Inte många kan ha missat att det är Black Friday. Svart fredag. Benämningen ges ett par förklaringar på Wikipedia. Den ena handlar om att denna dag - som i USA länge setts som början på julhandeln - orsakade så mycket trafik samt fotgängare på gatorna att det blev "svart" av bilar och folk där! Den andra handlar om svarta siffror och sådant som födsel, ohejdad vana och okunskap hindrar mig att diskutera.
Betydligt mer bekant är att svart vanligen är symbolfärgen för sorg, tragik eller skräck.
Om amerikaner kallar ett tjolahoppjippo för en svart dag så kan de väl få det. Men inte känns det som en nödvändig import, varken det ena (färgen) eller det andra (konsumtionsvansinnet).
En googling på övriga sex veckodagar – fast på engelska – visar på andra typer av svarta dagar. Med helt annat innehåll.
Oavsett detta låter ändå inte en svart fredag som något man önskar sig, vilket språk man än säger det på.
Å andra sidan är man förstås inte tvungen att delta i den svarta fredagens kommerscirkus. Samma dag, eller imorgon lördag – buden är lite olika – kan man ägna sig åt En köpfri dag med mottot "Handla genom att inte handla".
Och redan har en "White Monday" genomförts. Då låg tonvikten på återbruk.
Hörsammas inte uppmaningen till enorm konsumtion pinsamt bra samtidigt som rösterna för hållbarhet och klimattänkande växer sig starkare?
Så låt oss begrunda helgens evangelium: Starkast av allt är ändå Mammon!
