Från de utdragna spänningsbefrämjande (?) väntetiderna i gårdagens inlägg till de riktigt långa erorna. Jag tänker tala en stund om holocen och antropocen.
Vi befinner oss i den geologiska epoken holocen som nu - SAOL 2015 - heter likadant i bestämd form men i samma ordlista från 2006 hette holocenen. Ordet i sig kan vara såväl substantiv som adjektiv, men i det senare fallet böjs det efter svenskt mönster: holocent, holocena.
Forskaren Sverker Sörlin hör till dem som förespråkar ett namnbyte. Han anser att vår innevarande period i stället ska kallas antropocen. Förleden, antropo- kommer från grekiska antrophos (människa), och begreppet skulle bättre beskriva vår egen roll i den värld som nu omvandlas såväl fysiskt som mentalt. Som bekant ligger människan i allt högre grad bakom dessa förändringar.
Man är lockad att t o m kalla de utdragna och sega svarsminuterna (förra inlägget, åter) för något typiskt antropocent, men jag avvaktar, ordet finns inte i någon ordlista ännu. Förespråkarna är bl a inte överens om när antropocen ska anses börja: vid ångmaskinen, atombomben eller andra vattendelare i människans moderna historia?
Inte för att jag vet vilka procedurer och processer som ska till när ett ord placeras i SAOL, men nog borde antropocen ligga väl framme i kön?
Fast om detta behöver man nog inte tipsa Svenska Akademien, den brukar ju ha kläm på det ena och det andra.
torsdag 30 november 2017
onsdag 29 november 2017
Och det rätta svaret är…
I gårdagens blogginlägg nämndes de utdragna förloppen vid s k spänningsmoment inom nöjesindustrin.
I mitt mycket selektiva minne stannar (t ex och tyvärr) sådant som när, hur och var skit gjorde sitt inträde (tänker inte skoja med ordet avträde just här, det vore billigt). Vad jag menar är företeelser som dök upp och var moderna då - för låt oss säga 30-40 år sedan - och blivit vardag nu. I ett av de tidiga tävlingsprogram som sen skulle drabbas av elefantiasis vad gäller antal drogs plötsligt svaret på en fråga – eller en vinnande persons namn– ut under löjligt långa sekunder, kanske minuter.
Vad händer? tänkte vi när denna plötsliga dramaturgi introducerades. Hjälp! Har programledaren drabbats av sjukdom? Det var ett j-ä-t-t-e-k-o-n-s-t-i-g-t beteende. Kanske trodde sedan tittarna att det var en enskild tv-personlighet som stod och profilerade sig – fast ordet säkert inte fanns heller.
Nu är folk fostrade, nu står de med böjda offerhuvuden och väntar på att bilan ska falla, d v s svaret ska ges. Fast det sker först efter den här fjantiga uuuuuuutdragenheten som eventuellt ackompanjeras av de hjärntvättades handklapp eller ”spänningsmusik”.
Hur kan vanliga människor nedlåta sig till sånt här larv? Det borde protesteras från såväl programledare som det lydigt förslavade folket.
I morgon kommer tankar om andra tidsperioder som klipper dessa tv-dito med fjorton hästlängder. Nej, fler än så, förresten.
I mitt mycket selektiva minne stannar (t ex och tyvärr) sådant som när, hur och var skit gjorde sitt inträde (tänker inte skoja med ordet avträde just här, det vore billigt). Vad jag menar är företeelser som dök upp och var moderna då - för låt oss säga 30-40 år sedan - och blivit vardag nu. I ett av de tidiga tävlingsprogram som sen skulle drabbas av elefantiasis vad gäller antal drogs plötsligt svaret på en fråga – eller en vinnande persons namn– ut under löjligt långa sekunder, kanske minuter.
Vad händer? tänkte vi när denna plötsliga dramaturgi introducerades. Hjälp! Har programledaren drabbats av sjukdom? Det var ett j-ä-t-t-e-k-o-n-s-t-i-g-t beteende. Kanske trodde sedan tittarna att det var en enskild tv-personlighet som stod och profilerade sig – fast ordet säkert inte fanns heller.
Nu är folk fostrade, nu står de med böjda offerhuvuden och väntar på att bilan ska falla, d v s svaret ska ges. Fast det sker först efter den här fjantiga uuuuuuutdragenheten som eventuellt ackompanjeras av de hjärntvättades handklapp eller ”spänningsmusik”.
Hur kan vanliga människor nedlåta sig till sånt här larv? Det borde protesteras från såväl programledare som det lydigt förslavade folket.
I morgon kommer tankar om andra tidsperioder som klipper dessa tv-dito med fjorton hästlängder. Nej, fler än så, förresten.
tisdag 28 november 2017
Hur mycket framkant kan man ligga i?
I ett radioinslag om diverse utnämningar, priser och galor som kantar våra nutida liv talade en representant för ett litteraturpris, andra medverkande var mediemänniskor. Alla var eniga om att det går att göra mycket av dessa ”event”, som de kallade galorna. Alla förlopp dras ut på för att skapa spänning, fick man bl a veta. Tonfallet var förtjust.
En av de medverkande sa att man måste vara ”med på tårna”* och någon sekund senare sa han att man måste vara ”med på tåget”. Det var nästan så att man hörde hur andfådd han var av sitt framtidssnubblande. Eller nutidsdito. Missar man just nu-ögonblicket ligger man efter som medieaktör, sa denne fotkonstnär vidare.
Representanten för priset (August-) berättade hur hon i sin tur inte vill missa de s k pop ups som hoppar fram i mobiler o dyl: "Detta sker just nu!" Man vill ju vara med där det händer, sa hon. Och tillade att man gärna vill ”ligga i framkant”.
Tiden är inne för ett avslöjande: det händer ännu mycket mer just nu än man får veta av sin mobil, padda eller dator. (Vetskapen om samtidiga skeenden finns dokumenterad i den finstämda låten "Under en filt i Madrid").
Mediemannen sa också, beträffande ”eventen”, att det är bra om man kan ”skapa innehåll”.
Här följer ytterligare ett avslöjande: Ta t ex Augustpriset, det har redan ett innehåll: litteratur i olika genrer. Och denna litteratur har i sig ofta ett innehåll.
* Att man ska behöva rätta dagens människa när hon kör sitt nutidstugg – ofattbart! Det heter att vara ”på tårna” och inte att vara ”med på tårna”. Allt ska man få ta hand om, mutter, mutter…
En av de medverkande sa att man måste vara ”med på tårna”* och någon sekund senare sa han att man måste vara ”med på tåget”. Det var nästan så att man hörde hur andfådd han var av sitt framtidssnubblande. Eller nutidsdito. Missar man just nu-ögonblicket ligger man efter som medieaktör, sa denne fotkonstnär vidare.
Representanten för priset (August-) berättade hur hon i sin tur inte vill missa de s k pop ups som hoppar fram i mobiler o dyl: "Detta sker just nu!" Man vill ju vara med där det händer, sa hon. Och tillade att man gärna vill ”ligga i framkant”.
Tiden är inne för ett avslöjande: det händer ännu mycket mer just nu än man får veta av sin mobil, padda eller dator. (Vetskapen om samtidiga skeenden finns dokumenterad i den finstämda låten "Under en filt i Madrid").
Mediemannen sa också, beträffande ”eventen”, att det är bra om man kan ”skapa innehåll”.
Här följer ytterligare ett avslöjande: Ta t ex Augustpriset, det har redan ett innehåll: litteratur i olika genrer. Och denna litteratur har i sig ofta ett innehåll.
* Att man ska behöva rätta dagens människa när hon kör sitt nutidstugg – ofattbart! Det heter att vara ”på tårna” och inte att vara ”med på tårna”. Allt ska man få ta hand om, mutter, mutter…
måndag 27 november 2017
Det finns en framtid även om den är postum
Självrannsakan: Varför säger man plötsligt ”so far” när man menar ”hittills” eller ”så här långt”? Det är verkligen jättekonstigt.
En tidnings kulturchef intervjuades just i radion och på en fråga svarade hon "yes". Om det är hon ej ensam, "no, no, no" (som dock inte verkar lika vanligt).
Man hör sällan en svensk svara ”da, si” eller ”igen”. Det sista är ”ja” på ungerska, g-et uttalas hårt, inte som i svenska "igen" som betydde "ånyo" en gång i tiden.
Vi trycker ofta ur oss hela fraser och meningar på engelska, det går av bara farten, if you know what I mean. Ofta hör man att personen försöker låta som om den sätter citattecken runt det sagda, men det är ju konstigt ändå (und sehr selten sagt jemand etwas auf Deutsch, Französisch oder Japanisch).
Visserligen är det bättre att dra hela haranger på engelska än att översätta dem direkt till svenska, men nog för att man förbereder marken alltid, språkmarken. Utan att vara riktigt medvetna (eller så är vi lata) medverkar vi till ett språkbyte på sikt.
Hur lång tid det handlar om är svårt att gissa. Men om nu du råkat hamna på den här bloggen och du lever år 2048 – ja, då kanske du inte kan läsa den! Är vi ännu du, förresten, eller måste jag nia dig?
Då egna genombrottet verkar utebli tänker sig undertecknad en postum karriär med bloggen som framtida åskådningsmaterial, författad på gammalsvenska som den då kommer att vara.
En tidnings kulturchef intervjuades just i radion och på en fråga svarade hon "yes". Om det är hon ej ensam, "no, no, no" (som dock inte verkar lika vanligt).
Man hör sällan en svensk svara ”da, si” eller ”igen”. Det sista är ”ja” på ungerska, g-et uttalas hårt, inte som i svenska "igen" som betydde "ånyo" en gång i tiden.
Vi trycker ofta ur oss hela fraser och meningar på engelska, det går av bara farten, if you know what I mean. Ofta hör man att personen försöker låta som om den sätter citattecken runt det sagda, men det är ju konstigt ändå (und sehr selten sagt jemand etwas auf Deutsch, Französisch oder Japanisch).
Visserligen är det bättre att dra hela haranger på engelska än att översätta dem direkt till svenska, men nog för att man förbereder marken alltid, språkmarken. Utan att vara riktigt medvetna (eller så är vi lata) medverkar vi till ett språkbyte på sikt.
Hur lång tid det handlar om är svårt att gissa. Men om nu du råkat hamna på den här bloggen och du lever år 2048 – ja, då kanske du inte kan läsa den! Är vi ännu du, förresten, eller måste jag nia dig?
Då egna genombrottet verkar utebli tänker sig undertecknad en postum karriär med bloggen som framtida åskådningsmaterial, författad på gammalsvenska som den då kommer att vara.
söndag 26 november 2017
I'm dreaming of a grey Christmas
Den finns en term inom språkvetenskapen som heter aspekt, men den är så komplicerad så den får vara. Här ska det handla om den "vanliga" aspekten, den som bara betyder "synvinkel, sätt att se".
Först en liten inledning. Det är trevligt att ha radion på som ett bakgrundsbrus i vardagen, men ibland har man inte lust att höra det som sägs. Då kan man förstås välja ett musikprogram, men lika bra är att lyssna på vad som helst på ett mycket främmande språk. En röst talar ut i rummet, det låter trevligt och man har ingen aning om innehållet.
Jag vet en i Tyskland som i liknande syfte har vädret för diverse skidorter rullande på tv-n: vackra bilder, temperaturer samt uppgift om snöhöjd. Tysktalande mäter "snöhöjd" där vi mäter "snödjup". Det är verkligen fråga om aspekter: de mäter från marken och uppåt och vi från snötäckets yta och nedåt. Med samma resultat!
Beteckningarna snödjup och snöhöjd går att stå ut med i teorin, en vinterhatare ogillar dock snön hur den än mäts. "Men det lyser ju upp", kommer folk att säga när det vita eländet väl ligger där. Försökte räkna ut hur många gånger jag hört den meningen. Låt os först ta 40 vintrar (i ungdomen talade vi sällan om snö som lyste upp). Eftersom sbråkmakaren alltid invänder mot vinterromatikerna kan det väl bli sådär - i värsta fall (mycket snö) - 30-40-50 gånger per säsong.
Mellan 1 500 och 2 000 gånger har jag fått höra att "det blir ju ändå lite ljusare". Mitt inre mörker växer...
Först en liten inledning. Det är trevligt att ha radion på som ett bakgrundsbrus i vardagen, men ibland har man inte lust att höra det som sägs. Då kan man förstås välja ett musikprogram, men lika bra är att lyssna på vad som helst på ett mycket främmande språk. En röst talar ut i rummet, det låter trevligt och man har ingen aning om innehållet.
 |
| Grått är också vackert |
Beteckningarna snödjup och snöhöjd går att stå ut med i teorin, en vinterhatare ogillar dock snön hur den än mäts. "Men det lyser ju upp", kommer folk att säga när det vita eländet väl ligger där. Försökte räkna ut hur många gånger jag hört den meningen. Låt os först ta 40 vintrar (i ungdomen talade vi sällan om snö som lyste upp). Eftersom sbråkmakaren alltid invänder mot vinterromatikerna kan det väl bli sådär - i värsta fall (mycket snö) - 30-40-50 gånger per säsong.
Mellan 1 500 och 2 000 gånger har jag fått höra att "det blir ju ändå lite ljusare". Mitt inre mörker växer...
lördag 25 november 2017
Gårdagsmörkret viker
Efter en Black Friday kan det ändå bli en Happy Saturday, så vist är det ordnat.
Visst sitter en annan (d v s jag) ofta och muttrar över SAOL och den lite väl genomsläppliga attityden (ta in nya och halvskumma ord hej vilt samt slänga ut gamla), men det hindrar inte att de mörka molnen plötsligt viker och en munter regnbåge lyser upp himlen!
Min blick föll på ett av alla kvarvarande ord: "nummen". Och som om inte det räckte: som synonym anges "valen".
Lite nummen kan man känna sig ibland. SAOB – där kan man hitta mycket! – anger att fenomenet innebär att kroppen eller en kroppsdel känns förlamad. I värre fall kan ordet betyda "slagrörd". Hur är det då med varianten "valen" som moderna SAOL (2015) ger? Jo, i SAOB står betydelser som "domnad" eller "kraftlös", bl a.
Inga vidare innebörder, förstås, men de här gamla känslouttryckens blotta existens gör mig motsatsen - alltså varken nummen eller valen.
Lägg också märke till hur detta "valen" uttalas med vår säregna grava accent. Ordet uttalas alltså inte som det gigantiska vattenlevande däggdjuret i bestämd form.
Övning 1: Titta på den där blåvalen!
Visst sitter en annan (d v s jag) ofta och muttrar över SAOL och den lite väl genomsläppliga attityden (ta in nya och halvskumma ord hej vilt samt slänga ut gamla), men det hindrar inte att de mörka molnen plötsligt viker och en munter regnbåge lyser upp himlen!
Min blick föll på ett av alla kvarvarande ord: "nummen". Och som om inte det räckte: som synonym anges "valen".
Lite nummen kan man känna sig ibland. SAOB – där kan man hitta mycket! – anger att fenomenet innebär att kroppen eller en kroppsdel känns förlamad. I värre fall kan ordet betyda "slagrörd". Hur är det då med varianten "valen" som moderna SAOL (2015) ger? Jo, i SAOB står betydelser som "domnad" eller "kraftlös", bl a.
 |
| Plötsligt lyses himlen upp |
Inga vidare innebörder, förstås, men de här gamla känslouttryckens blotta existens gör mig motsatsen - alltså varken nummen eller valen.
Lägg också märke till hur detta "valen" uttalas med vår säregna grava accent. Ordet uttalas alltså inte som det gigantiska vattenlevande däggdjuret i bestämd form.
Övning 1: Titta på den där blåvalen!
Övning 2: Jag känner mig lite valen i dag.
Nummen och valen åldriga ord ingen känner till? Nej, se det inte så, de är mycket användbara och förresten dyker de snart upp i ett korsord! På det är jag nästan säker.
Nummen och valen åldriga ord ingen känner till? Nej, se det inte så, de är mycket användbara och förresten dyker de snart upp i ett korsord! På det är jag nästan säker.
fredag 24 november 2017
Hell dig, Black Mammon!
I dag är en svart dag.
Inte många kan ha missat att det är Black Friday. Svart fredag. Benämningen ges ett par förklaringar på Wikipedia. Den ena handlar om att denna dag - som i USA länge setts som början på julhandeln - orsakade så mycket trafik samt fotgängare på gatorna att det blev "svart" av bilar och folk där! Den andra handlar om svarta siffror och sådant som födsel, ohejdad vana och okunskap hindrar mig att diskutera.
Betydligt mer bekant är att svart vanligen är symbolfärgen för sorg, tragik eller skräck.
Om amerikaner kallar ett tjolahoppjippo för en svart dag så kan de väl få det. Men inte känns det som en nödvändig import, varken det ena (färgen) eller det andra (konsumtionsvansinnet).
En googling på övriga sex veckodagar – fast på engelska – visar på andra typer av svarta dagar. Med helt annat innehåll.
Oavsett detta låter ändå inte en svart fredag som något man önskar sig, vilket språk man än säger det på.
Å andra sidan är man förstås inte tvungen att delta i den svarta fredagens kommerscirkus. Samma dag, eller imorgon lördag – buden är lite olika – kan man ägna sig åt En köpfri dag med mottot "Handla genom att inte handla".
Och redan har en "White Monday" genomförts. Då låg tonvikten på återbruk.
Hörsammas inte uppmaningen till enorm konsumtion pinsamt bra samtidigt som rösterna för hållbarhet och klimattänkande växer sig starkare?
Så låt oss begrunda helgens evangelium: Starkast av allt är ändå Mammon!
Inte många kan ha missat att det är Black Friday. Svart fredag. Benämningen ges ett par förklaringar på Wikipedia. Den ena handlar om att denna dag - som i USA länge setts som början på julhandeln - orsakade så mycket trafik samt fotgängare på gatorna att det blev "svart" av bilar och folk där! Den andra handlar om svarta siffror och sådant som födsel, ohejdad vana och okunskap hindrar mig att diskutera.
Betydligt mer bekant är att svart vanligen är symbolfärgen för sorg, tragik eller skräck.
Om amerikaner kallar ett tjolahoppjippo för en svart dag så kan de väl få det. Men inte känns det som en nödvändig import, varken det ena (färgen) eller det andra (konsumtionsvansinnet).
En googling på övriga sex veckodagar – fast på engelska – visar på andra typer av svarta dagar. Med helt annat innehåll.
Oavsett detta låter ändå inte en svart fredag som något man önskar sig, vilket språk man än säger det på.
Å andra sidan är man förstås inte tvungen att delta i den svarta fredagens kommerscirkus. Samma dag, eller imorgon lördag – buden är lite olika – kan man ägna sig åt En köpfri dag med mottot "Handla genom att inte handla".
Och redan har en "White Monday" genomförts. Då låg tonvikten på återbruk.
Hörsammas inte uppmaningen till enorm konsumtion pinsamt bra samtidigt som rösterna för hållbarhet och klimattänkande växer sig starkare?
Så låt oss begrunda helgens evangelium: Starkast av allt är ändå Mammon!
torsdag 23 november 2017
Jojo och ojojoj är det enda man kan säga
Det kan vara intressant att fundera på hur världen kommer att prata i framtiden. Visst funkar engelska skapligt som lingua franca på många håll, men gnisselfritt är det inte. Som bekant hakar jag alltsomoftast upp mig på smygabsorberandet av detta språk. Nå, ibland sker det inte särskilt dolt. Ej heller finns någon lömsk avsikt från själva språket, som i sig är vackert och ordrikt.
Norska tycks påverkas ungefär lika mycket av engelska, liksom antagligen även danska. Vad mer är: hållningen (hållningslösheten) inför detta faktum är hos språkarbetare/språkvårdare också likartad i de tre länderna.
I Finland är det same, same, but different, som svensken säger. Där har man två (2) språk man inte vill ha, finska och svenska. D v s de som främst är svensktalande är inte särskilt angelägna om att lära sig finska. Och tvärtom. Många kallar landets andra officiella språk t o m ”tvångssvenska”. Eller som jag hörde citeras i ett radioprogram om språksituationen i Finland: ”Inget är obligatoriskt utom att dö och att lära sig svenska”.
En medverkande lärare beskrev oviljan från båda håll och att man låter engelska bli en brygga. Utifrån kan det låta som en lösning men läraren var noga med det många inte bryr sig om: ”finska OCH svenska har med landets historia att göra”.
Han beskrev den stolthet många kände i Finland när det - för hundra år sedan - plötsligt gick att studera på finska vid universiteten - inte bara på svenska och latin!
Men precis som vid ett stort antal lärosäten världen över författas nu avhandlingar och liknande på engelska Det inhemska vetenskapliga språket går förlorat samtidigt som universiteten skriver rapporter (på engelska?) om nyttan av flerspråkighet. Jojo, kan man säga. Liksom ojojoj.
Läraren i Finland talade lika varmt för landets båda språk. Han hyste samma fruktan som sbråkmakaren, men han ser inte bara ett utan två språk försvinna p g a nutida okunskap.
Norska tycks påverkas ungefär lika mycket av engelska, liksom antagligen även danska. Vad mer är: hållningen (hållningslösheten) inför detta faktum är hos språkarbetare/språkvårdare också likartad i de tre länderna.
I Finland är det same, same, but different, som svensken säger. Där har man två (2) språk man inte vill ha, finska och svenska. D v s de som främst är svensktalande är inte särskilt angelägna om att lära sig finska. Och tvärtom. Många kallar landets andra officiella språk t o m ”tvångssvenska”. Eller som jag hörde citeras i ett radioprogram om språksituationen i Finland: ”Inget är obligatoriskt utom att dö och att lära sig svenska”.
En medverkande lärare beskrev oviljan från båda håll och att man låter engelska bli en brygga. Utifrån kan det låta som en lösning men läraren var noga med det många inte bryr sig om: ”finska OCH svenska har med landets historia att göra”.
Han beskrev den stolthet många kände i Finland när det - för hundra år sedan - plötsligt gick att studera på finska vid universiteten - inte bara på svenska och latin!
Men precis som vid ett stort antal lärosäten världen över författas nu avhandlingar och liknande på engelska Det inhemska vetenskapliga språket går förlorat samtidigt som universiteten skriver rapporter (på engelska?) om nyttan av flerspråkighet. Jojo, kan man säga. Liksom ojojoj.
Läraren i Finland talade lika varmt för landets båda språk. Han hyste samma fruktan som sbråkmakaren, men han ser inte bara ett utan två språk försvinna p g a nutida okunskap.
onsdag 22 november 2017
Svidade skogshuggare och korvar i brand
Det finns dagar man inte orkar tänka. Men andra kanske gitter, så jag passar på att ge vidare ett par citat ur diverse svenska publikationer.
Rubrikerna/textcitaten har alltså författats av utbildade journalister och är en fin blandning av helt-åt-skogen-formuleringar, olyckliga syftningar och ja, varsågod och döm själv. Några småkommentarer från min sida medföljer.
Larm om yxman var svidad skogshuggare
De larm som är svidade skogshuggare hör till de knepiga, det är sant.
Lastbil full med korv i brand – trafikstopp
Kan man undvika att lasta på brinnande korvar är det bra.
Här parkerar man inte över min döda kropp
Men där borta till vänster, över någon annans, går det förstås finfint.
Det är en väldigt övermagad* bild att ge av sig själv
Så sant, övermagade bilder blir inget vidare.
Vi kör det tokbrett den här gången
Här går det inte ens att kommentera, kör det tokbrett, vetja!
* Äh, lite allvar måste nog ändå med: Ordet ”övermaga” går inte att böja. SAOL säger att det betyder "övermodigt självsäker", så ”väldigt” är överflödigt. Böjt på detta vis leder tankarna fel. Etymologiskt har kanske ordet något med buk att göra, men det finns gott om magra personer vars beteende kan vara övermaga!
Rubrikerna/textcitaten har alltså författats av utbildade journalister och är en fin blandning av helt-åt-skogen-formuleringar, olyckliga syftningar och ja, varsågod och döm själv. Några småkommentarer från min sida medföljer.
Larm om yxman var svidad skogshuggare
De larm som är svidade skogshuggare hör till de knepiga, det är sant.
Lastbil full med korv i brand – trafikstopp
Kan man undvika att lasta på brinnande korvar är det bra.
Här parkerar man inte över min döda kropp
Men där borta till vänster, över någon annans, går det förstås finfint.
Det är en väldigt övermagad* bild att ge av sig själv
Så sant, övermagade bilder blir inget vidare.
Vi kör det tokbrett den här gången
Här går det inte ens att kommentera, kör det tokbrett, vetja!
* Äh, lite allvar måste nog ändå med: Ordet ”övermaga” går inte att böja. SAOL säger att det betyder "övermodigt självsäker", så ”väldigt” är överflödigt. Böjt på detta vis leder tankarna fel. Etymologiskt har kanske ordet något med buk att göra, men det finns gott om magra personer vars beteende kan vara övermaga!
tisdag 21 november 2017
Det började med ett glas
Det finns nya ord och uttryck som sätter sig som en smäck på direkten. Och så finns de man inte gärna tar in i det egna ordförrådet. Vad det beror på? Tja, det är svårt att säga.
När någon nyligen använde ordet ”foliehatt” var känslan där: ”aldrig att jag säger foliehatt!
Innebörden står klar för mig, men motståndet mot just detta ord gör det inte. Antagligen handlar det om hur och när foliehatten började florera. Och det skedde nog under den period undertecknad började bli varse hur stor den nordamerikanska nöjeskulturen vuxit sig i Sverige.
Häromdagen kom åter en påminnelse, när filmen Nothing but trouble (1991) nämndes. Tänk att en fjantig film kan sätta såna spår!
 |
| Ett glas i hatten |
Några år efter den kom Jurassic Park som inte enbart gjorde huvudpersonerna skakiga utan även mig: i en scen såg man plötsligt hur det darrade till i ett vattenglas: Något oerhört stort närmade sig, det var uppenbart.
Det där glaset kan få illustrera hur en människas (min) världsbild börjar skaka. 90-talet känns som en tid när den stora verfremdungseffekten slog till. Världen var bliven en annan – i stort och i smått.
Det ligger ingen osunt svällande svenskhet och pyr i min bakgrund, den har varit mig lika främmande den. Men vattenglaset och foliehatten – där har vi början av en ny era.
måndag 20 november 2017
Det är svårt med andra språk, är det inte?
Då var det dags för ett axplock ur min samling av sånt som direktöversatts från engelska och låtsas vara svenska.
Först en långkörare, d v s en som snart tas upp i Svenska Akademiens ordlista. Nej, men se på fanken, jag kollade just: den finns redan! Mitt exempel (tidning) lyder: ”Hon har ett nedkokat språk”. I SAOL 2015 finns ”koka ner” som sägs betyda ”resultera i”. Man skulle även kunna säga ”koncentreras/reduceras till”. Men det är det jag som säger.
"Boil down to" är det engelska uttryck som står bakom detta nya ordlisteord. Sökning på sidor där professionella översättare bidragit visar att dessa ännu inte anammat nyordssammansättningen "koka ner" utanför buljongmakeri. Men lugn, det tar inte lång tid innan det är etablerat.
Varifrån kommer tvånget att ta in och lista synonymer till redan fullt fungerande uttryck? Hur gör engelskspråkiga för att öka sitt ordförråd, undrar man, varifrån får de sina onödiga synonymer?
Och så har vi det förbenade "förlora" eller "tappa" kilon. För de flesta innebär dessa ord en förlust men för ungefär lika många brukar just inte kiloförlust kännas sorglig.
Som kommande från den enklare världen har jag brukat säga "gå ner i vikt", som på ett annat språk, engelska, heter lose weight. Och visst betyder lose tappa/förlora, men återigen, vad ska vi sno det för när vi har en egen viktnedgång?
Slutligen citat ur en ”kvällstidning”:
"Vi har en man som anklagas för sexuella trakasserier i ovala rummet, har vi inte?"
Det kan hända att inte bara jag utan även min engelska är otidsenlig, men den sista frasen i denna mening brukar på svenska översättas med ”eller hur”, brukar den inte?
Först en långkörare, d v s en som snart tas upp i Svenska Akademiens ordlista. Nej, men se på fanken, jag kollade just: den finns redan! Mitt exempel (tidning) lyder: ”Hon har ett nedkokat språk”. I SAOL 2015 finns ”koka ner” som sägs betyda ”resultera i”. Man skulle även kunna säga ”koncentreras/reduceras till”. Men det är det jag som säger.
"Boil down to" är det engelska uttryck som står bakom detta nya ordlisteord. Sökning på sidor där professionella översättare bidragit visar att dessa ännu inte anammat nyordssammansättningen "koka ner" utanför buljongmakeri. Men lugn, det tar inte lång tid innan det är etablerat.
Varifrån kommer tvånget att ta in och lista synonymer till redan fullt fungerande uttryck? Hur gör engelskspråkiga för att öka sitt ordförråd, undrar man, varifrån får de sina onödiga synonymer?
Och så har vi det förbenade "förlora" eller "tappa" kilon. För de flesta innebär dessa ord en förlust men för ungefär lika många brukar just inte kiloförlust kännas sorglig.
Som kommande från den enklare världen har jag brukat säga "gå ner i vikt", som på ett annat språk, engelska, heter lose weight. Och visst betyder lose tappa/förlora, men återigen, vad ska vi sno det för när vi har en egen viktnedgång?
Slutligen citat ur en ”kvällstidning”:
"Vi har en man som anklagas för sexuella trakasserier i ovala rummet, har vi inte?"
Det kan hända att inte bara jag utan även min engelska är otidsenlig, men den sista frasen i denna mening brukar på svenska översättas med ”eller hur”, brukar den inte?
söndag 19 november 2017
Senaste nytt från domedagsbloggaren
Häromdagen gjorde jag en känslig kamrat kränkt, arg och besviken. Jag skrev att människornas hjärnor krymper.
Hm, det måste väl framgå att det inte enbart är de själva som utsätter sig för denna (detta?) tsantsa, nej, för se det sköter även maskinerna (apparaterna, tekniken, kalla det vad sjutton som helst) om. Ett hjärnkrympande exempel av många från min vardag: mobilen har plötsligt börjat ge en information jag inte bett om. Det kan stå så här: ”5 grader på lördag” och på raden under ”3 grader kallare än på fredag”.
Om denna korta nonsensinformation finns en del att säga. Frågan hur många grader kallare det är i dag än igår, tja, den känns lindrigt intressant, det räcker gott att veta den temperatur man eventuellt ska ut och vistas i och alltså klä sig efter. För det har en utomhustermometer tidigare visat sig vara bra. Fast man måste titta på den av egen maskin, s a s. Den skriker inte ut temperaturen varje timme.
Vad gäller mobilinformationen så har vi också – som alltid – språket. Det var en fredagskväll dessa rader dök upp. Ålrajt, för ”5 grader på lördag” – som ju då betydde ”i morgon”.
Men ”3 grader kallare än på fredag”? En svensk tolkar ”på fredag” som kommande fredag. Det borde stå ”i fredags”, som skulle innebära ”i går” eller möjligen ”på fredagen”. Allra bäst vore förstås ”i går” när det är i går som avses. Så smart kan väl en smartphone uttrycka sig?
Termiter kan käka upp stora hus, det vet var och en som kan sin Kalle Anka.
Ungefär så kommer det att gå med språket. Ingen big deal just nu, tycker folk, även de jag räknar som mina vänner.
Kom ihåg det här när språket rasat ihop och människohjärnorna blivit till russin, det säger jag bara.
Hm, det måste väl framgå att det inte enbart är de själva som utsätter sig för denna (detta?) tsantsa, nej, för se det sköter även maskinerna (apparaterna, tekniken, kalla det vad sjutton som helst) om. Ett hjärnkrympande exempel av många från min vardag: mobilen har plötsligt börjat ge en information jag inte bett om. Det kan stå så här: ”5 grader på lördag” och på raden under ”3 grader kallare än på fredag”.
Om denna korta nonsensinformation finns en del att säga. Frågan hur många grader kallare det är i dag än igår, tja, den känns lindrigt intressant, det räcker gott att veta den temperatur man eventuellt ska ut och vistas i och alltså klä sig efter. För det har en utomhustermometer tidigare visat sig vara bra. Fast man måste titta på den av egen maskin, s a s. Den skriker inte ut temperaturen varje timme.
Vad gäller mobilinformationen så har vi också – som alltid – språket. Det var en fredagskväll dessa rader dök upp. Ålrajt, för ”5 grader på lördag” – som ju då betydde ”i morgon”.
Men ”3 grader kallare än på fredag”? En svensk tolkar ”på fredag” som kommande fredag. Det borde stå ”i fredags”, som skulle innebära ”i går” eller möjligen ”på fredagen”. Allra bäst vore förstås ”i går” när det är i går som avses. Så smart kan väl en smartphone uttrycka sig?
Termiter kan käka upp stora hus, det vet var och en som kan sin Kalle Anka.
Ungefär så kommer det att gå med språket. Ingen big deal just nu, tycker folk, även de jag räknar som mina vänner.
Kom ihåg det här när språket rasat ihop och människohjärnorna blivit till russin, det säger jag bara.
lördag 18 november 2017
Dra mig på ännu fler kärror och vagnar!
Dra mig på en liten kärra, så roligt det är med gamla uttryck! De ramlar ju också fram automatiskt i en gammal hjärna (vilket inte annat gör lika automatiskt).
 |
| Kärra som dras till Flen - framlänges |
Varianterna Wiktionary ger är: ”dra mig baklänges på en liten vagn, dra mig baklänges på en vagn, dra mig baklänges och backa till Flen, drag mig baklänges".
Summering: Man dras på en kärra eller vagn, ibland dras man baklänges och ibland dras man helt enkelt utan vagn eller kärra.
fredag 17 november 2017
Dra på trissor och mig på en liten kärra
I går beskrevs hur äldre abdikerat till ungdomens, ja, barndomens, rike. De är svaga förebilder när det handlar om modersmålet. Och apropå svaga så är det just det de gamla starka verben också blir: svaga. Som gammal kvastfening säger jag ännu ”sam” i preteritum (imperfekt) av ”simmar”. Däremot säger jag inte alltid ”summit” för verbets tredje temaform (supinum). Men det ska bli ändring på det.
Här skites högaktningsfullt i att även fler språk, däribland tyska, detta tidigare så stabila språk, också strävar mot all slags ”enkelhet” (så beskrivs det) . Enkelhet, jo, pyttsan, ju fler ord som försvinner, alternativt förenklas, desto mer krymper människans hjärna. Och det krympandet räcker bra som det är.
Små barn har under så länge som jag minns böjt starka verb som svaga och säger gedde, gådde och bärde. Numera förekommer det upp i tonåren. De svaga verben tar snart tar över som ena resistenta bakterier.
Som tidigare förutspåtts (och det behövs ingen kristallkula till det) har vuxna börjat prata barnspråk. Men priset tar – och jag säger bara dra mig på en liten kärra – ordet ”hittepå”. Kanske har ett barn sagt det först, eller en barnboksförfattare, och det är normalroligt, men att vuxna hakar på? Och använder det! Det betyder påhitt, om någon undrar, och tycks särskilt utbrett bland kulturkvinnor.
Vad sägs om pangkakor, brägge och bajonnäs? De orden har använts av barn jag känner och är skojiga felsägningar av pannkakor, grädde och majonnäs. Ge inte upp, framhärda, så kommer ditt roliga, individuella ord med i SAOL.
I 2015 års upplaga har "hittepå" tagits med och är, enligt Akademien, ”vardagligt för påhitt”.
Dra mig på en liten kärra igen!
Här skites högaktningsfullt i att även fler språk, däribland tyska, detta tidigare så stabila språk, också strävar mot all slags ”enkelhet” (så beskrivs det) . Enkelhet, jo, pyttsan, ju fler ord som försvinner, alternativt förenklas, desto mer krymper människans hjärna. Och det krympandet räcker bra som det är.
Små barn har under så länge som jag minns böjt starka verb som svaga och säger gedde, gådde och bärde. Numera förekommer det upp i tonåren. De svaga verben tar snart tar över som ena resistenta bakterier.
Som tidigare förutspåtts (och det behövs ingen kristallkula till det) har vuxna börjat prata barnspråk. Men priset tar – och jag säger bara dra mig på en liten kärra – ordet ”hittepå”. Kanske har ett barn sagt det först, eller en barnboksförfattare, och det är normalroligt, men att vuxna hakar på? Och använder det! Det betyder påhitt, om någon undrar, och tycks särskilt utbrett bland kulturkvinnor.
Vad sägs om pangkakor, brägge och bajonnäs? De orden har använts av barn jag känner och är skojiga felsägningar av pannkakor, grädde och majonnäs. Ge inte upp, framhärda, så kommer ditt roliga, individuella ord med i SAOL.
I 2015 års upplaga har "hittepå" tagits med och är, enligt Akademien, ”vardagligt för påhitt”.Dra mig på en liten kärra igen!
torsdag 16 november 2017
Ett språk som inte ändrar sig en gång i kvarten kan vara bra att ha
Detta inlägg ska hållas fritt från raljerande, skämtande och utbrott av enstaka språkpetigheter. Efter 67 år i branschen (avser alltså hela livet) vet jag att alla reagerar olika på vad andra kallar ”fel”. Och det gäller inte bara hur man talar/skriver.
Men det är konstigt hur sällan de som arbetar aktivt och yrkesmässigt med språk uttrycker sig normerande. I stället piskar de ofta på de förändringar som förmodligen skulle må bra av att bromsas.
Visst, det kan verka urtjatigt att (i denna blogg) läsa om vad ”språkfolk” gör (inte gör), men jag ÄR riktigt orolig eftersom hållningen (attityden) hos de flesta av dem är densamma man ser i andra sammanhang. Rädsla för att inte ”hänga med” gör att även äldre flyter med i allt ”modernt”.
Ungdomen sköter sitt utan att snegla mycket på föräldrar och de ännu äldre. Dessa kan i sin tur inte nog uttrycka sin hipphet beträffande språk, kläder och nöjeskonsumtion. Jag har inte precis gått fri från beteendet och ser det därför extra tydligt.
Nå, jag struntar egentligen i hur folk klär sig och vad de trallar på för musik, bara de delar med sig av ett så bra basspråk som möjligt. Det gäller förstås i första hand dem som arbetar med språk.
Folk från andra länder, men även svenskar i alla åldrar, bör få tillgång till en skapligt konstant språklära och dito ordkunskap.
Annars är det ingen vits med mantran som "språket är det viktigaste för att komma in i samhället, få jobb och vidareutbilda sig" .
Det händer att man hör en bättre svenska talas av dem som inte varit länge i Sverige. Här avses inte direkt brytning utan hur meningar formas, vilka ord som används. Då brukar jag misstänka att deras läroböcker är rätt gamla. Kanske också deras lärare. Det finns förhoppningsvis många undantag från denna min fördom, om nu det är vad den är.
Men det är konstigt hur sällan de som arbetar aktivt och yrkesmässigt med språk uttrycker sig normerande. I stället piskar de ofta på de förändringar som förmodligen skulle må bra av att bromsas.
Visst, det kan verka urtjatigt att (i denna blogg) läsa om vad ”språkfolk” gör (inte gör), men jag ÄR riktigt orolig eftersom hållningen (attityden) hos de flesta av dem är densamma man ser i andra sammanhang. Rädsla för att inte ”hänga med” gör att även äldre flyter med i allt ”modernt”.
Ungdomen sköter sitt utan att snegla mycket på föräldrar och de ännu äldre. Dessa kan i sin tur inte nog uttrycka sin hipphet beträffande språk, kläder och nöjeskonsumtion. Jag har inte precis gått fri från beteendet och ser det därför extra tydligt.
Nå, jag struntar egentligen i hur folk klär sig och vad de trallar på för musik, bara de delar med sig av ett så bra basspråk som möjligt. Det gäller förstås i första hand dem som arbetar med språk.
Folk från andra länder, men även svenskar i alla åldrar, bör få tillgång till en skapligt konstant språklära och dito ordkunskap.
Annars är det ingen vits med mantran som "språket är det viktigaste för att komma in i samhället, få jobb och vidareutbilda sig" .
Det händer att man hör en bättre svenska talas av dem som inte varit länge i Sverige. Här avses inte direkt brytning utan hur meningar formas, vilka ord som används. Då brukar jag misstänka att deras läroböcker är rätt gamla. Kanske också deras lärare. Det finns förhoppningsvis många undantag från denna min fördom, om nu det är vad den är.
onsdag 15 november 2017
Lite marxism kanske kan locka till läsning?
Detta är tredje delen i trilogin ”här går vi in för språkgrejer så att det visslar om det”.
Märkligt nog förekommer i den stora tidningen ordet "trasproletariat" på ett par olika ställen – samma dag! Eller mja, exakt samma ord är det egentligen inte, ska det visa sig.
Men ”första saker först”, som engelskspråkiga säger (och lägg nu på minnet vem som var först – haha - med denna direktöversättning av ”first things first”).
I en artikel användes termen "trasproletariat" på vanligt sätt: det som betecknar den klass som (i marxistisk teori) befinner sig lägst på den s k samhällsstegen. Det egendomslösa proletariatet säljer sin arbetskraft till kapitalet medan trasproletariatet står helt utanför produktionsapparaten.
I det andra exemplet, en debattartikel, kallas dock denna utsatta samhällsklass "trashanksproletariatet". Och nu blir det svårt. Ibland känner man att något är fel, fast det kanske bara ligger litelitelite vid sidan av. Är man en sån som dessutom säger högt att man känner att något är fel blir man gärna sedd på som ett kanal 7-program (andar, spöken, exorcism).
Men sbråkmakaren vågar språnget mot såväl det okända som det kända, d v s det som känns. "Trashank" är en ”mans-person klädd i trasor”, slår SAOL fast såväl 2006 som 2015 (ordet "mans-" står med i mindre stil, en trashank kan även vara en kvinna, m a o). Och det är klart att det finns trashankar i trasproletariatet. Men jag vågar påstå att det även finns andra trashankar. En del har gott om stålar.
Det går inte att komma längre än så här för en kännande människa, så slutsatsklämmen (Det är klart att det heter "slutklämmen" eller "slutsatsen") blir: Inte tror jag att man kan säga "trashanksproletariat"!
Men ”första saker först”, som engelskspråkiga säger (och lägg nu på minnet vem som var först – haha - med denna direktöversättning av ”first things first”).
I en artikel användes termen "trasproletariat" på vanligt sätt: det som betecknar den klass som (i marxistisk teori) befinner sig lägst på den s k samhällsstegen. Det egendomslösa proletariatet säljer sin arbetskraft till kapitalet medan trasproletariatet står helt utanför produktionsapparaten.
I det andra exemplet, en debattartikel, kallas dock denna utsatta samhällsklass "trashanksproletariatet". Och nu blir det svårt. Ibland känner man att något är fel, fast det kanske bara ligger litelitelite vid sidan av. Är man en sån som dessutom säger högt att man känner att något är fel blir man gärna sedd på som ett kanal 7-program (andar, spöken, exorcism).
Men sbråkmakaren vågar språnget mot såväl det okända som det kända, d v s det som känns. "Trashank" är en ”mans-person klädd i trasor”, slår SAOL fast såväl 2006 som 2015 (ordet "mans-" står med i mindre stil, en trashank kan även vara en kvinna, m a o). Och det är klart att det finns trashankar i trasproletariatet. Men jag vågar påstå att det även finns andra trashankar. En del har gott om stålar.
Det går inte att komma längre än så här för en kännande människa, så slutsatsklämmen (Det är klart att det heter "slutklämmen" eller "slutsatsen") blir: Inte tror jag att man kan säga "trashanksproletariat"!
tisdag 14 november 2017
Och här dissekeras skuldfrågan
Då fortsätter ordrytteriet och de hårdragna historierna.
Inlägget igår började med ett skuldresonemang och apropå detta kommer här ett citat, en rubrik, och mitt andra exempel i denna intressanta trilogi (det heter INTE triologi*):
Inlägget igår började med ett skuldresonemang och apropå detta kommer här ett citat, en rubrik, och mitt andra exempel i denna intressanta trilogi (det heter INTE triologi*):
Alla män har inte skuld för övergreppen – men alla har ett ansvar
Ha skuld för något? Det låter fel. Svensk handordbok (1966, upplagan dock från 1988) visar vägen: man bär skuld eller känner den, man får den, ges den eller tar på sig den, man kan vara skuld till något, men man har den inte – utom om ett bestämningsord står före, t ex ”hon har stor/ingen skuld i detta”. Och dessutom lyder då konstruktionen ha skuld i, inte ha skuld för.
Mer korrekt hade rubriken kunnat låta: ”Alla män bär inte skuld för (alternativt: är inte skyldiga till) övergreppen – men alla har ett ansvar”
Det måste förstås tilläggas att män som inte kan ha skuld däremot kan ha skulder, men då är vi inne på ett specialområde, det pekuniära.
* På nätsidan AspergerForum ligger en kommentar från en lika luttrad person som undertecknad. I en tråd om ordet "trilogi" – ofta felstavat – skriver den luttrade:
Om tillräckligt många anser att det heter triologi, så kommer stavningen i framtiden att ändras till triologi i de officiella svenska ur-annalerna av oföränderlig korrekthet (eller dylikt). SAOL kanske?
Ha skuld för något? Det låter fel. Svensk handordbok (1966, upplagan dock från 1988) visar vägen: man bär skuld eller känner den, man får den, ges den eller tar på sig den, man kan vara skuld till något, men man har den inte – utom om ett bestämningsord står före, t ex ”hon har stor/ingen skuld i detta”. Och dessutom lyder då konstruktionen ha skuld i, inte ha skuld för.
Mer korrekt hade rubriken kunnat låta: ”Alla män bär inte skuld för (alternativt: är inte skyldiga till) övergreppen – men alla har ett ansvar”
Det måste förstås tilläggas att män som inte kan ha skuld däremot kan ha skulder, men då är vi inne på ett specialområde, det pekuniära.
* På nätsidan AspergerForum ligger en kommentar från en lika luttrad person som undertecknad. I en tråd om ordet "trilogi" – ofta felstavat – skriver den luttrade:
Om tillräckligt många anser att det heter triologi, så kommer stavningen i framtiden att ändras till triologi i de officiella svenska ur-annalerna av oföränderlig korrekthet (eller dylikt). SAOL kanske?
måndag 13 november 2017
Strunt och snus och rosor
Man bör inte kasta sten på folk, för man har alltid gjort nån skit själv. Så står det redan i bibeln (Joh 8:7). Kanske inte ordagrant, det är min översättning. Den jag tycker bäst om (1917 års övers) har f ö konjunktivformen ”kaste”* för ”kasta”. Det var stil på översättarna förr.
Med denna brasklapp åtgärdad ska några exempel på märkliga meningar ur några dagliga blad tas upp. Det kan verka petigt, men se det som en stilövning från sbråkmakarens sida. Inga personer har kommit till skada under tankeprocessen. Här kommenteras heller (nästan) aldrig privatpersoner. Mina måltavlor är yrkesmänniskor som journalister av alla slag, politiker och andra som gör anspråk på uppmärksamhet. De bör behärska språket. (Själv är jag bara en bloggarbrud i mina bästa år.)
Tyvärr är det mig in på skinnet bekant hur man kan sno till det för att fixa en fin formulering. En skribent på en ledarsida skrev: ”Extremism är extremism om än förklädd i olika skrud”.
Med denna brasklapp åtgärdad ska några exempel på märkliga meningar ur några dagliga blad tas upp. Det kan verka petigt, men se det som en stilövning från sbråkmakarens sida. Inga personer har kommit till skada under tankeprocessen. Här kommenteras heller (nästan) aldrig privatpersoner. Mina måltavlor är yrkesmänniskor som journalister av alla slag, politiker och andra som gör anspråk på uppmärksamhet. De bör behärska språket. (Själv är jag bara en bloggarbrud i mina bästa år.)
Tyvärr är det mig in på skinnet bekant hur man kan sno till det för att fixa en fin formulering. En skribent på en ledarsida skrev: ”Extremism är extremism om än förklädd i olika skrud”.
Här har vi en knepig tautologi. Vart går de flesta svenskars (åtminstone de över 62) samt Googles tankar då? Jo, skriver man bara ”om än i” får man upp fortsättningen ”gyllne dosor”.
Lustigt nog är ”om än” fel, ty i originalet står: Men strunt är strunt och snus är snus/ om ock i gyllene dosor/ och rosor i ett sprucket krus/ är ändå alltid rosor.
(Detta Frödingpoem är något att återkomma till)
Tillbaka till nutiden och ledarsidan. ”Förklä(da)” betyder att vara utklädd, maskerad, dold. (Tänk på verket Förklädd gud, av L-E Larson/H Gullberg, som alla kulturtomtar känner till). Att vara "förklädd i olika skrud" är alltså tårta på tårta. ”Om än i olika/andra kläder/ annan skrud, om än klädd på annat vis” – ja, vete sjutton, vad man borde säga. Kanske bara "extremism är extremism om än förklädd".
För den som gillar hårklyverier kommer snart mer av den varan.
*Egentligen är den nutida benämningen på detta modus optativ!
Lustigt nog är ”om än” fel, ty i originalet står: Men strunt är strunt och snus är snus/ om ock i gyllene dosor/ och rosor i ett sprucket krus/ är ändå alltid rosor.
(Detta Frödingpoem är något att återkomma till)
Tillbaka till nutiden och ledarsidan. ”Förklä(da)” betyder att vara utklädd, maskerad, dold. (Tänk på verket Förklädd gud, av L-E Larson/H Gullberg, som alla kulturtomtar känner till). Att vara "förklädd i olika skrud" är alltså tårta på tårta. ”Om än i olika/andra kläder/ annan skrud, om än klädd på annat vis” – ja, vete sjutton, vad man borde säga. Kanske bara "extremism är extremism om än förklädd".
För den som gillar hårklyverier kommer snart mer av den varan.
*Egentligen är den nutida benämningen på detta modus optativ!
söndag 12 november 2017
Har någon saknat ordet soggig?
Meningen ”språk förändras över tid” förekommer så ofta att om man lagt en spänn i en sparbössa för varje gång skulle man kunna köpa nåt dyrt.
Det vill till att bita sig i tungan och inte påminna om att ”över tid” dessutom är en anglicism som inte använts i svenska särskilt länge, den har tagit ”no time” på sig att bli etablerad.
Grejen nu är att denna språkförändring går fortare än många inser. Antagligen är den inte heller möjlig att hejda. Alltså är denna blogg helt onödig, om man ska vara helt ärlig, men det kan inte hjälpas: här kommer dagens importerade ord.
"Soggig".
Senast såg jag det i ett recept. Där stod hur man skulle hantera brödskivor i en maträtt så att de inte blir "soggiga" (man skulle steka dem först). På nätet finns en mängd ”soggig” redan, så förmodligen kommer det med i SAOL:s nästa upplaga. Användandet av ordet handlar nästan uteslutande om mat, ibland vill man ha soggigheten, ibland inte. Det är lite intressant i sig: "soggig" låter inte som en beskrivning på nåt man vill äta!
Det vill till att bita sig i tungan och inte påminna om att ”över tid” dessutom är en anglicism som inte använts i svenska särskilt länge, den har tagit ”no time” på sig att bli etablerad.
Grejen nu är att denna språkförändring går fortare än många inser. Antagligen är den inte heller möjlig att hejda. Alltså är denna blogg helt onödig, om man ska vara helt ärlig, men det kan inte hjälpas: här kommer dagens importerade ord.
"Soggig".
Senast såg jag det i ett recept. Där stod hur man skulle hantera brödskivor i en maträtt så att de inte blir "soggiga" (man skulle steka dem först). På nätet finns en mängd ”soggig” redan, så förmodligen kommer det med i SAOL:s nästa upplaga. Användandet av ordet handlar nästan uteslutande om mat, ibland vill man ha soggigheten, ibland inte. Det är lite intressant i sig: "soggig" låter inte som en beskrivning på nåt man vill äta!
I mitt gamla engelsklexikon står att ”soggy” betyder ”uppblött, blöt, sumpig”. Eftersom det är jättelätt att förstå vilken konsistens man är ute efter föreslår jag utan att blinka svenska ord som ”uppblött, blöt, geggig, mjuk, svampig” – läsaren kan säkert bidra med fler synonymer.
Man kan undra över varför även ”soggig” behövs.
🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞 (kom ihåg att steka dem så de inte blir soggiga)
Man kan undra över varför även ”soggig” behövs.
🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞🍞 (kom ihåg att steka dem så de inte blir soggiga)
lördag 11 november 2017
De kriminella ute i det vilda
I en svensk tidningsartikel om ett mord i Frankrike fanns ett citat från borgmästaren i mordområdet: "Det är skakande att veta att det fortfarande finns en mördare där ute i det vilda."
”Där ute i det vilda", alltså. Jag antar att borgmästaren, om hon varit svensk, sagt att det är "skakande/…/att en mördare går lös." (Mördare kan ju också gå runt i städer.)
Nu sa hon i själva verket så här, visade det sig: "Il y a un criminel qui court et ça fait froid dans le dos." Den nästan exakta ordalydelsen, enligt en fransktalande i min närmaste omgivning, är ”Det springer runt en kriminell som gör att det blir kallt om ryggen”.
En sån jädrans tur att det inte är franska som påverkar oss denna gång, tänker jag, och minns tillbaka på 1700-talets alla lånord från Frankrike.
Ut på nätet igen. Vad sa då borgmästaren i de engelska tidningarna om illdådet? Jo, se på fanken, enligt dem sa hon: “It gives us the shivers to know that there is a killer in the wild.
Slutsatsen kan jag lämna åt läsaren, "det tar inte en akademisk grad att förstå" (googleöversättning av "it doesn't take an academic degree to understand").
Bortse från sista meningen, skojfriskheten ligger alltid på lur och lut och hotar att bli obegriplig för alla utom sbråkmakaren själv.
 |
| Det är är inte bara i "det vilda" som kriminella element smyger runt, skakande nog finns de även i städerna. |
fredag 10 november 2017
Mer spänning: inlärd irritation, del 2
Det är alltså professionella språkvetare som ligger bakom begreppet inlärd irritation (gårdagens inlägg). Det innebär att man blir irriterad när det språk man lärt sig som barn och som visat sig fungera plötsligt upphör med detta fläckvis eller på stora områden.
Några av de språkligt mångkunniga har berättat för pöbeln att dylik irritation är inlärd och inte medfödd. Jag tackar för möjligheten att inse något så djupt, men med tanke på hur stor min irritation är måste den nog ändå vara medfödd, den ger sig inte trots den psykologiska hjälpen att nå insikt.
Här fortsätter alltså min egen irritera(n)de verksamhet:
Ett ord som blir allt vanligare är ”inkonsistens”, använt istället för ”inkonsekvens”. Varför ett annat ord som ersätter ett sedan länge beprövat? Nå, jag brukar ju tjata om synonymrikedom, säger den uppmärksamme läsaren. Så sant, men varför knycka ord från andra språk för ett sådant ändamål, det är ju rätt konstigt.
"Inkonsistens" fanns inte i SAOL (eller några av de andra ordböcker jag letat i) förrän senaste upplagan 2015.
Vinka farväl till svenska, hälsa wassup till vår nya dialekt.
PS Engelska "inconsistent" betyder även "oförenlig, självmotsägande, ombytlig, ostadig". Kan de användas som synonyma med det svenska "inkonsekvent", det är frågan.
Några av de språkligt mångkunniga har berättat för pöbeln att dylik irritation är inlärd och inte medfödd. Jag tackar för möjligheten att inse något så djupt, men med tanke på hur stor min irritation är måste den nog ändå vara medfödd, den ger sig inte trots den psykologiska hjälpen att nå insikt.
Här fortsätter alltså min egen irritera(n)de verksamhet:
Ett ord som blir allt vanligare är ”inkonsistens”, använt istället för ”inkonsekvens”. Varför ett annat ord som ersätter ett sedan länge beprövat? Nå, jag brukar ju tjata om synonymrikedom, säger den uppmärksamme läsaren. Så sant, men varför knycka ord från andra språk för ett sådant ändamål, det är ju rätt konstigt.
"Inkonsistens" fanns inte i SAOL (eller några av de andra ordböcker jag letat i) förrän senaste upplagan 2015.
Vinka farväl till svenska, hälsa wassup till vår nya dialekt.
PS Engelska "inconsistent" betyder även "oförenlig, självmotsägande, ombytlig, ostadig". Kan de användas som synonyma med det svenska "inkonsekvent", det är frågan.
torsdag 9 november 2017
Inlärd irritation, del 1
Efter ca 40 år som korrekturläsare tittar jag bakåt och summerar:
Under 1970-talet ansågs sysslan mycket viktig. Lönen var låg, men en sådan brukar gå hand i hand med viktiga arbeten.
På 1980-talet tyckte många ännu att språkriktighet var nåt att hurra för, men mot slutet av decenniet började naggandet i kanten: inte är det väl såååå jävla noga hur man stavar och skriver?
På 1990-talet undervisades datorer i att ta hand om jobbet. Stort hopp sattes till de s k stavningsprogrammen och antalet korrläsare minskades.
Man sprang vidare på den inslagna vägen under 2000-talet: Äh, lägg ner korrekturen, det är nya tider på g, man måste vara mer tillåtande. Vad ska man med mossigt språk till – och gamla skitregler - nu när framtiden är här?
2010-talet ansåg framtiden vara ännu mer närvarande (fast det rent fysiskt är rätt svårt): nu skippar vi alla gamla språksnaror. Fånga i stället språket för dagen! Huvudsaken är att man förstår!
2017 startade denna blogg som mest handlar om vad språkvetare gärna kallar ”inlärd irritation”.
Och så här ser språkproffsens historia under samma tid ut:
På 70-talet var de många, de var noggranna och normerande - inte så fult som det låter! Decenniet svämmade över av språkriktighetskultur, så till den grad att även undertecknad ibland fick nog.
Därefter kom en långsam men stadig utveckling av masochism/självförakt hos de lingvistiskt verksamma. Språkregler kastades över bord, man började övertrumfa varann i lättsinne, språktolerans, eller vad man ska kalla det, och äsch-utrop. De som förr erbjudit försvar, normer, bastioner, dragna vapen, korståg etc, kunde inte fort nog välsigna individuellt skräddarsytt språk som funkar i stunden. Det är "brukaren" som bestämmer hur språket ska hanteras. Och det blir många bud om den saken i ett digitalt paradis.
Det enda de språkgenerösa yrkesmänniskorna inte har någon förståelse för, sympati med eller tolerans mot är såna som sbråkmakaren. Vi är, som nämnts, offer för "inlärd irritation".
Under 1970-talet ansågs sysslan mycket viktig. Lönen var låg, men en sådan brukar gå hand i hand med viktiga arbeten.
På 1980-talet tyckte många ännu att språkriktighet var nåt att hurra för, men mot slutet av decenniet började naggandet i kanten: inte är det väl såååå jävla noga hur man stavar och skriver?
På 1990-talet undervisades datorer i att ta hand om jobbet. Stort hopp sattes till de s k stavningsprogrammen och antalet korrläsare minskades.
Man sprang vidare på den inslagna vägen under 2000-talet: Äh, lägg ner korrekturen, det är nya tider på g, man måste vara mer tillåtande. Vad ska man med mossigt språk till – och gamla skitregler - nu när framtiden är här?
2010-talet ansåg framtiden vara ännu mer närvarande (fast det rent fysiskt är rätt svårt): nu skippar vi alla gamla språksnaror. Fånga i stället språket för dagen! Huvudsaken är att man förstår!
2017 startade denna blogg som mest handlar om vad språkvetare gärna kallar ”inlärd irritation”.
Och så här ser språkproffsens historia under samma tid ut:
På 70-talet var de många, de var noggranna och normerande - inte så fult som det låter! Decenniet svämmade över av språkriktighetskultur, så till den grad att även undertecknad ibland fick nog.
Därefter kom en långsam men stadig utveckling av masochism/självförakt hos de lingvistiskt verksamma. Språkregler kastades över bord, man började övertrumfa varann i lättsinne, språktolerans, eller vad man ska kalla det, och äsch-utrop. De som förr erbjudit försvar, normer, bastioner, dragna vapen, korståg etc, kunde inte fort nog välsigna individuellt skräddarsytt språk som funkar i stunden. Det är "brukaren" som bestämmer hur språket ska hanteras. Och det blir många bud om den saken i ett digitalt paradis.
Det enda de språkgenerösa yrkesmänniskorna inte har någon förståelse för, sympati med eller tolerans mot är såna som sbråkmakaren. Vi är, som nämnts, offer för "inlärd irritation".
onsdag 8 november 2017
Mer angeläget från er fyrbåk i språkdimman!
"There was a domestic situation going on within this family”, löd ett uttalande från en säkerhetstalesperson angående ett vansinnesdåd i USA nyligen.
TT, en gång alla korrekturläsares rikslikare, översatte denna passus med ”Det pågick en situation inom familjen och svärfamiljen”. Texten har givetvis hamnat hos väldigt många svenska medier där ingen webbredaktör tyckt att det behövs ett bestämningsord eller något slags förtydligande. "Det pågick en situation"? Det gör det väl alltid, om jag förstått min Cartesius rätt. (Jag bara skämtar, jag vet väl inget om Descartes...)
Låt oss se upp med de amerikanska "situation, condition" och "moment". I Nordamerika är en situation något annat än hos oss (nu är jag inte hundra, men ca 98) . Dessutom kan man där "have a condition” som vanligen betyder sjukdom eller nåt annat ohälsotillstånd. Säger vi att vi "har kondition" är det sannerligen något annat. Än så länge.
Ett ytterligare ord som nästlat sig in i svenska och ställer till problem är ”moment”. Det kan betyda (bland en hel del annat) "tidpunkt" och "ögonblick", ord som SAOL i sin upplaga från 2006 kallar ålderdomliga.
Men nu kan man se/höra folk skriva/säga att de ”delat ett moment”. Inte vet jag vad de menar, de kan ju dela såväl i verkligheten som på nätet och det innebär lite olika typer av delningar. Välkända är däremot "störande moment" och dem vill man inte p g a sin stora människokärlek dela med andra, vad man nu än lägger i "dela". Ni skiter förstås i det här, men mig stör ofta de kryckigheter som uppstår när ett annat språk lägger sig som ett filter mellan sig självt och det språk jag kallat mitt. Men de som ”delar" sina "moment” med hela världen vet förhoppningsvis vad de gör.
Själv tycker jag att vi har en situation, en språksituation. Den bör rättas till på momangen, ursprungligen från "moment", uttalat på franska. Det betyder ögonaböj. Eller ögonblickligen.
TT, en gång alla korrekturläsares rikslikare, översatte denna passus med ”Det pågick en situation inom familjen och svärfamiljen”. Texten har givetvis hamnat hos väldigt många svenska medier där ingen webbredaktör tyckt att det behövs ett bestämningsord eller något slags förtydligande. "Det pågick en situation"? Det gör det väl alltid, om jag förstått min Cartesius rätt. (Jag bara skämtar, jag vet väl inget om Descartes...)
Låt oss se upp med de amerikanska "situation, condition" och "moment". I Nordamerika är en situation något annat än hos oss (nu är jag inte hundra, men ca 98) . Dessutom kan man där "have a condition” som vanligen betyder sjukdom eller nåt annat ohälsotillstånd. Säger vi att vi "har kondition" är det sannerligen något annat. Än så länge.
Ett ytterligare ord som nästlat sig in i svenska och ställer till problem är ”moment”. Det kan betyda (bland en hel del annat) "tidpunkt" och "ögonblick", ord som SAOL i sin upplaga från 2006 kallar ålderdomliga.
Men nu kan man se/höra folk skriva/säga att de ”delat ett moment”. Inte vet jag vad de menar, de kan ju dela såväl i verkligheten som på nätet och det innebär lite olika typer av delningar. Välkända är däremot "störande moment" och dem vill man inte p g a sin stora människokärlek dela med andra, vad man nu än lägger i "dela". Ni skiter förstås i det här, men mig stör ofta de kryckigheter som uppstår när ett annat språk lägger sig som ett filter mellan sig självt och det språk jag kallat mitt. Men de som ”delar" sina "moment” med hela världen vet förhoppningsvis vad de gör.
Själv tycker jag att vi har en situation, en språksituation. Den bör rättas till på momangen, ursprungligen från "moment", uttalat på franska. Det betyder ögonaböj. Eller ögonblickligen.
👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁👁
tisdag 7 november 2017
Än tänks det hit och än tänks det dit och än tänks det ner i diket!
Det händer att jag torskar själv. Ja, se där, t ex, "torska" är inte ett ord man borde använda och särskilt inte i det sammanhang jag just tänkte göra. Så här säger Slangopedia om ordets innebörd:
Att upprepade gånger använda något som anses av andra omkring vederbörande som oönskat, t ex narkotika, prostituerade, bli tagen av polisen etc helt eller delvis mot sin egen vilja. Att torska är i praktiken alltid något negativt.
I inget av de nämnda områdena har undertecknad åkt dit, som f ö kan användas som synonym för torska. Men att upprepade gånger använda ett språk som av omgivningen anses som oönskat, det inte bara händer, det sker helt eller delvis mot min egen vilja.
Det är inte lätt att bjäbba emot andra utan att rannsaka sig själv vilket också känns rätt oönskat. Men här skys varken mål eller medel och ska här mea-culpa-hulkas angående ordet ”tänker”. En uppretad person ropade i ett ring-och-säg-din-mening-radioprogram: "DETTA EVIGA 'TÄNKER'! FOLK 'TÄNKER' DET ENA OCH DET ANDRA: 'JAG TÄNKER' DET HÄR OCH 'JAG TÄNKER' DET DÄR!!!"
Mitt i prick. Precis som många andra engelskpåverkade börjar jag ofta en mening med: ”Jag tänker att…”
De som talar engelska säger ”think” och det kan betyda ”tro, tycka", eller "tänka”. Vi äger alltså i svenska tre ord för deras enda. Vi kan börja meningar med ”jag tror, jag tycker” eller ”jag tänker” beroende på vad det nu är vi gör.
I inget av de nämnda områdena har undertecknad åkt dit, som f ö kan användas som synonym för torska. Men att upprepade gånger använda ett språk som av omgivningen anses som oönskat, det inte bara händer, det sker helt eller delvis mot min egen vilja.
Det är inte lätt att bjäbba emot andra utan att rannsaka sig själv vilket också känns rätt oönskat. Men här skys varken mål eller medel och ska här mea-culpa-hulkas angående ordet ”tänker”. En uppretad person ropade i ett ring-och-säg-din-mening-radioprogram: "DETTA EVIGA 'TÄNKER'! FOLK 'TÄNKER' DET ENA OCH DET ANDRA: 'JAG TÄNKER' DET HÄR OCH 'JAG TÄNKER' DET DÄR!!!"
Mitt i prick. Precis som många andra engelskpåverkade börjar jag ofta en mening med: ”Jag tänker att…”
De som talar engelska säger ”think” och det kan betyda ”tro, tycka", eller "tänka”. Vi äger alltså i svenska tre ord för deras enda. Vi kan börja meningar med ”jag tror, jag tycker” eller ”jag tänker” beroende på vad det nu är vi gör.
Det pinsamma i kråksången är att vi antagligen väljer "tänka" för alla tre bara för ljudlikhetens skull: tänk/think. Uppryckning! Skärpning! Vet hut! (Uppmaningarna är inte minst riktade mot sbråkmakaren)
måndag 6 november 2017
Hemskt, men bara ganska
”Adverb är de frågande orden 'var, när' och 'hur' samt sådana ord som ensamma kunna utgöra svar på dessa frågor.”*
I min gamla skola tvingades vi lära oss den harangen utantill (ett litet förbehåll beträffande dess exakta formulering...). Den ligger i minnet bland andra arkeologiska fynd som psalmverser, tyska prepositioner, ramsor om hur många dagar månaderna har och annat smått och gott.
Utantillärande har förkastats sedan länge, nu ska barnen från början förstå vad de läser, säger och gör. De ska "forska" utan grundutbildning. Men det är inte alltid dumt att vid unga år lära sig rabbla sånt man inte begriper. Nyttan kan komma senare. Fast vad gäller adverb måste sägas: det finns väldigt många. Få är nog de som behärskar alla, men huvudgrupperna är nämnda rums- (var?), tids- (när?), sätt- och gradaddito (hur?).
Här följer nu ett par gradadverb som är lite (och där var ett!) roliga.
I min gamla skola tvingades vi lära oss den harangen utantill (ett litet förbehåll beträffande dess exakta formulering...). Den ligger i minnet bland andra arkeologiska fynd som psalmverser, tyska prepositioner, ramsor om hur många dagar månaderna har och annat smått och gott.
Utantillärande har förkastats sedan länge, nu ska barnen från början förstå vad de läser, säger och gör. De ska "forska" utan grundutbildning. Men det är inte alltid dumt att vid unga år lära sig rabbla sånt man inte begriper. Nyttan kan komma senare. Fast vad gäller adverb måste sägas: det finns väldigt många. Få är nog de som behärskar alla, men huvudgrupperna är nämnda rums- (var?), tids- (när?), sätt- och gradaddito (hur?).
 |
| Är den lite mycket eller mycket lite? |
Man känner ibland ett behov av att säga sånt som ”mycket lite” eller ”lite mycket” eller ”ganska lagom”. Betonar man dem olika blir det fantastiskt kul. Många tycker att det är lagom roligt, men jag är ju lite (d v s mycket) lättroad. Betoningen kan förändra innehållet, men ibland bryr man sig inte alls om vad adverben/orden egentligen betyder.
Häromdagen hörde jag en person säga att nåt var "ganska hemskt". Ganska hemskt? Fast bäst av allt var dock ett annat yttrande ur radiolan (googla och dig ska varda uppenbarat!). En kvinna beskrev vad-det-nu-var som "ganska hjärtekrossande". Säkert inget vidare att råka ut för, men det hade ju kunnat vara helt hjärtekrossande.
* En med mig jämnårig sagesman hade en bra mycket roligare grammatikbok som påstod att "adverb är den ordklass om inte är något annat"!
Häromdagen hörde jag en person säga att nåt var "ganska hemskt". Ganska hemskt? Fast bäst av allt var dock ett annat yttrande ur radiolan (googla och dig ska varda uppenbarat!). En kvinna beskrev vad-det-nu-var som "ganska hjärtekrossande". Säkert inget vidare att råka ut för, men det hade ju kunnat vara helt hjärtekrossande.
* En med mig jämnårig sagesman hade en bra mycket roligare grammatikbok som påstod att "adverb är den ordklass om inte är något annat"!
söndag 5 november 2017
Vanligt samt trumpet gnäll
”Ska överväga att skicka bort terroristen till Guantanamo.” Så hade Trump sagt om mannen som mejade ner människor i New York, om man får tro en större svensk tidning.
Och det hade han säkert, han sa med all sannolikhet ”send away”. Här har svenskan lite finlir för sig, antingen säger vi ”skickar bort” – och då vet man inte vart – eller så säger vi, som i nämnda fall, ”skickas till Guantanamo”.
Mitt vanliga detektivarbete har givit för handen att det första "bort-et" på tidningens webbsida nu är vad det heter – borta. Åter har en språkhyfsning skett i efterhand. Och föralldel, det är ändå nåt, sa han som fick se Åmål.
Väck är även den första varianten av rubriken ”Spanska tidsfristen: Fem dagar att svara”. Originalet lyder ”five days to respond” - det törs jag lova utan att veta. Så mycket svenska behärskade snabböversättaren att hon/han åtminstone inte skrev "fem dagar till att svara". Själv skulle jag kanske valt: "Svar måste ges inom fem dagar" eller nåt liknande.
Ska avsluta med att göra det enkelt för mig och citera ur tv.nu. Där läggs sällan jättemycket krut på att översätta programinformation. Här är citatet: "Dr Christian hjälper en man vars genetiska sjukdom har lämnat honom i behov av nya öron". 👂👂, alltså, fast ett ska vändas åt andra hållet.
Å andra sidan låter meningen lite mer poetisk än den den brutala verklighet som ligger bakom mannens problem, skrev hon trumpet.
🎺🎺🎺🎺🎺🎺🎺🎺🎺🎺🎺🎺🎺
Och det hade han säkert, han sa med all sannolikhet ”send away”. Här har svenskan lite finlir för sig, antingen säger vi ”skickar bort” – och då vet man inte vart – eller så säger vi, som i nämnda fall, ”skickas till Guantanamo”.
Mitt vanliga detektivarbete har givit för handen att det första "bort-et" på tidningens webbsida nu är vad det heter – borta. Åter har en språkhyfsning skett i efterhand. Och föralldel, det är ändå nåt, sa han som fick se Åmål.
Väck är även den första varianten av rubriken ”Spanska tidsfristen: Fem dagar att svara”. Originalet lyder ”five days to respond” - det törs jag lova utan att veta. Så mycket svenska behärskade snabböversättaren att hon/han åtminstone inte skrev "fem dagar till att svara". Själv skulle jag kanske valt: "Svar måste ges inom fem dagar" eller nåt liknande.
Ska avsluta med att göra det enkelt för mig och citera ur tv.nu. Där läggs sällan jättemycket krut på att översätta programinformation. Här är citatet: "Dr Christian hjälper en man vars genetiska sjukdom har lämnat honom i behov av nya öron". 👂👂, alltså, fast ett ska vändas åt andra hållet.
Å andra sidan låter meningen lite mer poetisk än den den brutala verklighet som ligger bakom mannens problem, skrev hon trumpet.
🎺🎺🎺🎺🎺🎺🎺🎺🎺🎺🎺🎺🎺
lördag 4 november 2017
224-åring som går att förstå
Häromdan valde jag att skriva en gammal form av "varför" med ett e på slutet.
Den som inspirerat till detta är stilkonstnären Carl Jonas Love Almqvist. I ett litet tunt häfte, Armodets son (1975, i urval av Folke Isaksson), är några poetiska stycken samlade. Bland dem finns den med kända slutklämmen "Blott Sverige svenska krusbär har".
De flesta av dessa dikter är en finfin blandning av allvar, nonsens och mer eller mindre enkla eller sökta rim. Han gör mig ödmjuk, den där CJLA: tänk att det fortfarande går att småle åt poetisk distans nedskriven av en person född för 224 år sedan (på några veckor när)!
Varföre skulle jag ljuga/ i denna vackra stuga,/som omkring sig har narciss och murgrön och päronträd?/ Här vill jag leva i lugn,/ om endast finns här en ugn,/ vari mina skorpor och knäckebröd jag med rikligt besked/ kan grädda./ Samt också därtill en skog, för ved,/ och en insjö i grannskapet att fånga min gädda.
Vi säger att de här verserna skrevs ungefär 1850. Tänk nu detta: Att någon skriver ett avsiktligt skämtsamt och lite lurifaxigt poem i dag och någon förstår det om 170 år, runt år 2190!
Jag kan slå vad om hur mycket som helst att det inte kommer att ske. En för mig rätt ofarlig vadslagning, men sorglig, sorglig.
 |
| Skog för att få ved, insjö i grannskapet för att få gäddor |
fredag 3 november 2017
Först går det undan, sen kollas det
Då var det dags för lite granskande språkarbete igen. Detta grävande sker på bas-, för att inte säga marknivå.
”Flera skadade när taxi plöjde trottoar”, löd rubriken på en av våra dygnet-runt-kvällstidningar. Här ett av tidens tecken från webbredaktioner: det blir ungefär rätt och läsaren fattar förhoppningsvis. Klart man gör, men efter ett par sekunder börjar det mala i lill-, eller om det är storhjärnan: ”taxi plöjde trottoar” – mjae, det gjorde den väl inte, om man ska vara petig.
Ändå kan ”plöja” förekomma utanför åkerarbete: man kan plöja genom texter, t ex, man kan i likhet med det hemska ”meja ner” folk på gator även ”plöja in i en folkmassa” och liknande. Plöja i sin ursprungsbetydelse är förstås främmande för många, men i vilket fall som helst sökte jag källan till plöjet på trottoaren. Det hade skett i London och engelska tidningar skrev bl a: ”A black* cab has ploughed into pedestrians”.
Antagligen går det till så här: webbredaktioner hittar en viktig utländsk nyhet. Snabbt som ögat ska den ut (på nätet, förr skulle den in i tidningen)och i den sekunden finns ingen tid för eftertanke. Nån glad lax tänker: ”Äh, det går nog att säga plöja trottoar”. Efter någon dag brukar de snabba knasöversättningar ha kollats. Nu går det inte längre att på nätet hitta taxin som ”plöjt trottoar”, nu har den ”kört på” personer.
Än så länge ändras tvivelaktigheter efteråt. Men snart, mina vänner, kommer det inte att ske.
* Vad spelar bilens färg för roll vid en olycka, undrar läsaren, men ”black cab” tycks vara ett begrepp som avser de klassiska brittiska taxibilarna. Även röda och blå bilar kan vara farliga.
🚗🚘🚗🚘🚗🚘🚗🚘🚗🚘🚗🚘🚗🚘🚗🚘🚗🚘🚗
”Flera skadade när taxi plöjde trottoar”, löd rubriken på en av våra dygnet-runt-kvällstidningar. Här ett av tidens tecken från webbredaktioner: det blir ungefär rätt och läsaren fattar förhoppningsvis. Klart man gör, men efter ett par sekunder börjar det mala i lill-, eller om det är storhjärnan: ”taxi plöjde trottoar” – mjae, det gjorde den väl inte, om man ska vara petig.
Ändå kan ”plöja” förekomma utanför åkerarbete: man kan plöja genom texter, t ex, man kan i likhet med det hemska ”meja ner” folk på gator även ”plöja in i en folkmassa” och liknande. Plöja i sin ursprungsbetydelse är förstås främmande för många, men i vilket fall som helst sökte jag källan till plöjet på trottoaren. Det hade skett i London och engelska tidningar skrev bl a: ”A black* cab has ploughed into pedestrians”.
Antagligen går det till så här: webbredaktioner hittar en viktig utländsk nyhet. Snabbt som ögat ska den ut (på nätet, förr skulle den in i tidningen)och i den sekunden finns ingen tid för eftertanke. Nån glad lax tänker: ”Äh, det går nog att säga plöja trottoar”. Efter någon dag brukar de snabba knasöversättningar ha kollats. Nu går det inte längre att på nätet hitta taxin som ”plöjt trottoar”, nu har den ”kört på” personer.
Än så länge ändras tvivelaktigheter efteråt. Men snart, mina vänner, kommer det inte att ske.
* Vad spelar bilens färg för roll vid en olycka, undrar läsaren, men ”black cab” tycks vara ett begrepp som avser de klassiska brittiska taxibilarna. Även röda och blå bilar kan vara farliga.
🚗🚘🚗🚘🚗🚘🚗🚘🚗🚘🚗🚘🚗🚘🚗🚘🚗🚘🚗
torsdag 2 november 2017
När man känner av kvabblet
Som kan ha framgått en, två eller tjugosju gånger värnar jag om synonymer. Inte nödvändigtvis för att med dessa brista ut i ett obehärskat blommigt språk (som vanligen är en styggelse).
Synonymer ska finnas där ifall man verkligen behöver dem. På samma sätt som folk föredrar speciell mat kan de ha förkärlek för vissa ord. (Detta visste förstås inte läsaren, haha.)
Nyligen kände jag mig lite däven dagen efter en helkväll. ”Men ’däven’ är inte rätt ord”, klagade jag i min ordnöd till en kompis som föreslog att "kvabblig" kunde vara något. Det rymmer känslor som äckel, vämjelse och leda. Och ”kvabblig” känns helt rätt, "däven" är lite svagt för den kombination av illamående och självleda (finns det ordet?) man kan känna efter lite för stora utsvävningar. Man finner C J L Almqvist och A Pleijel bland kvabbel-användarna så varföre icke även jag (och skriver jag Almqvist vill jag även skriva "varföre", för att hedra denne skarpe nonsenspoet, återkommer om honom)?
📚📚📚📚📚📚
I tonåren var vi ett gäng som gav oss den på att gå igenom SAOL sådär som vissa får för sig att läsa hela bibeln eller Prousts På spaning efter den tid som flytt (tusentals sidor!).
Vi gick igenom hela A men först vid B fann vi det riktigt användbara. Det var förstås invektiv och dem använde vi flitigt.
Även om "skitstövel" är ett bra skällsord (se inlägg 20 oktober) så håll med om att ”du din jäkla skitstövel” är ett intet mot ”din satans bedagade belackare”.
Precis för "belag" tog alltså våra goda avsikter slut, men lite fick vi med oss på vägen.
Synonymer ska finnas där ifall man verkligen behöver dem. På samma sätt som folk föredrar speciell mat kan de ha förkärlek för vissa ord. (Detta visste förstås inte läsaren, haha.)
Nyligen kände jag mig lite däven dagen efter en helkväll. ”Men ’däven’ är inte rätt ord”, klagade jag i min ordnöd till en kompis som föreslog att "kvabblig" kunde vara något. Det rymmer känslor som äckel, vämjelse och leda. Och ”kvabblig” känns helt rätt, "däven" är lite svagt för den kombination av illamående och självleda (finns det ordet?) man kan känna efter lite för stora utsvävningar. Man finner C J L Almqvist och A Pleijel bland kvabbel-användarna så varföre icke även jag (och skriver jag Almqvist vill jag även skriva "varföre", för att hedra denne skarpe nonsenspoet, återkommer om honom)?
📚📚📚📚📚📚
I tonåren var vi ett gäng som gav oss den på att gå igenom SAOL sådär som vissa får för sig att läsa hela bibeln eller Prousts På spaning efter den tid som flytt (tusentals sidor!).
Vi gick igenom hela A men först vid B fann vi det riktigt användbara. Det var förstås invektiv och dem använde vi flitigt.
Även om "skitstövel" är ett bra skällsord (se inlägg 20 oktober) så håll med om att ”du din jäkla skitstövel” är ett intet mot ”din satans bedagade belackare”.
Precis för "belag" tog alltså våra goda avsikter slut, men lite fick vi med oss på vägen.
onsdag 1 november 2017
Ordens valörer och världens, nu och sen
Vissa dar snöar jag in på ord (var det ingen som trodde, va?). Apropå det: när började man "snöa in" på saker, det har man väl inte gjort så många decennier?
Att vara insnöad i ordets verkliga bemärkelse är nog inget vidare, men raskt över till något betydligt värre: senaste terrorattentatet, New York. Om och om kommer det man hör vid sådana händelser (på svenska, engelska och säkert fler språk): ”Detta är ett fegt dåd”.
Att vara insnöad i ordets verkliga bemärkelse är nog inget vidare, men raskt över till något betydligt värre: senaste terrorattentatet, New York. Om och om kommer det man hör vid sådana händelser (på svenska, engelska och säkert fler språk): ”Detta är ett fegt dåd”.
Fegt? Jag kan tänka mig en hel massa adjektiv här, men "fegt"? Motsatsen till feg är djärv och kommen så långt blir det kortslutning i skallen. Jojo, i samma skalle hörs förklaringarna: det är fegt för att civila kommer till skada. Men ändå: "fegt"?
Man använder ordet slentrianmässigt och här hänvisas till mig själv, denna blogg, 8 september. Det handlar om det språk som börjar bli till schablon när grova händelser i vår värld ska beskrivas.
De andra uttryck jag snöade in på ekar i mina öron sen i morse och är av helt annan karaktär. Visserligen är det långt från nytt på dessa bloggsidor, men det var sagesmannen som fick mig att studsa.
En gosse (större delen av hans kläder var blå…), ca två år gammal, såg en kiosk med en glassflagga utanför. Med kraftfull entusiasm ropade han: "Ooo, maj gadd, glass!"
Det brukar mest vara Hollywoodfruar och fjortisar som skriker ”Oh my God!”, men det finns alltså återväxt.
Det är frestande att spekulera: Hur kommer den lille pojkens (eller flickans) barn att formulera sig om framtida hemskheter? Och hur ska samma barn ropa ut sin glädje när de ser en glasskylt?
Man använder ordet slentrianmässigt och här hänvisas till mig själv, denna blogg, 8 september. Det handlar om det språk som börjar bli till schablon när grova händelser i vår värld ska beskrivas.
De andra uttryck jag snöade in på ekar i mina öron sen i morse och är av helt annan karaktär. Visserligen är det långt från nytt på dessa bloggsidor, men det var sagesmannen som fick mig att studsa.
En gosse (större delen av hans kläder var blå…), ca två år gammal, såg en kiosk med en glassflagga utanför. Med kraftfull entusiasm ropade han: "Ooo, maj gadd, glass!"
Det brukar mest vara Hollywoodfruar och fjortisar som skriker ”Oh my God!”, men det finns alltså återväxt.
Det är frestande att spekulera: Hur kommer den lille pojkens (eller flickans) barn att formulera sig om framtida hemskheter? Och hur ska samma barn ropa ut sin glädje när de ser en glasskylt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)