift – i den mån man skriver. Om sin ”Svensk floskelordbok”, berättar författaren och journalisten Fredrik Kullberg på sajten SVT Nyheter (juni 2022). Bl a tas ur denna ”managementjargong” upp just ”tänka” och det beskrivs som ersättning för tycka, hävda, anse och liknande i offentligt språkbruk bland beslutsfattare med flera: "jag tänker att det finns ett spännande genusperspektiv i digitaliseringen av skolan”.
”You never walk alone”, tänker jag, som även läser vad journalisten Andreas Ekström skriver om mediesvenskan i Sydsvenska Dagbladet (mars 2024):
Svenska medieföretag har tappat greppet om sitt språk. Den vanliga svenskan har ersatts av ett slags Linkedin-svenska med fåfänga, överdådiga titlar och hårresande anglicismer.
Och angående språket finns en sak man kan tycka och tänka ihjäl sig om: Ponera att alla de svensktalande som finns på jorden och som av fysiska och psykiska skäl har möjlighet att fundera över sitt ordval gjorde det! Lagom mycket, förstås, inte så att man sitter och väger varje ord på guldvåg innan man öppnar munnen.
Det räcker med att emellanåt tänka (!) på hur man formulerar sig, både i tal och skrift – i den mån man skriver. Om sin ”Svensk floskelordbok”, berättar författaren och journalisten Fredrik Kullberg på sajten SVT Nyheter (juni 2022). Bl a tas ur denna ”managementjargong” upp just ”tänka” och det beskrivs som ersättning för tycka, hävda, anse och liknande i offentligt språkbruk bland beslutsfattare med flera: "jag tänker att det finns ett spännande genusperspektiv i digitaliseringen av skolan”.
”You never walk alone”, tänker jag, som även läser vad journalisten Andreas Ekström skriver om mediesvenskan i Sydsvenska Dagbladet (mars 2024):
Svenska medieföretag har tappat greppet om sitt språk. Den vanliga svenskan har ersatts av ett slags Linkedin-svenska med fåfänga, överdådiga titlar och hårresande anglicismer.
