Av nån anledning började jag fundera på – och det var nog för 34:e gången, glömskan är en generös kamrat till de äldre – uttrycken vara haj på/vara fena på. Som gjort för skojpettrar att säga ”vara en hajfena” på, vilket säkert redan skett (även för undertecknad, vem vet?).
Nätet är till viss hjälp, men leder ibland lite väl långt. Hur som helst: en riktig fena från förr heter Catharina Grünbaum, en av de få språkvetare som i Sbråk-bloggen inte får citattecken runt titeln. Googlar man "haj" och "fena på", el dyl, dyker en text av henne upp i DN, från 2008. Ungefär vid den tiden startade språkets sotdöd, som nu nästan nått sitt slutstadium.
Men då, 2008, förklarade hon kort och tydligt hur fenan egentligen inte är EN fena, utan en förkortning av ”fenomenal”. Däremot är hajen ”i bildlig betydelse en förslagen person”, så Cataharina Grünbaum, och den ligger bakom uttrycket "vara haj på något".
SAOB skriver 1930 om ordet haj, och förutom att vara en ”fisk av den till ordningen Plagiostomi, bredmunnar, hörande underordningen Selachii”, kan den även beteckna (föraktligt) glupsk l. girig person; person som på ett hänsynslöst l. ohederligt sätt söker skaffa sig vinning; ss. enkelt ord numera företrädesvis i inskränktare anv., om personer som i hamnstäderna söka förleda o. bedraga l. plundra sjömän o. emigranter/…/
![]() |
Bild Stoica Ionela, Unsplash |
Sa jag inte att nätet är av ondo, kanske? Här har nästan ett par timmar gått på ingenting. Man hade kunnat förmera sin förmögenhet eller lära sig nåt vettigt.