Det kan vara en arbetsskada, eller så är det en diagnos, detta att envetet hävda det egna språket som det enda rätta. Jag korrigerar: jämfört med dem som kallar sig språkpoliser är man en riktig soft girl. Men se där, genast blev det fel. Begreppet "soft girl" har hamnat på det som kallas nyordslistan och i den beskrivs det så här: ”ung kvinna som bejakar värden som anses mjuka, exempelvis skönhet och familjeliv, och som väljer bort karriären”.
Ett par grejer stämmer: bejakar skönhet och väljer bort karriären. ”Ung” är långt från en sann beskrivning. Dessutom har jag läst och sett tillräckligt av dem som kallar sig själva ”soft girls” för att betvivla att vi bejakar samma slags "skönhet" och talar om samma slags "karriärer".
Nej, de här nyorden är knappast något för alla, som det
brukar heta. Men i det senaste Språket (sänt i P1 27 december 2024) deltog en av de
personer inom språkvetarkåren som jag haft kluven inställning till. Mycket
kunnig och insatt i svenska språkets byggstenar och deras kombinationsmöjligheter har
hon, likt många kolleger, inte varit främmande för den nutida, alltför välvilliga inställningen
om hur och varför dagens svenska förändrats.
Men nu hade denna förhållandevis unga människa blivit skrämd
av det som pågår, vad AI kan åstadkomma i värsta fall – och vad som redan hänt – samt utnämnde "slop" till ett av de viktigaste ”nyorden”. I ett citat ur DN (25 augusti 2024) förklaras ordet så här:
Forskare vid Amazon web services AI-labb uppskattade nyligen
att över 50 procent av alla meningar på internet är halvkorrekt nervattnad slop
från engelska. Detta oroar forskarna eftersom det blir en existentiell risk för
AI själv. Om inget görs kommer modellerna att börja träna sig själv på sitt
eget usla språk.
Och för en stund sen hördes följande ur väderleksrapporten i P1: ”…och på dagen en del sol. Tidvis skyms dock solen när moln passerar österut”. För att finna ett ofördärvat språk, nästan poetiskt i stilen, får man söka på ställen som känns lite ovana och ovanliga ännu.
