Nu tar Sbråk-bloggen semester månaden ut och kanske lite till.
I bästa fall kan därefter språkläget i några andra länder diskuteras. Då menar jag bara vad folk i allmänhet anser om sitt modersmåls förändringar. Engelskan äter ju inte upp enbart svenska. Bloggen känner inga gränser utan talar till förmån för alla tungomål! Mja, så gott det går, förstås, min kunskap om tagalog, tjeckiska, tok pisin och några till är begränsad. Det handlar om principen, gott folk!
Att det finns ett språk för (väst)världen att göra sig förstådd på är naturligtvis inte dåligt i sig. Men o, vad det vore roligt om alla våra språk bevarades (bättre än vad som nu sker, alltså) och o, vad det vore roligt om detsamma gällde engelskan.
Den är ju det språk som är mest vant vid att kapas. Miljontals människor hävdar att de talar engelska, men de använder alla (nästan) sitt lands variant av detta världsspråk och för infödda engelsktalande gäller det att förstå det vi andra, från alla håll i världen, hävdar vara engelska!
Det finns all anledning för sbråkmakare med engelska som modersmål att blogga om saken.
torsdag 20 april 2017
onsdag 19 april 2017
När toan talar tiger Tarzan*
Det språkliga inflytandet från det stora landet i väster växer. Det talas engelska på andra håll i världen, Storbritannien, t ex, men jag misstänker på vissa grunder att amerikansk engelska är vad som påverkar svenskan mest. Detta genom en underhållningsindustri som, förutom att förläna oss diverse ord, uttryck och meningsbyggnad av skiftande kvalitet, ger oss ett annat sätt att betrakta världen på. Undertecknad är inte alltid mottaglig.
Låt oss börja dagens dos med en rad ur ett heminredningsreportage, (”addera” har f ö redan varit på tapeten i bloggen):
Vaserna adderar en organisk form till inredningen även utan blommor
En del svenskar skriver/talar så, men det går att låta bli.
En liknande inblick i nordamerikansk språkbruk gavs av en kvinna som spelade tv-spel med sitt barnbarn och sa ”jag pryglar hans röv” (enligt översättaren).
Än får man inte så familjevänliga träffar på den översättningen, men tids nog, så.
Och när vi ändå är i räjongerna tar jag med ett citat från senaste riksdagsvalet i Sverige:
De som plågar bakdelar skrämmer mej nästan lika mycket som en röst i toaletten.
* försökte mig i rubriken på en Fantomen-skämt-travesti, men vilken jord den faller i vete 17.
Låt oss börja dagens dos med en rad ur ett heminredningsreportage, (”addera” har f ö redan varit på tapeten i bloggen):
Vaserna adderar en organisk form till inredningen även utan blommor
En del svenskar skriver/talar så, men det går att låta bli.
I nästa exempel beskriver en lyrisk person ett evenemang hon/han deltagit i:
Ja, det var bara en miljard dollar! ＄＄＄＄＄＄＄＄＄＄
Förmodligen betyder det något i stil med: ”Det var kanonbra!” Annars är det en konstig sak att säga.
Och så har vi en svensk litteraturprofessor som i tv undrade om det man diskuterat i programmet förklarats tydligt nog och därvid formulerade sig så här: ”Har vi sorterat ut något nu?”
Ja, det var bara en miljard dollar! ＄＄＄＄＄＄＄＄＄＄
Förmodligen betyder det något i stil med: ”Det var kanonbra!” Annars är det en konstig sak att säga.
Och så har vi en svensk litteraturprofessor som i tv undrade om det man diskuterat i programmet förklarats tydligt nog och därvid formulerade sig så här: ”Har vi sorterat ut något nu?”
Jag påminner om ”bena ut, utreda, klarlägga” m fl.
Och så till det som verkligen ligger långt från ett svenskt sätt att uttrycka sig. Ja, kanske inte för läsaren, men själv studsar jag av översättningen ”en plåga i röven” ("a pain in the ass” i original). Använd det, den som vill, jag avstår.
De här uttrycken låter antagligen inte lika illa för amerikaner som ofta säger dem - hör man ju - men måste de brutalimporteras?
Och så till det som verkligen ligger långt från ett svenskt sätt att uttrycka sig. Ja, kanske inte för läsaren, men själv studsar jag av översättningen ”en plåga i röven” ("a pain in the ass” i original). Använd det, den som vill, jag avstår.
De här uttrycken låter antagligen inte lika illa för amerikaner som ofta säger dem - hör man ju - men måste de brutalimporteras?
En liknande inblick i nordamerikansk språkbruk gavs av en kvinna som spelade tv-spel med sitt barnbarn och sa ”jag pryglar hans röv” (enligt översättaren).
Än får man inte så familjevänliga träffar på den översättningen, men tids nog, så.
Och när vi ändå är i räjongerna tar jag med ett citat från senaste riksdagsvalet i Sverige:
”En röst på F! är en röst i toaletten”. 🚽
De som plågar bakdelar skrämmer mej nästan lika mycket som en röst i toaletten.
* försökte mig i rubriken på en Fantomen-skämt-travesti, men vilken jord den faller i vete 17.
tisdag 18 april 2017
Slöproppar och luspudlar!
Med dessa invektiv riktar jag mig till dem som inte orkar prestera kombinationen ”vidta åtgärder” utan säger ”göra åtgärder”, Man kan även höra någon ”fråga en fråga” i stället för att ”ställa en fråga” eller att en tråkig ”händelse hänt”, när den egentligen inträffat eller skett.
Apropå språkliga händelser har uttrycket ”spåra ur” gjort vad det heter och ofta ersatts av ”spåra ut”. Varför? Tja, anledningen är mig obekant. Men alltmer bekant är att det inte spelar nån roll (den senaste meningen ska läsas drypande av bitterhet och stillsam vrede). "Tåget har spårat ut" låter inte bra i mina öron, utan konstigt och liksom inte som en riktig urspårning, vilket i sig är en allvarlig händelse (som hänt). 🚆🚆🚆🚆🚆🚆🚆🚆🚆
Men det är ju jag det (se förrförra parentesen).
Över till tårta-på-tårta-formuleringar (tautologier). Detta fann jag på en ledarsida: ”Att vara statsminister i Norge kan till synes se ut att vara en enkel utmaning.”
"Till synes se ut"? Det kallar jag hängslen och livrem, men vem vet hur statsministrar i Norge har det?
Språkproffs, har glömt vilka, kungjorde nyligen att vi inte längre måste skilja på ”nedslagen” och ”nerslagen.” Själv skulle jag nog för egen del känna skillnad på huruvida jag var nedslagen eller nerslagen.
Jag vill inte bråka (jovisst, ja, jag är ju en sbråkmakare, jag tar tillbaka) men jag vill så gärna att språket ska ha kvar sina många och fina nyanser. Är det inte vad som ofta prisas, ett rikt och nyansrikt språk? Eller är det bara snack, tugg och gallimatias?
Att många har stora problem med att stava och skriva är inget jag vill dra växlar på, det dräller av dyslektiker som måste tas på allvar. I denna blogg används inte citat från folk i allmänhet. Mina exempel kommer från medier och myndigheter. Just det har jag skrivit många gånger och citerar i sammanhanget en av mina chefer: Jag upprepar mig visserligen nu, men det gör jag så gärna!"
Ändå följer här genast ett undantag, fast exemplet är gammalt och upphovspersonen kan svårligen spåras. I en stor tidning annonserade denne och ville sälja eller skänka sin hund "till ett tryckt hem”.
För att nu återknyta till att vara nedslagen: vem vill ha ett tryckt hem?
Apropå språkliga händelser har uttrycket ”spåra ur” gjort vad det heter och ofta ersatts av ”spåra ut”. Varför? Tja, anledningen är mig obekant. Men alltmer bekant är att det inte spelar nån roll (den senaste meningen ska läsas drypande av bitterhet och stillsam vrede). "Tåget har spårat ut" låter inte bra i mina öron, utan konstigt och liksom inte som en riktig urspårning, vilket i sig är en allvarlig händelse (som hänt). 🚆🚆🚆🚆🚆🚆🚆🚆🚆
Men det är ju jag det (se förrförra parentesen).
Över till tårta-på-tårta-formuleringar (tautologier). Detta fann jag på en ledarsida: ”Att vara statsminister i Norge kan till synes se ut att vara en enkel utmaning.”
"Till synes se ut"? Det kallar jag hängslen och livrem, men vem vet hur statsministrar i Norge har det?
Språkproffs, har glömt vilka, kungjorde nyligen att vi inte längre måste skilja på ”nedslagen” och ”nerslagen.” Själv skulle jag nog för egen del känna skillnad på huruvida jag var nedslagen eller nerslagen.
Jag vill inte bråka (jovisst, ja, jag är ju en sbråkmakare, jag tar tillbaka) men jag vill så gärna att språket ska ha kvar sina många och fina nyanser. Är det inte vad som ofta prisas, ett rikt och nyansrikt språk? Eller är det bara snack, tugg och gallimatias?
Att många har stora problem med att stava och skriva är inget jag vill dra växlar på, det dräller av dyslektiker som måste tas på allvar. I denna blogg används inte citat från folk i allmänhet. Mina exempel kommer från medier och myndigheter. Just det har jag skrivit många gånger och citerar i sammanhanget en av mina chefer: Jag upprepar mig visserligen nu, men det gör jag så gärna!"
Ändå följer här genast ett undantag, fast exemplet är gammalt och upphovspersonen kan svårligen spåras. I en stor tidning annonserade denne och ville sälja eller skänka sin hund "till ett tryckt hem”.
För att nu återknyta till att vara nedslagen: vem vill ha ett tryckt hem?
måndag 17 april 2017
Det goda dåliga
Det finns en hel del språkskräp som inte går att anklaga engelskan för. Förresten är det knappast engelskan själv jag anklagar, utan brukarna som det kommit att heta i en mängd sammanhang. Med brukare menar jag just här inhemska talare. Och med inhemska menar jag svenskar.
Det kan ju bli rätt hemskt utan engelska. Populära i språket är även kontaminationer. Det betyder inte bevismaterial som sabbats av klantiga utredare eller gör det kanske det? Den grammatiska termen kontamination betyder uttryck som blandats ihop. På ett felaktigt sätt, som vi sa förr i tiden när inte allt var rätt. Kontaminera betyder smitta ner, förorena och/eller – sammanblanda.
Skämtet är svårtytt. Jag har brukat tolka "klockan klämtar för" någon/något som att tråkigheter är att vänta. Kanske jag fattat helt fel. Och engelskan kan jag som vanligt inte anklaga, möjligen Hemingway. Det här tarvar undersökningar.
Det kan ju bli rätt hemskt utan engelska. Populära i språket är även kontaminationer. Det betyder inte bevismaterial som sabbats av klantiga utredare eller gör det kanske det? Den grammatiska termen kontamination betyder uttryck som blandats ihop. På ett felaktigt sätt, som vi sa förr i tiden när inte allt var rätt. Kontaminera betyder smitta ner, förorena och/eller – sammanblanda.
 |
| Är det nåt klockan borde klämta för så är det synden |
Tidigare har jag skrivit om "komma till bukt med" som är en blandning av ”komma till rätta” och ”få bukt" med. Något som retar alla utom nollåttor (jag skämtar en aning, anmäl mej inte för kränkning av stockholmare…) är frasen ”ta självmord”, för det ”begår” man. Eller så tar man livet av sig.
På samma sätt förhåller det sig med återfall, det tror jag inte att man ”tar” utan ”får”.
Men vad vet jag? Mindre och mindre för var dag, tycks det mig.
På samma sätt förhåller det sig med återfall, det tror jag inte att man ”tar” utan ”får”.
Men vad vet jag? Mindre och mindre för var dag, tycks det mig.
Hur som helst har ju även språkorenheter en motsatt kvalité i sig. Förutom att reta upp en så kan de också göra en full i skratt och glad.
Det här gäller annat i livet: mat, godis, alkohol,
Det här gäller annat i livet: mat, godis, alkohol,
tobak – ja, mängder av försyndelser!
Tråkiga är de ofta inte. Men konsekvenserna…
Somt är bara roligt och med en sådan formulering avslutas dagens predikan. I en tidning som ville påminna om att det nu var dags att ställa fram klockan (och vissa möbler) fanns rubriken:
Somt är bara roligt och med en sådan formulering avslutas dagens predikan. I en tidning som ville påminna om att det nu var dags att ställa fram klockan (och vissa möbler) fanns rubriken:
Klockan klämtar för sommartid.
Skämtet är svårtytt. Jag har brukat tolka "klockan klämtar för" någon/något som att tråkigheter är att vänta. Kanske jag fattat helt fel. Och engelskan kan jag som vanligt inte anklaga, möjligen Hemingway. Det här tarvar undersökningar.
söndag 16 april 2017
Nere med kidsen, uppåt med Olven
Då var det dags för det vanliga: engsvenelskan (det är lite tjatigt med ”svengelska”, och eftersom man får prata lite hur man vill idag, så…)
En kulturjournalist i radion: Jag hade en incident igår.
Miljontals människor har ”haft en incident”, men de var inte svenska. Eller, jo, det kanske några var, men när de ”hade incidenten” talade de engelska.
En svensk kan t ex ”råka ut för” eller ”vara med" om något. Eller det kanske bara ”hände" dem nåt?
De som har incidenter har också olyckor medan vi andra – återigen – ”råkar ut för” eller ”är med om” dem.
En författare meddelade i tv att hon gillade att vara nere med kidsen. Det är inte så sorgligt som det låter. Att vara ”down with the kids” betyder att man hänger med i vad ungdomar håller på med, en vana omhuldad av många vuxna.
En tv-kändis som lekte i rutan kände segervittring och ropade : ”Jag är på rätt lag”. (🏅)
Det finns säkert svenska landsändar där man är ”på” ett lag, men där jag bor är vi ”i”.
Men man ska inte vara den som är den. Skåningar säger ju "en" potatismos och andra roliga saker, vem vet vad de använder för prepositioner?
Olven, en gammal kamrat som också, i likhet med skåningen och undertecknad, kommer från ett ställe där man pratar kul, hade (i en tidning) läst om Kinas ekonomi. Denna beskrevs ”som ’världens andra största’, second largest alltså. Då undrar man ju, vilken är den antingen 'första största' eller 'ena största'?”
Man blir uppåt när folk reagerar som Olven, de ger hopp om framtiden!
En kulturjournalist i radion: Jag hade en incident igår.
Miljontals människor har ”haft en incident”, men de var inte svenska. Eller, jo, det kanske några var, men när de ”hade incidenten” talade de engelska.
En svensk kan t ex ”råka ut för” eller ”vara med" om något. Eller det kanske bara ”hände" dem nåt?
De som har incidenter har också olyckor medan vi andra – återigen – ”råkar ut för” eller ”är med om” dem.
En författare meddelade i tv att hon gillade att vara nere med kidsen. Det är inte så sorgligt som det låter. Att vara ”down with the kids” betyder att man hänger med i vad ungdomar håller på med, en vana omhuldad av många vuxna.
En tv-kändis som lekte i rutan kände segervittring och ropade : ”Jag är på rätt lag”. (🏅)
Det finns säkert svenska landsändar där man är ”på” ett lag, men där jag bor är vi ”i”.
Men man ska inte vara den som är den. Skåningar säger ju "en" potatismos och andra roliga saker, vem vet vad de använder för prepositioner?
Olven, en gammal kamrat som också, i likhet med skåningen och undertecknad, kommer från ett ställe där man pratar kul, hade (i en tidning) läst om Kinas ekonomi. Denna beskrevs ”som ’världens andra största’, second largest alltså. Då undrar man ju, vilken är den antingen 'första största' eller 'ena största'?”
Man blir uppåt när folk reagerar som Olven, de ger hopp om framtiden!
lördag 15 april 2017
Återkommande träffar
För ett antal år sedan hördes en professor med ett språkprogram i radio återkomma till antalet ”träffar” för vissa språkliga formuleringar på nätet. Det och det ordet ”fick ca 12 300 träff” (ja, han använde en så märklig plural, om jag minns rätt) och ett annat ”3 400 träff”.
Sbråkmakaren (med sitt korrekturläsarförflutna ristat i ryggmärgen) utförde en undersökning. Hon tog, exempelvis, en artikel från TT där ett graverande språkfel fanns med. Bara det, förresten! I hennes minne dröjde sig de tider kvar då just TT var något av det språksäkraste som fanns.
När papperstidningar kastade sig ut i den digitala världen – och dessutom inte hade några korrekturläsare sedan länge – så lades ofta texter ut med felaktigheter och allt. Ja, haha, det sker förstås än i dag.
TT-artikeln hamnade på tidningars webbsidor eller kunde citeras av vem som helst. Detta innebar att ett och samma fel räknades många gånger och satte spår i språkprofessorns träffsiffror. När jag följde felet i den där artikeln fanns det kvar i de flesta tidningar som publicerat den på nätet. Ett fel, många träffar!
MEN – och detta är ett riktigt stort men – jag följer nu träff-mannen i spåren, elände och nesa! Jag bidrar i denna blogg till samma märkligheter jag anklagade honom för: återge antal träffa!. Dåligt insatt i det binära talsystem som den här nätvärlden baseras på (vet ännu inte hur ljudet kommer in i och ur radion, elektriciteten in i och ur sladden och annat smått och gott) kan jag alltså inte tolka träffarna.
Kan man få fram dem på samma sätt som antalet unika besökare på en webbsida? Vad vet väl jag? Men, och här åter en upprepning från häromdagen, om språkprofessorn och jag använder antal träffar för att slåss med så är det rimligen fler som gör detsamma. Väldigt mycket som är fel på nätet ökar med kvadraten på hypotenusan (såna skämt får matematiker att rodna ställföreträdande åt en) och man hamnar i samma båt som dem som ägnar sig åt fake news (de kan även benämnas ”falska nyheter”.) 👱👱👱👱
När språkfolket beskriver ”bruket” som sedan får avgöra vad som tas med i ordböcker o likn, har de då siffror (träffar) att lita på?
Du bokstavstrogne! Ja, även du träff- och taltrogne! Lita inte på någon eller något, det mesta försvinner ändå i tunn luft. (Kom också ihåg var du hörde det där sista först.)
Sbråkmakaren (med sitt korrekturläsarförflutna ristat i ryggmärgen) utförde en undersökning. Hon tog, exempelvis, en artikel från TT där ett graverande språkfel fanns med. Bara det, förresten! I hennes minne dröjde sig de tider kvar då just TT var något av det språksäkraste som fanns.
När papperstidningar kastade sig ut i den digitala världen – och dessutom inte hade några korrekturläsare sedan länge – så lades ofta texter ut med felaktigheter och allt. Ja, haha, det sker förstås än i dag.
TT-artikeln hamnade på tidningars webbsidor eller kunde citeras av vem som helst. Detta innebar att ett och samma fel räknades många gånger och satte spår i språkprofessorns träffsiffror. När jag följde felet i den där artikeln fanns det kvar i de flesta tidningar som publicerat den på nätet. Ett fel, många träffar!
MEN – och detta är ett riktigt stort men – jag följer nu träff-mannen i spåren, elände och nesa! Jag bidrar i denna blogg till samma märkligheter jag anklagade honom för: återge antal träffa!. Dåligt insatt i det binära talsystem som den här nätvärlden baseras på (vet ännu inte hur ljudet kommer in i och ur radion, elektriciteten in i och ur sladden och annat smått och gott) kan jag alltså inte tolka träffarna.
Kan man få fram dem på samma sätt som antalet unika besökare på en webbsida? Vad vet väl jag? Men, och här åter en upprepning från häromdagen, om språkprofessorn och jag använder antal träffar för att slåss med så är det rimligen fler som gör detsamma. Väldigt mycket som är fel på nätet ökar med kvadraten på hypotenusan (såna skämt får matematiker att rodna ställföreträdande åt en) och man hamnar i samma båt som dem som ägnar sig åt fake news (de kan även benämnas ”falska nyheter”.) 👱👱👱👱
När språkfolket beskriver ”bruket” som sedan får avgöra vad som tas med i ordböcker o likn, har de då siffror (träffar) att lita på?
Du bokstavstrogne! Ja, även du träff- och taltrogne! Lita inte på någon eller något, det mesta försvinner ändå i tunn luft. (Kom också ihåg var du hörde det där sista först.)
fredag 14 april 2017
Minns någon 1984 från 1948?
”Språket går ut på att man tar bort synonymer (till exempel god och vacker, som då samlas i ordet bra) från ursprungsspråket (gammalspråk, engelska) så att språkets nyanser försvinner.”
Citatet (från Wikipedia) handlar om George Orwells roman 1984 som skrevs 1948.
Nu ska jag upprepa mig lite. Att ta om samma saker är en av de talanger som blir allt mer utvecklade ju fler år man har på nacken. 👵👵👵 Å andra sidan passar man då rätt bra i sin samtid – denna – som föredrar färre ord som upprepas allt fler gånger, så att språkets nyanser försvinner.
Ett exempel (här kommer en upprepning!) är uttrycket ”när det kommer till” som tagit bort svenska synonymer som ”när det gäller, handlar om, rör sig om”. Lyssna och ni ska märka!
Verbet ”kommer” har ersatt mer än så. Ofta ser jag klänningar/väskor/skor som ”kommer i blått, rött och gult”. Va? Kommer i? Vad har hänt med det gamla simpla ”finns i”? Ibland kan ”tillverkas i” eller ”levereras i” fungera istället för det där nya ”kommer i”. Läsaren kan grubbla över var det kommer från.
”Addera” tar bort ”tillsätta, lägga till”, ”massiv” tar bort ”stor, gedigen, kompakt, solid, tät” och säkert ytterligare ett gäng andra synonymer. "Solid" kan i och för sig komma att användas fortsättningsvis eftersom engelskan också har ordet. De nya "massiv" och "solid" kommer då att följa engelskans användning av dem, vilken inte alltid sammanfaller med den svenska. Tror jag.
Nu till ett par intressanta utsagor från min samling:
Det är sådant som kommer oss tillkänna först
Äh, det här var väl ett enstaka fel, tänkte jag när jag hörde meningen på radion. Men på 🕸-et finns det förstås, antingen som "komma tillkänna" eller "komma till känna". ”Kom till vår kännedom”, tror jag man brukat säga. Om jag förstår SAOB korrekt, vilket inte är säkert (det är en svårläst bok!) så finns inte detta uttryck. Eller rättare sagt, inte än. Men häng i och håll ut, låt oss visa på språkbrukarnas makt. Då kommer orden att komma oss tillkänna lite så som vi vill ha dem.
När vi ändå är inne på hur man placerar ord – detta sades i ett tv-program (mja, översättningen löd så här, jag minns inte originalmeningen):
Jag har aldrig känt mej så väl till pass med någon
Här saknar jag ord. Jag kämpar ännu med innebörden. Men det är naturligtvis möjligt att sätta vilka ord som helst på en rad, man behöver ju inte vara så petig. Vill man säga så här så kan man! Bruket avgör hur språket ska talas.
Citatet (från Wikipedia) handlar om George Orwells roman 1984 som skrevs 1948.
Nu ska jag upprepa mig lite. Att ta om samma saker är en av de talanger som blir allt mer utvecklade ju fler år man har på nacken. 👵👵👵 Å andra sidan passar man då rätt bra i sin samtid – denna – som föredrar färre ord som upprepas allt fler gånger, så att språkets nyanser försvinner.
Ett exempel (här kommer en upprepning!) är uttrycket ”när det kommer till” som tagit bort svenska synonymer som ”när det gäller, handlar om, rör sig om”. Lyssna och ni ska märka!
Verbet ”kommer” har ersatt mer än så. Ofta ser jag klänningar/väskor/skor som ”kommer i blått, rött och gult”. Va? Kommer i? Vad har hänt med det gamla simpla ”finns i”? Ibland kan ”tillverkas i” eller ”levereras i” fungera istället för det där nya ”kommer i”. Läsaren kan grubbla över var det kommer från.
”Addera” tar bort ”tillsätta, lägga till”, ”massiv” tar bort ”stor, gedigen, kompakt, solid, tät” och säkert ytterligare ett gäng andra synonymer. "Solid" kan i och för sig komma att användas fortsättningsvis eftersom engelskan också har ordet. De nya "massiv" och "solid" kommer då att följa engelskans användning av dem, vilken inte alltid sammanfaller med den svenska. Tror jag.
Nu till ett par intressanta utsagor från min samling:
Det är sådant som kommer oss tillkänna först
Äh, det här var väl ett enstaka fel, tänkte jag när jag hörde meningen på radion. Men på 🕸-et finns det förstås, antingen som "komma tillkänna" eller "komma till känna". ”Kom till vår kännedom”, tror jag man brukat säga. Om jag förstår SAOB korrekt, vilket inte är säkert (det är en svårläst bok!) så finns inte detta uttryck. Eller rättare sagt, inte än. Men häng i och håll ut, låt oss visa på språkbrukarnas makt. Då kommer orden att komma oss tillkänna lite så som vi vill ha dem.
När vi ändå är inne på hur man placerar ord – detta sades i ett tv-program (mja, översättningen löd så här, jag minns inte originalmeningen):
Jag har aldrig känt mej så väl till pass med någon
Här saknar jag ord. Jag kämpar ännu med innebörden. Men det är naturligtvis möjligt att sätta vilka ord som helst på en rad, man behöver ju inte vara så petig. Vill man säga så här så kan man! Bruket avgör hur språket ska talas.
torsdag 13 april 2017
Avbräck – både kul och trevligt
I en publikation såg jag följande mening:
Eleverna får ett avbräck i pluggterminen
Ålrajtålrajt, en enstaka rad av en enstaka person, om än journalist, är det någon big deal (eller ”spelar det nån roll”, som man också kan säga, lite gammalsvenskt sådär)? Som undersökande och grävande sbråkmakare kollar jag med Google. ”Trevligt avbräck” skriver jag och får drygt 500 träffar, ”bra avbräck” har 400, ”kul avbräck” uppåt 300 och ”mysigt” dito har sådär 100 träffar*. Och så finns det ett antal ”avbräck” som utan ”trevligt, bra, kul” uppenbarligen ändå har en positiv innebörd.
Men först tittar vi på ordet ”pluggtermin”. En termin är den tid i skolor/på universitet när man pluggar. Icke-termin heter lov. Det kan också innebära plugg för en del, men vanligen är det helt enkelt bara ett lovlov, för att förtydliga. Men jag är inte den som är den, kanske kan en pluggtermin vid vissa skolor skilja sej från en termin med praktiskt inriktning.
↭↭↭↭↭↭↭↭
Eleverna får ett avbräck i pluggterminen
Ålrajtålrajt, en enstaka rad av en enstaka person, om än journalist, är det någon big deal (eller ”spelar det nån roll”, som man också kan säga, lite gammalsvenskt sådär)? Som undersökande och grävande sbråkmakare kollar jag med Google. ”Trevligt avbräck” skriver jag och får drygt 500 träffar, ”bra avbräck” har 400, ”kul avbräck” uppåt 300 och ”mysigt” dito har sådär 100 träffar*. Och så finns det ett antal ”avbräck” som utan ”trevligt, bra, kul” uppenbarligen ändå har en positiv innebörd.
Men först tittar vi på ordet ”pluggtermin”. En termin är den tid i skolor/på universitet när man pluggar. Icke-termin heter lov. Det kan också innebära plugg för en del, men vanligen är det helt enkelt bara ett lovlov, för att förtydliga. Men jag är inte den som är den, kanske kan en pluggtermin vid vissa skolor skilja sej från en termin med praktiskt inriktning.
↭↭↭↭↭↭↭↭
Avbräck, däremot, blir det svårare med. Vi halv- och helgamla har sällan glatt oss åt avbräck. I min omoderna, småtråkiga ordbok står det att ordet betyder ”förlust, skada, men”. (inte ”men” utan ”men” med långt e, ett trist ord med trist innebörd).
Tänk om det är lite löjligt att skilja på ”avbrott” och ”avbräck”? En mer positiv ansats vore kanske på sin plats. Det är ju bruket som bestämmer, anser språkmänniskor, och avbräcket är uppenbarligen på god (och trevlig) väg att få en annan innebörd. Vem vore då jag att plädera för att stoppa dylika positiva insatser?
Hjälp till, bästa läsare, gör en språkhistorisk insats innan historien är historia: ta bort den trista innebörden från ”avbräck”. Med lite ansträngning bräcker vi det tusental som redan vet att avbräck är både trevligt och roligt!
Och jag ska återkomma till det nyspråk som börjar bli vad det heter: nytt.
* Det här med träffar är nog egentligen inte vad jag tror, men om jag fattar fel fattar inte fler än jag fel då – eller är det att förhäva sej? Återkommer även om träffar.
Tänk om det är lite löjligt att skilja på ”avbrott” och ”avbräck”? En mer positiv ansats vore kanske på sin plats. Det är ju bruket som bestämmer, anser språkmänniskor, och avbräcket är uppenbarligen på god (och trevlig) väg att få en annan innebörd. Vem vore då jag att plädera för att stoppa dylika positiva insatser?
Hjälp till, bästa läsare, gör en språkhistorisk insats innan historien är historia: ta bort den trista innebörden från ”avbräck”. Med lite ansträngning bräcker vi det tusental som redan vet att avbräck är både trevligt och roligt!
Och jag ska återkomma till det nyspråk som börjar bli vad det heter: nytt.
* Det här med träffar är nog egentligen inte vad jag tror, men om jag fattar fel fattar inte fler än jag fel då – eller är det att förhäva sej? Återkommer även om träffar.
onsdag 12 april 2017
Messa, mässa, yada, yada
Att låna engelska ord skapar inte alltid problem. Den digitala världen är full av tweet, spam, delete, scroll och annat jag själv står ut med. Gärna kan orden passas in i svenska böjningsmönster och bli ”deleta” och ”scrolla”.
Många (det finns betydligt tuffare språkpoliser än denna skribent) vill förstås att man använder en bra svensk motsvarighet. Sådana försök lyckas ibland, ibland inte. Men det är dumt att ersätta fullt fungerande och sedan länge använda svenska uttryck med engelska motsvarigheter. Varför, t ex, plötsligt säga ”yada yada yada” som på svenska heter ”bla bla bla”. Detta inte alltför komplicerade uttryck har sällan gett upphov till missförstånd beträffande det man vill meddela.
Men även om man accepterar en del av det som väller fram i tekniska kölvatten så kan det uppstå nya problem. Tidigt bestämde jag mig för att säga ”sms-a” i betydelsen skicka sms. Andra använder ”messa” från ett ord som ingår i förkortningen sms, ”short message service”. Säkert är engelska verbet ”text” på väg in i svenskan även om ”texta” redan har ett par andra svenska betydelser.
Men i all denna ordsmet (hittar hellre på ett eget ord än använder det översattsnodda ”ordsallad”) kan det uppstå problem.
I en tv-serie där polisen heter Laura sa någon: ”Don’t mess with Laura”, alltså ”bråka inte med L”. Översättaren tog en 🐓📞 just där och på textremsan stod ”messa inte med Laura”.
De tittare som inte sov fick sig ett gott skratt. Vi skrattar så länge det blir så här – lite putslustigt. Men i det långa loppet kan det bli en enda stor mess. Och när vi tar över DET ordet kan vi väl skriva det med ä. Eller vilket som. Mess, mäss, mässa, messa. Sammanhanget kommer att avgöra vad man menar, brukar språkfolk jag talat med säga. Det är bara att hoppas att de får rätt.
PS De små figurerna? Jo, jag vänjer mig lite smått vid att bokstavsbaserat språk ska upphöra och att bilder ska ta över. Ber om överseende för att övningarna har lite väl mycket av rebusar på Kamratpostens knep- och knåpsida över sig. Det ska förbättras.
Många (det finns betydligt tuffare språkpoliser än denna skribent) vill förstås att man använder en bra svensk motsvarighet. Sådana försök lyckas ibland, ibland inte. Men det är dumt att ersätta fullt fungerande och sedan länge använda svenska uttryck med engelska motsvarigheter. Varför, t ex, plötsligt säga ”yada yada yada” som på svenska heter ”bla bla bla”. Detta inte alltför komplicerade uttryck har sällan gett upphov till missförstånd beträffande det man vill meddela.
Men även om man accepterar en del av det som väller fram i tekniska kölvatten så kan det uppstå nya problem. Tidigt bestämde jag mig för att säga ”sms-a” i betydelsen skicka sms. Andra använder ”messa” från ett ord som ingår i förkortningen sms, ”short message service”. Säkert är engelska verbet ”text” på väg in i svenskan även om ”texta” redan har ett par andra svenska betydelser.
Men i all denna ordsmet (hittar hellre på ett eget ord än använder det översattsnodda ”ordsallad”) kan det uppstå problem.
I en tv-serie där polisen heter Laura sa någon: ”Don’t mess with Laura”, alltså ”bråka inte med L”. Översättaren tog en 🐓📞 just där och på textremsan stod ”messa inte med Laura”.
De tittare som inte sov fick sig ett gott skratt. Vi skrattar så länge det blir så här – lite putslustigt. Men i det långa loppet kan det bli en enda stor mess. Och när vi tar över DET ordet kan vi väl skriva det med ä. Eller vilket som. Mess, mäss, mässa, messa. Sammanhanget kommer att avgöra vad man menar, brukar språkfolk jag talat med säga. Det är bara att hoppas att de får rätt.
PS De små figurerna? Jo, jag vänjer mig lite smått vid att bokstavsbaserat språk ska upphöra och att bilder ska ta över. Ber om överseende för att övningarna har lite väl mycket av rebusar på Kamratpostens knep- och knåpsida över sig. Det ska förbättras.
tisdag 11 april 2017
Jag mot världen. Eller för?
 |
| Ensam mot världen |
Då brukar det handla om företeelser med många år på nacken.
Jag har för mej att det fanns (1970-talet?) en reklamslogan till
Ronson-tändarna (kunde vara statusprylar på den tiden) och den löd:
"Ronson: never clicks".
Eller var det något vi själva hittade på?
Tja, ingen kan svara eftersom jag inte har någon kontaktadress i denna blogg. Jag får leva i ovisshet angående detta.
Ronson klickade alltså inte, för den tidens ”klicka” betydde motsatsen till dagens. I Svensk handordbok – utkom första gången 1966, mitt exemplar är tryckt 1988 – står det att ordet betyder ”inte fungera, slå slint”, m m.
Jag satt där häpen och hörde hur kungen sa att det sagt ”klick” när han träffade drottningen och sen dess (1970-tal igen) har alltså ordet betytt sin motsats.
Jag har tidigare skrivit om det ”mot” som betyder ”för”.
Så här kan någon säga: ”Vi jobbar mot ett gemensamt mål”.
Jag som är lättroad tycker ännu att det låter jätteroligt eftersom
det är jobbar ”för” man gör, just i denna mening.
Däremot är det väl rätt att jobba ”mot” narkotika, förutsatt att man inte gillar narkotika.
Ja, det är så här det går till när jag inte klickar med samtiden.
Ja, det är så här det går till när jag inte klickar med samtiden.
Det är den som klickar.
måndag 10 april 2017
Povocerande uttalspoblem
📻📺📺📻📻
Många journalister med program i tv eller radio kan inte säga det de har utan kallar sina program "pogram". Just det r-et tycks vara en stötesten. Vad jag nu försöker ta reda på är om det bara är ordet ”program” som är svårt att uttala, eller alla ord som börjar på pro-?Eller gäller detta, alla goda gudar må förbjuda, vartenda ord som börjar med pr-?
Enstaka personers uttal av det ena och det andra är inget jag häktar upp mig på, men utbildade journalister utan andra hörbara talsvårigheter?
Det tycks även knepigt numera med uttalet av ”ordentligt” och ”egentligen”. På fler än ett ställe har jag läst/hört att så verkligen är fallet, det lär vara mycket svårt att uttala dessa i svenskan väldigt vanliga ord. Sbråkmakaren är väl inte ensam om att ha hört ett ökat användande av ”ordengklitt” och ”ijänkligen”.
Jag läspade lite i barndomen, något av detta kvarstår kanske. Men jag har inget minne av att jag eller andra barn kämpade hårt med ”program”, ”ordentligt” och ”egentligen”.
Jag har frågat generationskamrater. Ingen kan erinra sig att dessa ord var speciellt komplicerade. Men vi har väl som vanligt förträngt en massa plågsam skit från förr och sitter här omedvetna om den svarta pedagogik som format oss.
PS Jag har noterat några exempel på att de som säger ”pogram” på svenska kan säga ”program” när de talar engelska. Den iakttagelsen är intressantare än jag kan uttrycka för jag vet inte hur detta ska tolkas.
söndag 9 april 2017
Man fnissar åt ”frissigt” och ”drisslar”
Mer ur Sbråkmakarens samling ”Mediesvenska av i dag”:
I ett naturprogram på tv säger textremsan att ”hajarna har luktat blod”. Här är det lurigt, för ”smell” kan betyda både ”lukta” och ”känna lukten av”, bl a. Att hajarna verkligen luktat blod tror man väldigt lite på.
I en tidning skriver en sälle och varnar för något: ”Vi måste se det här som en alarmklocka”. En alert läsare kan gissa vad man bör se det som.
I ett naturprogram på tv säger textremsan att ”hajarna har luktat blod”. Här är det lurigt, för ”smell” kan betyda både ”lukta” och ”känna lukten av”, bl a. Att hajarna verkligen luktat blod tror man väldigt lite på.
I en tidning skriver en sälle och varnar för något: ”Vi måste se det här som en alarmklocka”. En alert läsare kan gissa vad man bör se det som.
 |
| Det här ser jag som en väckarklocka |
I radio säger reportern det oväntade ”det drisslar lite där vi sitter”. Jag slår upp orde drizzle och finner att det betyder ”duggar, småregnar". Och nu associerar jag till något man stöter på riktigt ofta: ”frissigt” hår.
”Risigt, krusigt” – och säkert mer – har svensken sagt med framgång tidigare. Gissa vad engelskans ”frizzy” betyder? Jag söker och får som första träffar ”krullig” och ”krusig”. Visst är jag en tjatig en, men nog är det trist att en såna här fulstulna ord ska slå ut en jädrans massa svenska synonymer?
Korsord, mina vänner, kommer att bli en enkel match framöver. Och förresten kommer det snart att heta ”krossord”. Det låter i sig som en förutsägelse: byter man plats på ordets ingående delar får man ”ordkross”.
Korsord, mina vänner, kommer att bli en enkel match framöver. Och förresten kommer det snart att heta ”krossord”. Det låter i sig som en förutsägelse: byter man plats på ordets ingående delar får man ”ordkross”.
lördag 8 april 2017
Not-tecken i tiden
Ett amerikanskt språkinstitut undersökte Donald Trumps sätt att tala och skriva och påstod att hans grammatik ligger på en elvaårings nivå. Nu är inte Sbråkmakaren tillräckligt insatt i amerikansk (eller vilken som helst) engelska för att kunna ha en åsikt om den åldersmässiga nivån hos inhemska språkbrukare, men det är inte djärvt att anse ett av Trumps tweets om Sverige vara rätt barnsligt:
”Immigration in Sweden is working out just beautifully. NOT!” 🎵
Nåväl, i samma veva såg jag en svensk annons från en fond som samlar in pengar för att bekämpa sjukdomar. Här användes samma variant, om än på svenska:
”Du dog. Inte.”
Det finns de som har överseende med formuleringen, de tycker att just den konstruktionen har ett berättigande. Till dem hör inte jag – mest för att jag känner hur not-et är på väg in för att pula med svensk syntax, svenska sätt att uttrycka sig.
Man kan se skrivna meddelanden (på svenska) där ett engelskt NOT! plötsligt dyker upp. Inte alltid med stora bokstäver och/eller utropstecken som signalerar att nåt skumt är på gång. Ofta står bara ett (en) självklar(t) ”not” i en mening. Därmed upphävs påståendet av den som skrivit det: ”Det här var jättekul – not!”.
🎵
Vi andra som skrivit vårt larvigt enkla ”Det här var (sannerligen) inte (så) jättekul” har kunnat få till något liknande genom att stoppa in ord som ”sannerligen” eller ”så” för att förstärka vår känsla av icke-kul. Även ”jätte-” funkar på liknande vis – är ni med? Alltså: ”det här var inte jättekul” ger en annan information än ”det här var inte kul”.
Jag värnar om de pyttesmå språkliga medel som är mer informationsbärande än användarna alltid inser. Och visst är det smart att kunna använda det lilla ”inte” som den negation ordet är? NOT?
”Immigration in Sweden is working out just beautifully. NOT!” 🎵
Nåväl, i samma veva såg jag en svensk annons från en fond som samlar in pengar för att bekämpa sjukdomar. Här användes samma variant, om än på svenska:
”Du dog. Inte.”
Det finns de som har överseende med formuleringen, de tycker att just den konstruktionen har ett berättigande. Till dem hör inte jag – mest för att jag känner hur not-et är på väg in för att pula med svensk syntax, svenska sätt att uttrycka sig.
Man kan se skrivna meddelanden (på svenska) där ett engelskt NOT! plötsligt dyker upp. Inte alltid med stora bokstäver och/eller utropstecken som signalerar att nåt skumt är på gång. Ofta står bara ett (en) självklar(t) ”not” i en mening. Därmed upphävs påståendet av den som skrivit det: ”Det här var jättekul – not!”.
🎵
Vi andra som skrivit vårt larvigt enkla ”Det här var (sannerligen) inte (så) jättekul” har kunnat få till något liknande genom att stoppa in ord som ”sannerligen” eller ”så” för att förstärka vår känsla av icke-kul. Även ”jätte-” funkar på liknande vis – är ni med? Alltså: ”det här var inte jättekul” ger en annan information än ”det här var inte kul”.
Jag värnar om de pyttesmå språkliga medel som är mer informationsbärande än användarna alltid inser. Och visst är det smart att kunna använda det lilla ”inte” som den negation ordet är? NOT?
fredag 7 april 2017
Tiga om silver, tala om guld
Det finns ett talesätt på engelska som lyder ”every cloud has a silver lining”. När jag nyligen såg det på svenska någonstans, översatt ord för ord: ” varje moln har en silverkant”, hoppade jag högt. Inte av glädje. Detta förpäpplade invällande av engelska, muttrade jag.
Men nu är jag en försiktig general (⭐⭐⭐⭐, fast på fel ledd) och kollar (vanligen) här och där innan jag skriker. I detta fall finns, hör och häpna, molnet med silverkant i Pelle Holms ”Ordspråk och talesätt” från 1960-talet. Där fick jag så jag teg.
Jahajasepåfanken, ibland får man bli förvånad.
En mer bekant kant är den numera rätt uttjatade guldkanten. Den dyker upp stup i kvarten och visst känner jag igen den, men den var inte lika använd förr i världen. I de betydligt påvrare tiderna borde det ha varit mer angeläget att tala om guldkanter än i dag.
Och ni vet ju hur det var: när vi var barn var vi glada för ett par vedklabbar som vi sydde kläder till och låtsades att de var dockor. Vi gjorde kor av kottar, pinnar var deras ben.
Nej, naturligtvis åldersskämtar jag igen, men en fråga dyker ändå och envist upp:
Varifrån kommer den starka känslan av att allt färre ord och uttryck används allt oftare?
Men nu är jag en försiktig general (⭐⭐⭐⭐, fast på fel ledd) och kollar (vanligen) här och där innan jag skriker. I detta fall finns, hör och häpna, molnet med silverkant i Pelle Holms ”Ordspråk och talesätt” från 1960-talet. Där fick jag så jag teg.
Aldrig i hela mitt liv har jag använt uttrycket, aldrig har jag hört någon annan göra det heller. Däremot finns en helt annan formulering med samma innebörd: ”Inget ont som inte har något gott med sig”.
Jahajasepåfanken, ibland får man bli förvånad.
En mer bekant kant är den numera rätt uttjatade guldkanten. Den dyker upp stup i kvarten och visst känner jag igen den, men den var inte lika använd förr i världen. I de betydligt påvrare tiderna borde det ha varit mer angeläget att tala om guldkanter än i dag.
Och ni vet ju hur det var: när vi var barn var vi glada för ett par vedklabbar som vi sydde kläder till och låtsades att de var dockor. Vi gjorde kor av kottar, pinnar var deras ben.
Nej, naturligtvis åldersskämtar jag igen, men en fråga dyker ändå och envist upp:
Varifrån kommer den starka känslan av att allt färre ord och uttryck används allt oftare?
 |
| Ofta upprepad kant |
torsdag 6 april 2017
Större än – ja, vadå?
Vissa kallar mej språkpolis. En ansåg t o m ”språkdiktator” vara passande. Därför ska jag ta det här för åttiofjärde gången, nu i bloggen.
Tidigare studier har gjort mig bekant med ett ämne som heter språkhistoria. Alla språk – därmed också svenska – förändras ständigt av en mängd orsaker: politiska, kulturella, tidsmässiga –uppräkningen kan bli lång.
Själv betraktar jag mej som språkliberal när det gäller språkliga förändringar. Är det noga med stilnivån skriver jag ”dig, mig, sedan, sådan, dagen”. Bloggen är inte så högstämd och här skriver jag ibland ”dej, mej, sen, sån, dan”. Ibland skiljer jag på ”före” och ”innan”, men det kan bli fel. Många tar allvarligt på den gamla regeln (vilken den nu är???) och det är bra, även om den inte är ”min grej”.
Men det som verkligen är min grej upprör ett stort antal personer, särskilt dem som tror att de vet bättre än mej!
Ja, där har vi det! Den eviga "större-än-mej/jag"-historien. På senaste tiden har jag försökt försvara mig genom att citera Svenska språknämndens* ”Språkriktighetsboken” (2005) med skruttig framgång. Här kommer det i skriven form:
”Huvudargumentet för längre än jag brukar vara att uttrycket bör ses som en satsförkortning, som motsvarar längre än (vad) jag är. Det går inte att konstruera en liknande bisats med objektsform: längre än (vad) mig är. Man kan dock lika gärna vända på argumentet: längre än mig kan anses mer korrekt, eftersom det är ett fullständigt uttryck, medan längre än jag förutsätter eller – enligt en del språkbrukare – kräver ett efterföljande är.”
Om "än" inte antas ingå i en satsförkortning kan man se detta som preposition och ”då är användningen av objektsform av pronomenet följdriktig”.
De som korrigerar mej säger troligen själva Han är längre än sin bror och inte Han är längre än hans bror vilket – beroende på sammanhanget – kan ge upphov till frågor om vems bror som egentligen är den längre.
Svenska språknämnden, i detta sammanhang lika diktatorisk som mej, skriver: ”Båda varianterna Hon är längre än jag och Hon är längre än mig är fullt korrekta i både tal och skrift. Detsamma gäller lika lång som jag/mig.”
* numera Språkrådet
PS Jag noterar att man i den citerade boken bemödat sig rejält med att ha lika många kvinnor (namn, pronomen) som män i exempelmeningarna. 👫👫👫👫👫👫👫👫👫👫👫👫👫👫
Tidigare studier har gjort mig bekant med ett ämne som heter språkhistoria. Alla språk – därmed också svenska – förändras ständigt av en mängd orsaker: politiska, kulturella, tidsmässiga –uppräkningen kan bli lång.
Själv betraktar jag mej som språkliberal när det gäller språkliga förändringar. Är det noga med stilnivån skriver jag ”dig, mig, sedan, sådan, dagen”. Bloggen är inte så högstämd och här skriver jag ibland ”dej, mej, sen, sån, dan”. Ibland skiljer jag på ”före” och ”innan”, men det kan bli fel. Många tar allvarligt på den gamla regeln (vilken den nu är???) och det är bra, även om den inte är ”min grej”.
Men det som verkligen är min grej upprör ett stort antal personer, särskilt dem som tror att de vet bättre än mej!
Ja, där har vi det! Den eviga "större-än-mej/jag"-historien. På senaste tiden har jag försökt försvara mig genom att citera Svenska språknämndens* ”Språkriktighetsboken” (2005) med skruttig framgång. Här kommer det i skriven form:
”Huvudargumentet för längre än jag brukar vara att uttrycket bör ses som en satsförkortning, som motsvarar längre än (vad) jag är. Det går inte att konstruera en liknande bisats med objektsform: längre än (vad) mig är. Man kan dock lika gärna vända på argumentet: längre än mig kan anses mer korrekt, eftersom det är ett fullständigt uttryck, medan längre än jag förutsätter eller – enligt en del språkbrukare – kräver ett efterföljande är.”
Om "än" inte antas ingå i en satsförkortning kan man se detta som preposition och ”då är användningen av objektsform av pronomenet följdriktig”.
De som korrigerar mej säger troligen själva Han är längre än sin bror och inte Han är längre än hans bror vilket – beroende på sammanhanget – kan ge upphov till frågor om vems bror som egentligen är den längre.
Svenska språknämnden, i detta sammanhang lika diktatorisk som mej, skriver: ”Båda varianterna Hon är längre än jag och Hon är längre än mig är fullt korrekta i både tal och skrift. Detsamma gäller lika lång som jag/mig.”
* numera Språkrådet
PS Jag noterar att man i den citerade boken bemödat sig rejält med att ha lika många kvinnor (namn, pronomen) som män i exempelmeningarna. 👫👫👫👫👫👫👫👫👫👫👫👫👫👫
Dessutom finns ett kapitel som diskuterar pronomenet hen! Vi har alltså haft mer än tio år av hen, det förvånade mej.
onsdag 5 april 2017
Skala upp och berika språket
”Skala upp” var med på nyordslistan redan 2015. Hugad kan försöka lista ut hur den konstruktionen uppkom.
”Överhöra” samtal har med framgång tidigare hetat ”tjuvlyssna/råkat höra”, el dyl.
När något dåligt sker säger många: ”Jag är i chock”. För bara ett fåtal decennier sen kunde man på en dagstidnings korrektur få inpräntat i sig skillnaden mellan ”jag är chockad” respektive ”jag är chockerad” För det första uttrycket fanns en mängd synonymer för tillstånd av olika grad: förtvivlad/upprörd/tagen etc etc.
Var man chockerad hade något väckt anstöt, något kanske moraliskt tvivelaktigt hade fått en att hamna i ett sådant tillstånd.
(Kom ihåg att engelskan berikar…)
Det alltmer vanliga ”menad för” kunde uttryckas på andra sätt: avsedd/lämpad för m m. För användningen av det svenska verbet ”mena” kan man läsa i Svensk handordbok, vars författare inte tar upp den betydelse som kapats från ”meant for”. Men boken är förstås daterad (här skämtar jag med ett modernt och rätt dumt uttryck, jag tror att det kommer från engelskan…)
”Det var allt för nu”, kommer att ersätta ”det var allt för i dag/i kväll/ den här veckan/ för tillfället – väldigt många svenska uttryck med andra ord.
Mångfald och ökad språklig rikedom via engelskan, var det.
Det var allt för nu.
”Överhöra” samtal har med framgång tidigare hetat ”tjuvlyssna/råkat höra”, el dyl.
När något dåligt sker säger många: ”Jag är i chock”. För bara ett fåtal decennier sen kunde man på en dagstidnings korrektur få inpräntat i sig skillnaden mellan ”jag är chockad” respektive ”jag är chockerad” För det första uttrycket fanns en mängd synonymer för tillstånd av olika grad: förtvivlad/upprörd/tagen etc etc.
Var man chockerad hade något väckt anstöt, något kanske moraliskt tvivelaktigt hade fått en att hamna i ett sådant tillstånd.
(Kom ihåg att engelskan berikar…)
Det alltmer vanliga ”menad för” kunde uttryckas på andra sätt: avsedd/lämpad för m m. För användningen av det svenska verbet ”mena” kan man läsa i Svensk handordbok, vars författare inte tar upp den betydelse som kapats från ”meant for”. Men boken är förstås daterad (här skämtar jag med ett modernt och rätt dumt uttryck, jag tror att det kommer från engelskan…)
”Det var allt för nu”, kommer att ersätta ”det var allt för i dag/i kväll/ den här veckan/ för tillfället – väldigt många svenska uttryck med andra ord.
Mångfald och ökad språklig rikedom via engelskan, var det.
Det var allt för nu.
tisdag 4 april 2017
Tappa kilon och berika språket!
Och här följer åter en radda uttryck av idiomatiskt slag som blivit uttryck av mer engelskt idiomatiskt slag. Rätt många språkvårdare kallar inflytandet ”berikande”.
”Lätt som en plätt”, något är ”en baggis” och säkert oräkneliga mängder av uttryck kommer att sluta sina dagar som ”en promenad i parken”.
”Jag är ordlös” kommer att ersätta jag är ”mållös” eller ”saknar/har inga/finner inte ord” med flera egna och motsvarande meningar en svensk kan skapa.
”Vi såg inte detta komma” ska vi nog se komma att bli allenarådande och ersätta ”vi var inte beredda på/ förväntade oss inte detta" m fl andra varianter.
Och så har folk börjat "tappa kilon" när de tidigare "gick ner i vikt".
”Lätt som en plätt”, något är ”en baggis” och säkert oräkneliga mängder av uttryck kommer att sluta sina dagar som ”en promenad i parken”.
”Jag är ordlös” kommer att ersätta jag är ”mållös” eller ”saknar/har inga/finner inte ord” med flera egna och motsvarande meningar en svensk kan skapa.
”Vi såg inte detta komma” ska vi nog se komma att bli allenarådande och ersätta ”vi var inte beredda på/ förväntade oss inte detta" m fl andra varianter.
Och så har folk börjat "tappa kilon" när de tidigare "gick ner i vikt".
Att hälsa på andra med en omfamning är inte en väldigt gammal vana hos folk i allmänhet. I mitt kanske lite fördomsfulla förflutna sitter minnet benhårt: det är mest damer från Östermalm som gör sådant. Och samtidigt säger: ”Men söta lilla du, så roligt”.
Nu ”omfamnar” man även tandvårdsrädsla, vetenskap, utveckling – du namnger det! (jag är på skämthumör och överlåter åt läsaren att förstå vad jag menar. Här skulle det annars kunna sitta ett runt ansikte som är gult och ler). Det som nu översatts, ”embrace”, förstås, har vi tidigare ”gjort något åt/ tagit vara på/antagit.
Uttrycksmöjligheterna för detta engelska famntag är på svenska närmast oändliga, söta små ni!
måndag 3 april 2017
Ett skräddarsytt språk (1) KOMMER TILL LIV
 |
| Inte här, vems nu bakgården är. |
Nostradamus – hans och mitt släktskap ter sig övertygande. Han författade profetior och det gör jag också. Därför skriver jag denna blogg där jag vill varna för (Nostradamus hälsar, säger han) hur jordens tungomål kan komma att se ut i framtiden. Våra individuella språk är på väg att skräddarsys så till den grad att vi i det långa loppet blir oförmögna att förstå varann (Babels torn…). Ingen kommer att kunna hålla med en, men å andra sidan inte heller säga emot! Här några exempel ur min samling:
1) ”Han var en öppensinnad man”.
”Öppensinnad” finns inte i SAOL. Än. Ska vi gissa på ”openminded” som bakomliggande?
2) ”Inte på min bakgård”.
Är det så många som har en bakgård egentligen? Googles översättningstjänst ger för ”not in my backyard” svenska varianten ”inte i min trädgård”. Är det ett svenskt uttryck?
3) ”Unikt filmmaterial kommer till liv”.
Problem! Ibland vet jag faktiskt inte hur man sa för låt oss säga tjugo år sen. Levandegörs? Blir levande? Nej, ”får liv”, förstås!
Min tvekan och långsamhet är skrämmande,
det tar alltså ett tag innan jag hittar rätt.
Ju svårare vi får för de ”gamla” uttrycken,
desto fler individuella "översättningar” uppstår.
Ett skräddarsytt språk (2) LYFTER
Det blir nog en jädrans oreda framöver som resultat av de alltför ordagranna översättningar som vräks in i svenskan utan att vi verkar märka det. Många går runt och ”lyfter” frågor, när det räcker att ”ta upp” dem, eller, banalast, ”ställa” dem.
Jag sätter rätt många dollar på att engelskans ”raise a question” ligger bakom.
På några ställen har jag sett svenskar som i engelska texter skrivit ”lift a question”.
Nu vet inte jag inte helt säkert, men antagligen ser en sådan konstruktion kul ut för en engelsktalande.
Jag sätter rätt många dollar på att engelskans ”raise a question” ligger bakom.
På några ställen har jag sett svenskar som i engelska texter skrivit ”lift a question”.
Det kan förmodligen gå till så här: först vill inte svensken nöja sig med att ”ta upp” frågan utan ska prompt sno engelskans ”raise” och väljer ”lyfta” (i stället för det mer självklara ”resa”). När detta sen översätts åt andra hållet kommer en annan svensk, alltså inte samma som först norpat ”raise”, att översätta till det ”lyfta” han/hon känner till, vilket är ”lift”.
Nu vet inte jag inte helt säkert, men antagligen ser en sådan konstruktion kul ut för en engelsktalande.
söndag 2 april 2017
Klä upp och ner och över
Den här bloggen är egentligen ett hörn av verkligheten sett genom ett temperament. Nej, det är klart att jag snott formuleringen! Praktiskt när upphovspersonen är död sedan länge, då kommer ingen och bråkar. Men, förresten, säker kan man inte vara. Jag tänker på vissa ande-tv-program (och dito filmer, böcker och andra texter) – sådana som vi aldrig kunnat föreställa oss förr i tiden när vi var lite dummare i huvudet. De osaliga andarna kan ha ett horn i sidan till en och då trillar saker från hyllor, apparater sätts på och lampor blinkar! 👻
Nå, även om man inte bör stjäla alltför långa textstycken som någon annan knåpat ihop så är det ändå lätt att sno ord. Det är själva ande(!)meningen (!) med språk.
Men trots alla ord som finns, tycks mitt eget modersmål bli allt knepigare att hantera. De främmande element jag ofta klagar på bär förstås en del av ansvaret, men mycket tycks ligga hos mig själv och min tråkiga förändringsobenägenhet. Prepositioner, bl a, halkar runt: ska jag välja ”för” eller ”mot” eller ”på” eller ”över”?
”Vi ska jobba mot barn och ungdom” – man kan se meningen skriven eller höra den sägas. Jag tycker att det låter elakt, man vill gärna att folk ska jobba för dem. Men jag måste svälja förtreten: ”mot” betyder ibland ”för”.
Så här håller det på (och i).
Förr i världen – säg för 50 år sen, ge och ta (nu skämtade jag med ett främmande språkligt inflytande), fanns det fler regler att förhålla sig till, men se så rigida vi blev på kuppen!
I min barn- och ungdom kunde folk, förutom ”klä på” sig, bara ”klä av” och ”upp” sig. Klädde de upp sig skulle de på fest. Eller något som tarvade (ha!) finkläder. 👗🕴
Nu när världen blivit enklare och smartare är människor även ”överklädda” (jag minns bara överklädda knappar, ni märker hur snävt hörnet av verkligheten är), de är ”nerklädda” och ibland ”underklädda”. Det senare tvivlar jag på när jag ser s k kändisar, vanligen av kvinnligt kön, och särskilt dem som sjunger.
Men kanske är mitt problem ett motsatt? Tänk om jag lärt mig för mycket? Ni vet vad Predikaren (1:18) sa redan för länge sen: ”Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.”
Predikaren menar inte ”han” utan ”hen”, det är jag säker på – se det som ett tips inför nästa bibelöversättning, den från 1981 känns lite daterad (nu pratade jag modernt igen).
Ändå använde jag för citatet 1917 års översättning, ty den är ”gillad och stadfäst av konungen”. Jag ger mig attan på att många inte vet att man ”gillade” nåt förr i världen, men se på 17! 📕
Förresten kom en finfin avslutning till denna text hoppande ur minnet. I min poesibok (en s k vänbok som flickor knåpade ihop verser till varann i) skrev en skolkamrat, snett och längst ner t h på en sida:
Du är rosen, jag är törnet
Glöm ej den som skrev i hörnet
Ironiskt nog har jag glömt hennes namn.
Nå, även om man inte bör stjäla alltför långa textstycken som någon annan knåpat ihop så är det ändå lätt att sno ord. Det är själva ande(!)meningen (!) med språk.
Men trots alla ord som finns, tycks mitt eget modersmål bli allt knepigare att hantera. De främmande element jag ofta klagar på bär förstås en del av ansvaret, men mycket tycks ligga hos mig själv och min tråkiga förändringsobenägenhet. Prepositioner, bl a, halkar runt: ska jag välja ”för” eller ”mot” eller ”på” eller ”över”?
”Vi ska jobba mot barn och ungdom” – man kan se meningen skriven eller höra den sägas. Jag tycker att det låter elakt, man vill gärna att folk ska jobba för dem. Men jag måste svälja förtreten: ”mot” betyder ibland ”för”.
Så här håller det på (och i).
Förr i världen – säg för 50 år sen, ge och ta (nu skämtade jag med ett främmande språkligt inflytande), fanns det fler regler att förhålla sig till, men se så rigida vi blev på kuppen!
I min barn- och ungdom kunde folk, förutom ”klä på” sig, bara ”klä av” och ”upp” sig. Klädde de upp sig skulle de på fest. Eller något som tarvade (ha!) finkläder. 👗🕴
Nu när världen blivit enklare och smartare är människor även ”överklädda” (jag minns bara överklädda knappar, ni märker hur snävt hörnet av verkligheten är), de är ”nerklädda” och ibland ”underklädda”. Det senare tvivlar jag på när jag ser s k kändisar, vanligen av kvinnligt kön, och särskilt dem som sjunger.
Men kanske är mitt problem ett motsatt? Tänk om jag lärt mig för mycket? Ni vet vad Predikaren (1:18) sa redan för länge sen: ”Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.”
Predikaren menar inte ”han” utan ”hen”, det är jag säker på – se det som ett tips inför nästa bibelöversättning, den från 1981 känns lite daterad (nu pratade jag modernt igen).
Ändå använde jag för citatet 1917 års översättning, ty den är ”gillad och stadfäst av konungen”. Jag ger mig attan på att många inte vet att man ”gillade” nåt förr i världen, men se på 17! 📕
Förresten kom en finfin avslutning till denna text hoppande ur minnet. I min poesibok (en s k vänbok som flickor knåpade ihop verser till varann i) skrev en skolkamrat, snett och längst ner t h på en sida:
Du är rosen, jag är törnet
Glöm ej den som skrev i hörnet
Ironiskt nog har jag glömt hennes namn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)