Ur en stor morgontidning, ni vet, en som höll sig med ett bra skriftspråk förr, saxades följande: ”Fyra saker att hålla koll under installationen”. Ingen bigg diil, anser väl populasen. Och det är det inte, om och utifall det vore en sällsynt företeelse. Sånt gick ens gamla jobb som korr-läsare ut på: Man satte ett s k lokaliseringstecken mellan ”koll” och ”under” och skrev vid detta: ”på”.
Skillnaden då mot nu är att inget ”åkte ut” i publicerat skick oläst. På nätet går det undan och de här småfelen (samt de större) är väldigt många. Det finns fel även i korrekturläsares egna texter (som denna) eftersom inga fler ögon nagelfar dem förutom skribentens.
Nå, tycker väl nämnda populas, felaktigheterna ändras ju på ett senare stadium! Javisst, den citerade meningen utan ”på”, byttes senare mot den mer kvalitetstidningsmässiga rubriken Trumps tillträde i dag: Fyra saker att hålla ögonen på. Det är med säkerhet en jäkligt gammaldags åsikt: men om nu rubriker och texter ändras efterhand, då kan ju vad som helst när som helst friseras? Det här händer stup i kvarten och gäller kanske ofta småsaker, men ens tilltro till blaskorna har inte ökat med den vrålsnabba kommunikationen.
Och genast ska mitt eget ordval synas i sömmarna: ”populas” är egentligen ett nedsättande begrepp för ”den stora massan eller de breda lagren av befolkningen” (SAOB). I samma ordbok står även hur det användes 1953: ”numera i synnerhet i vitter stil, eller något skämtsamt”. Mja, vitter kan man knappast kalla Sbråk, kanske skämtsam ibland.
Men här passar ett vackert citat. En präst, författare och släktforskare, berättade i Släktband (P1) om sin farfars mor och dennas hårda, fattiga och strävsamma liv. Om många av människorna runt henne i Tornedalen under sekelskiftet 1800-1900, sa släktforskaren: ”De hade mindre boklig bildning, men de var bildade i mänskligt leverne”.
