Märkligt nog förekommer i den stora tidningen ordet "trasproletariat" på ett par olika ställen – samma dag! Eller mja, exakt samma ord är det egentligen inte, ska det visa sig.
Men ”första saker först”, som engelskspråkiga säger (och lägg nu på minnet vem som var först – haha - med denna direktöversättning av ”first things first”).
I en artikel användes termen "trasproletariat" på vanligt sätt: det som betecknar den klass som (i marxistisk teori) befinner sig lägst på den s k samhällsstegen. Det egendomslösa proletariatet säljer sin arbetskraft till kapitalet medan trasproletariatet står helt utanför produktionsapparaten.
I det andra exemplet, en debattartikel, kallas dock denna utsatta samhällsklass "trashanksproletariatet". Och nu blir det svårt. Ibland känner man att något är fel, fast det kanske bara ligger litelitelite vid sidan av. Är man en sån som dessutom säger högt att man känner att något är fel blir man gärna sedd på som ett kanal 7-program (andar, spöken, exorcism).
Men sbråkmakaren vågar språnget mot såväl det okända som det kända, d v s det som känns. "Trashank" är en ”mans-person klädd i trasor”, slår SAOL fast såväl 2006 som 2015 (ordet "mans-" står med i mindre stil, en trashank kan även vara en kvinna, m a o). Och det är klart att det finns trashankar i trasproletariatet. Men jag vågar påstå att det även finns andra trashankar. En del har gott om stålar.
Det går inte att komma längre än så här för en kännande människa, så slutsatsklämmen (Det är klart att det heter "slutklämmen" eller "slutsatsen") blir: Inte tror jag att man kan säga "trashanksproletariat"!
Men ”första saker först”, som engelskspråkiga säger (och lägg nu på minnet vem som var först – haha - med denna direktöversättning av ”first things first”).
I en artikel användes termen "trasproletariat" på vanligt sätt: det som betecknar den klass som (i marxistisk teori) befinner sig lägst på den s k samhällsstegen. Det egendomslösa proletariatet säljer sin arbetskraft till kapitalet medan trasproletariatet står helt utanför produktionsapparaten.
I det andra exemplet, en debattartikel, kallas dock denna utsatta samhällsklass "trashanksproletariatet". Och nu blir det svårt. Ibland känner man att något är fel, fast det kanske bara ligger litelitelite vid sidan av. Är man en sån som dessutom säger högt att man känner att något är fel blir man gärna sedd på som ett kanal 7-program (andar, spöken, exorcism).
Men sbråkmakaren vågar språnget mot såväl det okända som det kända, d v s det som känns. "Trashank" är en ”mans-person klädd i trasor”, slår SAOL fast såväl 2006 som 2015 (ordet "mans-" står med i mindre stil, en trashank kan även vara en kvinna, m a o). Och det är klart att det finns trashankar i trasproletariatet. Men jag vågar påstå att det även finns andra trashankar. En del har gott om stålar.
Det går inte att komma längre än så här för en kännande människa, så slutsatsklämmen (Det är klart att det heter "slutklämmen" eller "slutsatsen") blir: Inte tror jag att man kan säga "trashanksproletariat"!
