tisdag 7 november 2017

Än tänks det hit och än tänks det dit och än tänks det ner i diket!

Det händer att jag torskar själv. Ja, se där, t ex, "torska" är inte ett ord man borde använda och särskilt inte i det sammanhang jag just tänkte göra. Så här säger Slangopedia om ordets innebörd:
Att upprepade gånger använda något som anses av andra omkring vederbörande som oönskat, t ex narkotika, prostituerade, bli tagen av polisen etc helt eller delvis mot sin egen vilja. Att torska är i praktiken alltid något negativt.

I inget av de nämnda områdena har undertecknad åkt dit, som f ö kan användas som synonym för torska. Men att upprepade gånger använda ett språk som av omgivningen anses som oönskat, det inte bara händer, det sker helt eller delvis mot min egen vilja.

Det är inte lätt att bjäbba emot andra utan att rannsaka sig själv vilket också känns rätt oönskat. Men här skys varken mål eller medel och ska här mea-culpa-hulkas angående ordet ”tänker”. En uppretad person ropade i ett ring-och-säg-din-mening-radioprogram: "DETTA EVIGA 'TÄNKER'! FOLK 'TÄNKER' DET ENA OCH DET ANDRA: 'JAG TÄNKER' DET HÄR OCH 'JAG TÄNKER' DET DÄR!!!"

Mitt i prick. Precis som många andra engelskpåverkade börjar jag ofta en mening med: ”Jag tänker att…”

De som talar engelska säger ”think” och det kan betyda ”tro, tycka", eller "tänka”. Vi äger alltså i svenska tre ord för deras enda. Vi kan börja meningar med ”jag tror, jag tycker” eller ”jag tänker” beroende på vad det nu är vi gör.

Det pinsamma i kråksången är att vi antagligen väljer "tänka" för alla tre bara för ljudlikhetens skull: tänk/think. Uppryckning! Skärpning! Vet hut! (Uppmaningarna är inte minst riktade mot sbråkmakaren)