I Belgien har uppenbarligen ett rykte florerat, det säger att skandinaver äter sina julgranar:
"Ja, de där skandinaverna är allt lite tokiga!” Sanningen finns nog att söka hos samtidens spejsade* kockar som slänger allt möjligt i sin soppa. Inte mig emot. Granskott i matlagning känner vi till, men hela granar – så här års kanske med torra barr – var en nyhet för många.
Som ett brev på posten kom ett mejl från ett rederi jag åkt med. Tydligen gäller jag som tysk i deras ögon för de ger tips om att åka till Sverige och ta del av landets ”traditioner”. Bland annat lockas med festligheten tjugondag Knut. Här en hemgjord översättning av reklamtexten:
Den 13 februari firar svenskarna festligheten tjugondag Knut, en gammal tradition vid vilken den smyckade granen kläs av samt bränns under festliga former inom ramen för byfester. Särskilt barnen gläds över detta slut på en förlängd skandinavisk jultid då de får snaska i sig sötsakerna från julgranen.
”På tjugondag Knut dansas julen ut”, hette det i min barndom. Trots att det varje år arrangerades julgransplundringar av föreningar, politiska partier m m, var de nästan alltid en källa till besvikelse. De lovande smällkaramellerna innehöll aldrig nåt gott godis. Minns jag rätt var ”karamellerna” inuti bara nån slags sockriga bitar som såg ut som gips. Tidigt kom de vuxna på att det skulle ligga mandariner och russin i godispåsarna man fick. Succé.
Kanske lever traditionen lite halvt på sina håll, men tar godiset från granen gör nog barnen sällan. Det blir väl jättepåsar med lösgodis (för extrapris i helgerna) kan man tänka. Lagomlandet är inte så lagom som det sägs. Och hur som helst är såväl nämnda granbarr som tjugondag Knut bevis på hur mycket man ska tro på när man läser om andra länders kultur och traditioner. Inom ramen för deras byfester.
*Modern svenska för "häftig, cool, ball, trendig, modern, elegant" (Synonymer.se)
Som ett brev på posten kom ett mejl från ett rederi jag åkt med. Tydligen gäller jag som tysk i deras ögon för de ger tips om att åka till Sverige och ta del av landets ”traditioner”. Bland annat lockas med festligheten tjugondag Knut. Här en hemgjord översättning av reklamtexten:
Den 13 februari firar svenskarna festligheten tjugondag Knut, en gammal tradition vid vilken den smyckade granen kläs av samt bränns under festliga former inom ramen för byfester. Särskilt barnen gläds över detta slut på en förlängd skandinavisk jultid då de får snaska i sig sötsakerna från julgranen.
”På tjugondag Knut dansas julen ut”, hette det i min barndom. Trots att det varje år arrangerades julgransplundringar av föreningar, politiska partier m m, var de nästan alltid en källa till besvikelse. De lovande smällkaramellerna innehöll aldrig nåt gott godis. Minns jag rätt var ”karamellerna” inuti bara nån slags sockriga bitar som såg ut som gips. Tidigt kom de vuxna på att det skulle ligga mandariner och russin i godispåsarna man fick. Succé.
Kanske lever traditionen lite halvt på sina håll, men tar godiset från granen gör nog barnen sällan. Det blir väl jättepåsar med lösgodis (för extrapris i helgerna) kan man tänka. Lagomlandet är inte så lagom som det sägs. Och hur som helst är såväl nämnda granbarr som tjugondag Knut bevis på hur mycket man ska tro på när man läser om andra länders kultur och traditioner. Inom ramen för deras byfester.
*Modern svenska för "häftig, cool, ball, trendig, modern, elegant" (Synonymer.se)
