Att låna engelska ord skapar inte alltid problem. Den digitala världen är full av tweet, spam, delete, scroll och annat jag själv står ut med. Gärna kan orden passas in i svenska böjningsmönster och bli ”deleta” och ”scrolla”.
Många (det finns betydligt tuffare språkpoliser än denna skribent) vill förstås att man använder en bra svensk motsvarighet. Sådana försök lyckas ibland, ibland inte. Men det är dumt att ersätta fullt fungerande och sedan länge använda svenska uttryck med engelska motsvarigheter. Varför, t ex, plötsligt säga ”yada yada yada” som på svenska heter ”bla bla bla”. Detta inte alltför komplicerade uttryck har sällan gett upphov till missförstånd beträffande det man vill meddela.
Men även om man accepterar en del av det som väller fram i tekniska kölvatten så kan det uppstå nya problem. Tidigt bestämde jag mig för att säga ”sms-a” i betydelsen skicka sms. Andra använder ”messa” från ett ord som ingår i förkortningen sms, ”short message service”. Säkert är engelska verbet ”text” på väg in i svenskan även om ”texta” redan har ett par andra svenska betydelser.
Men i all denna ordsmet (hittar hellre på ett eget ord än använder det översattsnodda ”ordsallad”) kan det uppstå problem.
I en tv-serie där polisen heter Laura sa någon: ”Don’t mess with Laura”, alltså ”bråka inte med L”. Översättaren tog en 🐓📞 just där och på textremsan stod ”messa inte med Laura”.
De tittare som inte sov fick sig ett gott skratt. Vi skrattar så länge det blir så här – lite putslustigt. Men i det långa loppet kan det bli en enda stor mess. Och när vi tar över DET ordet kan vi väl skriva det med ä. Eller vilket som. Mess, mäss, mässa, messa. Sammanhanget kommer att avgöra vad man menar, brukar språkfolk jag talat med säga. Det är bara att hoppas att de får rätt.
PS De små figurerna? Jo, jag vänjer mig lite smått vid att bokstavsbaserat språk ska upphöra och att bilder ska ta över. Ber om överseende för att övningarna har lite väl mycket av rebusar på Kamratpostens knep- och knåpsida över sig. Det ska förbättras.
