Det behövs inte mycket för att bli glad. En röst ur etern sa något som skulle markera ”och plötsligt hände detta” eller ”se på fanken”. Kanske fanns även ett stråk av ”abrakadabra”. Så här utropade människan i exemplet: ”OCH, TJIPPTJILLEVIPPEN!”
Ännu levande personer kan känna igen ”tjille” (eller ”kille” med tje-uttal) som namnet på ett gammalt kortspel. Enligt SAOB går tjille och kille, båda med samma uttal, möjligen tillbaka på en kortvariant av ordet ”harlekin”.
Av det stora nätet får man många förslag på "tjillevippen/killevippen" och de flesta anser sig ha rätt. Någon anger Astrid Lindgren som källan: I sagan om Nils Karlsson Pyssling, är denne en minikompis (stor som en tumme) till Bertil, en normalstor pojke. Om Bertil rör vid en spik och säger ”killevippen!” krymper han till kompisens storlek och de kan leka.
Det finns även en ”killevippen” (”tjillevippen/chillevippen”) som betecknar en skånsk bakelse av det ursöta slaget. Hur som helst kan inte en vanlig människa leta efter alltför mycket om ordet, det finns för många vittnen och sagespersoner med olika åsikter!
För en del är det också ett hälsningsord och betyder ”hejsan”, för andra är det ett ”hejdå” och slang för avlida. Då är det säkert släkt med ”kola vippen”. Man anar långa anor bakåt och lämnar ordet åt sitt öde. Uttalsmässigt är det intressant eftersom ”kille” (grabb) uttalas med k-ljud, ”tjille-” antyder uttalet i stavningen. Annars uttalas k och g som tj respektive j före mjuka vokaler (e, i, y, ä, ö).
Det finns även en ”killevippen” (”tjillevippen/chillevippen”) som betecknar en skånsk bakelse av det ursöta slaget. Hur som helst kan inte en vanlig människa leta efter alltför mycket om ordet, det finns för många vittnen och sagespersoner med olika åsikter!
För en del är det också ett hälsningsord och betyder ”hejsan”, för andra är det ett ”hejdå” och slang för avlida. Då är det säkert släkt med ”kola vippen”. Man anar långa anor bakåt och lämnar ordet åt sitt öde. Uttalsmässigt är det intressant eftersom ”kille” (grabb) uttalas med k-ljud, ”tjille-” antyder uttalet i stavningen. Annars uttalas k och g som tj respektive j före mjuka vokaler (e, i, y, ä, ö).
Beträffande ”kille, kissa, kentaur” m fl uttalas de med k-ljud. Kentauren ledde f ö till en artikel i Tidningen Syre med rubriken ”Alkemistens kex och andra lånord” av Malin Bergendahl. Säg den som aldrig bråkat med sin omgivning om huruvida det heter [kex] eller [tjex].
