Häromdagen citerades Predikaren i bloggen, i dag är det dags igen: "Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen. Inträffar något varom man vill säga: ’Se detta är nytt’, så har detsamma skett redan förut, i gamla tider, som voro före oss"
Går man ett lite stycke ner i bibeltexten (1917 års översättning) säger Predikaren att det han ser hända "under himmelen" också är ”fåfänglighet och ett jagande efter vind”.
Ungefär som denna blogg, m a o. Men lika lite som Predikaren kunde strunta i att skriva ner sina iakttagelser om att allt egentligen är skit samma, kan jag. Så vi kastar oss raskt till ett av vår tids försök att påverka synen på något genom att ge företeelsen ett nytt ord.
De flesta äldre kan säkert dra sig till minnes ett antal ord som bytts ut, allt i akt och mening att sudda bort ”något negativt” från de gamla orden eller ”höja” någots eller någons värde.
Tyvärr visar det sig att det är tanken om begreppet, personen eller företeelsen som måste ändras. Dessutom kan en föreskriven ordändring medföra att somliga blir än mer negativt inställda till det som betecknas.
Jag själv är förvånad över att någon ännu tror att ett sådant ingrepp funkar. År efter år har allt som handlar om handikapp, icke-svenskar, yrken med mera måste formuleras om. Om och om och om igen. Eftersom det alltid blir så borde kanske någon gräva djupare för att se hur människor på riktigt ska kunna öppna sina hjärtan, för att inte tala om huvuden, för att tänka och handla så fördomsfritt som möjligt.
Fixa det, ni företrädare för "årsrika” och andra. Helst utan att låta som något ur romanen 1984!
fredag 31 juli 2020
torsdag 30 juli 2020
Den som drabbas av åfamn bör försöka ta det lite mer piano
En smula har dagens lamentation att göra med gårdagens: Man bör inte låta barnen styra för mycket! En av de käpphästar som brukar släppas lös på denna plats är den om att vuxna tycks alltför benägna att härma det barnen håller på med.
Visserligen har jag inte hört någon vuxen säga ”LOL”, men å andra sidan är det kanske ute redan. Det stod för ”laughing out loud” och var en förkortning för att snabbare kunna säga det aningens ironiska ”oj, så kul”. Men ”LOL” borde ha använts av engelskspråkiga och vi kunde ha förkortat ”oj, så kul” och sagt ”osk”.
Men nu är inte världen funtad så. Och häromdagen samtalade jag med informanten tillika generationskamraten M. ”Vad heter det igen”, började han, ”det här uttrycket för skräcken att man ska missa något i dagens utbud?”. Han är inte jordens mesta engelsktalande och det framgick hur han slet med ett begrepp han inte förstod konstruktionen av.
”Det heter ’fomo’, sa jag, donnan som ibland vet mer än hon vill. ”Och det står för ’fear of missing out’, som betyder ’rädsla för att missa något”. Men det är ju bara att söka rätt ord så kan man skapa en egen akronym, ”åfamn”. Utläses ”ångest för att missa något".
Vad får vuxna att sno barns och tonåringars språk? Hade det skett i min ungdom skulle vi ha blivit förbannade på de äldres tilltag.
Visserligen har jag inte hört någon vuxen säga ”LOL”, men å andra sidan är det kanske ute redan. Det stod för ”laughing out loud” och var en förkortning för att snabbare kunna säga det aningens ironiska ”oj, så kul”. Men ”LOL” borde ha använts av engelskspråkiga och vi kunde ha förkortat ”oj, så kul” och sagt ”osk”.
Men nu är inte världen funtad så. Och häromdagen samtalade jag med informanten tillika generationskamraten M. ”Vad heter det igen”, började han, ”det här uttrycket för skräcken att man ska missa något i dagens utbud?”. Han är inte jordens mesta engelsktalande och det framgick hur han slet med ett begrepp han inte förstod konstruktionen av.
”Det heter ’fomo’, sa jag, donnan som ibland vet mer än hon vill. ”Och det står för ’fear of missing out’, som betyder ’rädsla för att missa något”. Men det är ju bara att söka rätt ord så kan man skapa en egen akronym, ”åfamn”. Utläses ”ångest för att missa något".
Vad får vuxna att sno barns och tonåringars språk? Hade det skett i min ungdom skulle vi ha blivit förbannade på de äldres tilltag.
onsdag 29 juli 2020
Det finns en tid för allt som sker: för att riva ner och att bygga upp*
Det går inte en dag utan man får lust att citera Marshall McLuhan (1911-1980), och då särskilt den framsynta frasen ”mediet är budskapet”. Nu senast gick orden genom skallen när jag hörde en 31-åring som börjat ”känna sig gammal” för att han inte klarar den ”senaste tekniken”.
Wikipedia skriver (när man slår på ”mediet är budskapet”) bl a så här i sin sammanfattning av Mc Luhans teorier: ”När samhällets värderingar, normer och sätt att göra saker förändras på grund av tekniken, inser vi de sociala konsekvenserna av mediet.”
Äldre generationer har kanske alltid setts på med överseende: ”gamle morfar hänger inte med i det nya, ojojoj”. Gamle morfar tar faktum med ro, han vet vad livet lärt honom – eller inte. Dock vet algoritmerna, i takt med tidens flykt, allt mindre om den kunskap han ägt.
Han kan t ex läsa långa texter, han kan stava till jävligt svåra ord och hans handstil är ett under av skönhet om man jämför med handstilen hos den som skrattar åt morfars klumpighet när det gäller att hantera digital teknik. De själsliga och kunskapsmässiga förmögenheter morfar har står inte högt i kurs idag, men, som sagt, de egna prövningarna har varit värre än att lära sig handskas med en mobiltelefon.
Mäter man erfarenhet och kunskap i hur fort och snabbt ”modern” teknik kan hanteras kommer snart tioåringar att styra samhället. Hur det går vet vi inte än.
* Fritt efter Predikaren 3:1-8
tisdag 28 juli 2020
Från respektlöst via engelskt till malplacerat – tre rubrikexempel
Rubriker är ett kapitel för sig. Ja, man kan faktiskt kalla dem kapitel, väldigt korta sådana som i bästa fall ska ge en skaplig hum om en texts innehåll. Det är en grannlaga syssla, rubriksättning. Handlar det om tragiska nyheter bör man vara försiktig. Vad gäller det första exemplet funderar man t ex över om en rubriksättare skrivit på samma sätt om olyckan handlat om svenskar. Det kan hända att undertecknad är en känslig typ, men nog låter följande sammanställning av ord inte helt respektfull:
Exempel nr två är det vanliga: hälften engelska och man undrar varför:
Har ditt barn back-to-school-ångest?
Vad är problemet med "tillbaka-till-skolan-ångest"? Skulle så gärna vilja ställa frågan till den som gjort rubriken.
Dagens tredje exempel i den här disparata samlingen är hämtat från en butik. Där beskrivs en speciell klädgalge:
Föll från balkongen på annan man – båda dog
Drack drink på lyxhotell i semesterparadisetExempel nr två är det vanliga: hälften engelska och man undrar varför:
Har ditt barn back-to-school-ångest?
Vad är problemet med "tillbaka-till-skolan-ångest"? Skulle så gärna vilja ställa frågan till den som gjort rubriken.
Dagens tredje exempel i den här disparata samlingen är hämtat från en butik. Där beskrivs en speciell klädgalge:
Galgen kan upprätthålla samtliga plagg utan att ta för mycket plats i garderoben.
Ägnade någon minut åt att försöka vilket det ursprungliga ordet för ”upprätthålla” varit – på engelska, alltså. ”Upprätthålla” är rejält malplacerat i sammanhanget. Kanske var också ursprungsspråket ett annat. I vilket fall som helst lyckades inte översättaren helt och hållet.
Ägnade någon minut åt att försöka vilket det ursprungliga ordet för ”upprätthålla” varit – på engelska, alltså. ”Upprätthålla” är rejält malplacerat i sammanhanget. Kanske var också ursprungsspråket ett annat. I vilket fall som helst lyckades inte översättaren helt och hållet.
måndag 27 juli 2020
”Avlyssna” trodde jag i min enfald inte gällde lyssna på radio
Det finns folk som hävdar att musikalitet och förmåga att lära sig främmande språk hör ihop. Men då är det nog mest avseende ljud, betoning, prosodi och alla termer som beskriver området. Däremot går det knappast att ha gehör för hur man ska kombinera ord till satser och uttryck som är relevanta för språket i fråga. För det finns ju så många varianter, och det finns ju så många åsikter om vad saker bör/kan heta – i det här fallet på svenska.
På radio (ja, mycket uppslag får man därifrån) sa någon att Greta Thunbergs sommarprat varit ”mest lyssnat”. Det ”skaver”, som medarbetare på dagens kultursidor brukar skriva när det känns som om något är lite vajsing. Och nu vet jag inte om det är något fel på mitt gehör eller om frasen ”mest lyssnat” faller inom kategorin äsch- det- spelar-väl-ingen-roll-huvudsaken-är-att-man-förstår. Jag tycker att det bör heta ”mest lyssnat på”, så säger mitt gehör (som befinner sig i utförslöpan).
Men så kom det en annan radiogubbe och sa samma sak, nästan: ”G Thunberg är den mest avlyssnade av sommarpratarna”. Så kan det förstås också vara, men då talar vi om en annan del av tillvaron. Vill gärna tillägga att Sveriges Radio 2013 hade en rubrik på sin hemsida som löd (lyder, den ligger kvar): Här är de mest avlyssnade radioprogrammen – 1,8 miljoner lyssnar på Sportextra. Den här användningen finns på fler ställen.
På radio (ja, mycket uppslag får man därifrån) sa någon att Greta Thunbergs sommarprat varit ”mest lyssnat”. Det ”skaver”, som medarbetare på dagens kultursidor brukar skriva när det känns som om något är lite vajsing. Och nu vet jag inte om det är något fel på mitt gehör eller om frasen ”mest lyssnat” faller inom kategorin äsch- det- spelar-väl-ingen-roll-huvudsaken-är-att-man-förstår. Jag tycker att det bör heta ”mest lyssnat på”, så säger mitt gehör (som befinner sig i utförslöpan).
Men så kom det en annan radiogubbe och sa samma sak, nästan: ”G Thunberg är den mest avlyssnade av sommarpratarna”. Så kan det förstås också vara, men då talar vi om en annan del av tillvaron. Vill gärna tillägga att Sveriges Radio 2013 hade en rubrik på sin hemsida som löd (lyder, den ligger kvar): Här är de mest avlyssnade radioprogrammen – 1,8 miljoner lyssnar på Sportextra. Den här användningen finns på fler ställen.
söndag 26 juli 2020
Varför vill så många människor göra så mycket den 24 juli?
Kändispersonligheten sa sig vilja vara med sina barn tjugofyra sju. Förstår folk vad som menas? Googlar man så dyker det upp en massa människor som vill göra – eller gör – många olika saker 24/7. Vad är det med 24 juli, tänker man, varför vill så många göra så mycket då?
Själv blir jag glad över att de kan skriva datum på rätt sätt, 24/7. Det utsägs tjugofjärde i sjunde, tjugofjärde dagen i sjunde månaden. Men vänta nu, 24/7 i år skrivs väl 2020-07-24 efter när det nu var man införde den här baklängesdateringen. Datummärkning av varor skriver 24-07-2020, eller jag vet inte alls längre, för jag har även sett ordningen 07-24-2020 och alla möjliga kombinationer av årtal, månad, dag.
När någon av de siffror man-inte-vet-anger-vad överskrider 12, så inser man åtminstone vilket som är vilket i en datummärkning eftersom vi bara har tolv månader. För bara några veckor sedan frågade jag om något svårtydbart av den här kalibern i en butik och fick en blick som sa ”idiot” plus nåt verbalt jag inte fattade. Jag blev stående kvar ett tag med en starkt kryddad korv i näven och kände mig felmärkt själv.
Hur som helst: den som vill vara med sina barn 24/7 menar inte 24 juli. Uttrycket kommer från twenty-four seven (på ett annat språk) och som visserligen betyder ”tjugofyra sju” men innebär ”24 timmar, sju dagar i veckan”, d v s varje timme, hela veckan. På svenska har vi sagt ”dygnet runt”. Vi har visserligen inte brukat säga hur många dagar i veckan detta ”dygnet runt” gäller, men vi har uppfattat det som ”alltid, hela tiden”. Det är bl a på det här viset språk skiljer sig åt: genom idiomatiska uttryck.
PS Jovisst har detta varit uppe i bloggen förr, men det är så mycket som upprepas i den här världen, så lite fördragsamhet får man ha!
Själv blir jag glad över att de kan skriva datum på rätt sätt, 24/7. Det utsägs tjugofjärde i sjunde, tjugofjärde dagen i sjunde månaden. Men vänta nu, 24/7 i år skrivs väl 2020-07-24 efter när det nu var man införde den här baklängesdateringen. Datummärkning av varor skriver 24-07-2020, eller jag vet inte alls längre, för jag har även sett ordningen 07-24-2020 och alla möjliga kombinationer av årtal, månad, dag.
När någon av de siffror man-inte-vet-anger-vad överskrider 12, så inser man åtminstone vilket som är vilket i en datummärkning eftersom vi bara har tolv månader. För bara några veckor sedan frågade jag om något svårtydbart av den här kalibern i en butik och fick en blick som sa ”idiot” plus nåt verbalt jag inte fattade. Jag blev stående kvar ett tag med en starkt kryddad korv i näven och kände mig felmärkt själv.
Hur som helst: den som vill vara med sina barn 24/7 menar inte 24 juli. Uttrycket kommer från twenty-four seven (på ett annat språk) och som visserligen betyder ”tjugofyra sju” men innebär ”24 timmar, sju dagar i veckan”, d v s varje timme, hela veckan. På svenska har vi sagt ”dygnet runt”. Vi har visserligen inte brukat säga hur många dagar i veckan detta ”dygnet runt” gäller, men vi har uppfattat det som ”alltid, hela tiden”. Det är bl a på det här viset språk skiljer sig åt: genom idiomatiska uttryck.
PS Jovisst har detta varit uppe i bloggen förr, men det är så mycket som upprepas i den här världen, så lite fördragsamhet får man ha!
lördag 25 juli 2020
En bild säger mer än tusen ord, påstår talesättet. Man undrar
Ibland sågar man av grenar man själv sitter på. I går, t ex, ondgjorde jag mig över att bilder i dag används så till den grad att man känner sig talad till som mindre vetande.
Men så tänker jag på alla de gånger jag själv i bloggen stoppar dit en bild av en kaffekopp om jag skrivit om kaffe. T ex. Nu låter naturligtvis försvaret så att det är vanligt att ”lätta upp” texten med en bild.
Jaja. Men det är ändå intressant att jämföra tidningar och tidskrifter av i dag med äldre. Eller ens ”egen” lokala blaska med sig själv i s k fullformat för några decennier sen. Oavsett hur ini bänken mycket folk ”läser”, underhållningslitteratur alltså, så får vi oss till livs betydligt mindre av allvarligt menade texter. Och hur nätet används vanligen är väl allom bekant.
Det här brukar jag tänka på när de nyare människorna skrattar åt hur bakom, gammalmodiga och felfattande folk var förr. Själv flinar jag inte ens åt vilka roliga kläder vi hade på 50 år gamla skolkort, jag tycker folk ser betydligt konstigare ut i dag. Gissa om jag får medhåll.
Och detta sker i en värld där folk skickar sms om att de äter glass och lägger till en emoji: bild av en glass. Eller så är det soligt, skriver de. Bild av en sol. Eller så åker de tåg: bild av tåg. Jag gör det själv då och då. Varje gång undrar jag hur det står till i pallet.
Men så tänker jag på alla de gånger jag själv i bloggen stoppar dit en bild av en kaffekopp om jag skrivit om kaffe. T ex. Nu låter naturligtvis försvaret så att det är vanligt att ”lätta upp” texten med en bild.
Jaja. Men det är ändå intressant att jämföra tidningar och tidskrifter av i dag med äldre. Eller ens ”egen” lokala blaska med sig själv i s k fullformat för några decennier sen. Oavsett hur ini bänken mycket folk ”läser”, underhållningslitteratur alltså, så får vi oss till livs betydligt mindre av allvarligt menade texter. Och hur nätet används vanligen är väl allom bekant.
Det här brukar jag tänka på när de nyare människorna skrattar åt hur bakom, gammalmodiga och felfattande folk var förr. Själv flinar jag inte ens åt vilka roliga kläder vi hade på 50 år gamla skolkort, jag tycker folk ser betydligt konstigare ut i dag. Gissa om jag får medhåll.
Och detta sker i en värld där folk skickar sms om att de äter glass och lägger till en emoji: bild av en glass. Eller så är det soligt, skriver de. Bild av en sol. Eller så åker de tåg: bild av tåg. Jag gör det själv då och då. Varje gång undrar jag hur det står till i pallet.
fredag 24 juli 2020
När orden inte räcker till och bilden blir mer än ett komplement
När vi nu är inne på pengar (se i går): här kommer mer av varan. Fast ändå inte. Undertecknad har en böjelse för en företeelse som saknar benämning. Det handlar om den absolut första gång man upptäcker något som ska visa sig höra till framtidens vardag. Jag har flera såna minnen, i dag handlar det om NÄR BILDEN BÖRJADE TA ÖVER INOM MEDIERNA.
Exakt när det inträffade är däremot svårt att minnas. Möjligen var det i början av 70-talet, efter en period (två år) jag inte bott i Sverige. Eller var det efter den långa räcka av år jag inte hade tv? Det är skit samma när. Händelsen var så här: I ett nyhetsprogram angavs en summa för något, vad har jag också glömt. Så här ungefär sa uppläsaren sa: ”Och det här kommer att kosta två tusen kronor”. Uppenbarligen kände man sig tvungen att ”visualisera” den stora summan så ur en hink hälldes en mängd enkronor och skapade en penningpöl på golvet.
Min förvåning var enorm, liksom vreden. Trodde inte programmakarna att man förstod vad som menas med 2 000 kronor? Det här var första gången som bilden – ditslängd på bekostnad av ordet – gjorde mig vansinnig.
Nu kommuniceras oerhört mycket med bilder. På bekostnad av ordet. Det finns sammanhang där detta funkar bra och kanske är livsavgörande. Då gäller det människor med sjukdomstillstånd eller diagnoser som gör bilden nödvändig som kommunikationsmedel.
För många andra, mja. 😱😬💥😵 är det minsta man kan säga.
Exakt när det inträffade är däremot svårt att minnas. Möjligen var det i början av 70-talet, efter en period (två år) jag inte bott i Sverige. Eller var det efter den långa räcka av år jag inte hade tv? Det är skit samma när. Händelsen var så här: I ett nyhetsprogram angavs en summa för något, vad har jag också glömt. Så här ungefär sa uppläsaren sa: ”Och det här kommer att kosta två tusen kronor”. Uppenbarligen kände man sig tvungen att ”visualisera” den stora summan så ur en hink hälldes en mängd enkronor och skapade en penningpöl på golvet.
Min förvåning var enorm, liksom vreden. Trodde inte programmakarna att man förstod vad som menas med 2 000 kronor? Det här var första gången som bilden – ditslängd på bekostnad av ordet – gjorde mig vansinnig.
Nu kommuniceras oerhört mycket med bilder. På bekostnad av ordet. Det finns sammanhang där detta funkar bra och kanske är livsavgörande. Då gäller det människor med sjukdomstillstånd eller diagnoser som gör bilden nödvändig som kommunikationsmedel.
För många andra, mja. 😱😬💥😵 är det minsta man kan säga.
torsdag 23 juli 2020
Ja, se pengar, ja, se pengar är till bekymmer för fattig och för rik*
Det händer att jag tänker på euro. Alltså hur folk väljer att uttala valutan. Det finns många uppfattningar om saken, men själv skulle jag inte kunna komma på något annat än ”evro”. Som i ”neuros” – ”nevrås”. Men det går förstås att hitta en massa ord som har ett ”eu” i sig och som uttalas på andra sätt: ”terapeut, neutron, neutral, pseudonym”. Det första utsägs vanligen ”terapeft”, i de två följande hörs eu tydligt och den sista brukar låta: ”(p)sevdonym”.
Egentligen är det enkelt, eftersom landets språk vanligen visar vägen. För svenskar blir det då evro, knappast ”jorå”, som är det engelska uttalet. Tyskarna säger ”åjrå” (”eu” för dem blir vanligen ”åj” som i ”neu”), italienarna tror jag säger ”äurå” (båda vokalerna i början hörs) och en flamländare jag känner brukar säga ”öjrå”.
Detta är inte världens aktuellaste uttalsproblem, ej heller världens intressantaste. Ändå är det lite kul, för här har säkert långt från alla uttal tagits med. När jag forskade i saken fann jag en artikel i ämnet av Bo Löfvendahl (i Sv D 2003). Den hade rubriken Rätt att säga ja till ”euro” och nej till ”jorå”
Då påmindes jag om en annan sak, nämligen att man sällan ser den typen av småputtrigt och fyndigt roliga rubriker längre. Men det är väl jag som har fel som vanligt (bitter grimas).
*Citat ur Penninggaloppen, en Thore Skogman-låt från 1959
Egentligen är det enkelt, eftersom landets språk vanligen visar vägen. För svenskar blir det då evro, knappast ”jorå”, som är det engelska uttalet. Tyskarna säger ”åjrå” (”eu” för dem blir vanligen ”åj” som i ”neu”), italienarna tror jag säger ”äurå” (båda vokalerna i början hörs) och en flamländare jag känner brukar säga ”öjrå”.
Detta är inte världens aktuellaste uttalsproblem, ej heller världens intressantaste. Ändå är det lite kul, för här har säkert långt från alla uttal tagits med. När jag forskade i saken fann jag en artikel i ämnet av Bo Löfvendahl (i Sv D 2003). Den hade rubriken Rätt att säga ja till ”euro” och nej till ”jorå”
Då påmindes jag om en annan sak, nämligen att man sällan ser den typen av småputtrigt och fyndigt roliga rubriker längre. Men det är väl jag som har fel som vanligt (bitter grimas).
*Citat ur Penninggaloppen, en Thore Skogman-låt från 1959
onsdag 22 juli 2020
Indianer och cowboys (vita), män och kvinnor, fina och fula, o s v
Det är förstås inte samma sak som att kalla sig smålänning eller jämte i Sverige, men ändå intressant att läsa vad folk tvärs över pölen säger om sig själva. Det visar sig inte alltid vara vad svenska medier och myndigheter rekommenderar att man ska säga.
Men mitt i denna diskussion uppstod en annan tanke hos mig: titta på sättet man (nästan alltid) grupperar dikotomier (ordet kom till mig som i en uppenbarelse, slå upp det om det behövs). Läs åter rubriken. Tänker inte dra alltför stora växlar på saken, men det som slog mig handlar om vilket ord som (vanligen) placeras först när man sätter ihop två grupper/begrepp/klasser som ofta nämns tillsammans.
Lite lösgooglande gav genast fler exempel, dessa ur en sida från Relationsinstitutet med rubriken Dikotoma tankegångar: man/kvinna, hetero/homo, mono/poly, ont/gott, människa/djur, kropp/själ, glad/ledsen.
Fundera på saken!
Men mitt i denna diskussion uppstod en annan tanke hos mig: titta på sättet man (nästan alltid) grupperar dikotomier (ordet kom till mig som i en uppenbarelse, slå upp det om det behövs). Läs åter rubriken. Tänker inte dra alltför stora växlar på saken, men det som slog mig handlar om vilket ord som (vanligen) placeras först när man sätter ihop två grupper/begrepp/klasser som ofta nämns tillsammans.
Lite lösgooglande gav genast fler exempel, dessa ur en sida från Relationsinstitutet med rubriken Dikotoma tankegångar: man/kvinna, hetero/homo, mono/poly, ont/gott, människa/djur, kropp/själ, glad/ledsen.
Fundera på saken!
tisdag 21 juli 2020
Man själv och stavningsprogrammet blir varse en textstamning
Ibland kan de små, små orden ställa till förtret. De kan t ex kollidera med varann. Skribenten sitter med skägget i brevlådan och måste fundera ut en omskrivning. Påmindes om det när radiopresentatören påannonserade programmet som heter Vetenskapsradion På djupet. Men han sa bara: ”ikväll kan man lyssna på djupet”.
Det hade låtit skojigt om han sagt det ”rätta”, att ”man kan lyssna på På djupet”. Se nu för guds skull inte detta som kritik, är bäst att påpeka, det här händer ibland eftersom den mänskliga hjärnan antagligen varnar för en dylik dubblering.
En av de roligare på-på är kollegans exempel. När hon var barn i mitten av 1900-talet fanns varuhuset Tempo (första kom 1932). Hon hörde de vuxna tala om att ”gå på Tempo”. I barnets öron blev de sista två orden till ett namn och hon sa att hon också ville gå på Påtempo.
De här kan hända ”om-om” då och då: ”Vi pratade om om det var bra”. Här skulle man kunna byta ett ”om” mot ”ifall”. Själv förtjust i ”huruvida”, vet jag förstås att det låter ”daterat” som moderna människor kallar sånt de aldrig kommer att vara.
Ibland sitter både jag och Words stavningsprogram och stirrar på två ”det” i rad som också kan uppstå som en textens stamning. Men det kan bli värre: tre ”det” i rad som i frasen ”är det det det är”. Beroende på ens dialekt uttalas det som något i stil med ”aha, ädä dä dä ä”, men man skriver det inte i första taget.
Det hade låtit skojigt om han sagt det ”rätta”, att ”man kan lyssna på På djupet”. Se nu för guds skull inte detta som kritik, är bäst att påpeka, det här händer ibland eftersom den mänskliga hjärnan antagligen varnar för en dylik dubblering.
En av de roligare på-på är kollegans exempel. När hon var barn i mitten av 1900-talet fanns varuhuset Tempo (första kom 1932). Hon hörde de vuxna tala om att ”gå på Tempo”. I barnets öron blev de sista två orden till ett namn och hon sa att hon också ville gå på Påtempo.
De här kan hända ”om-om” då och då: ”Vi pratade om om det var bra”. Här skulle man kunna byta ett ”om” mot ”ifall”. Själv förtjust i ”huruvida”, vet jag förstås att det låter ”daterat” som moderna människor kallar sånt de aldrig kommer att vara.
Ibland sitter både jag och Words stavningsprogram och stirrar på två ”det” i rad som också kan uppstå som en textens stamning. Men det kan bli värre: tre ”det” i rad som i frasen ”är det det det är”. Beroende på ens dialekt uttalas det som något i stil med ”aha, ädä dä dä ä”, men man skriver det inte i första taget.
måndag 20 juli 2020
"Twist" betyder inte "tvist" och "skruvad" vanligen inte "screwed"
På, som det heter, förekommen anledning: Guuuuud, vad man missförstås stup i kvarten! Den här bloggen skrivs ibland i vrede, men avsikten är inte att hänga eller hänga ut enskilda. Ofta är t o m exemplen anonymiserade på samma sätt som folks berättelser i medier kan vara. Om det inte gäller stora institutioner, då är förbarmandet klent.
Språket byter gestalt på ett sätt som få verkar lägga märke till. Det händer även undertecknad, som dock vill notera faktum. Om detta handlar bloggen. IBLAND HAR JAG FEL! Och, ja, ja, vissa språkkomponenter tillkommer och andra försvinner. Naturligt. Med tiden.
Syftet med detta gap och skrik är att visa hur engelska ord och uttryck tränger ut redan fungerande svenska. Då blir det mer förlust än vinst. Ett annat syfte är att peka på en allmän förvirring när det gäller att formulera sig och ett tredje hur yrkesgrupper som förr var hårt drillade i svenska språket uppvisar motsatsen. Det är långt ifrån alltid deras fel, utan ska skyllas på dem som ger blanka fan i att det är så. Eftersom det här gäller våra medier är det allvarligt. (Ett demokratiproblem, vet jag de som skulle säga).
Nu följer ett exempel på sådant som skapar mer förvirring än är nydanande. Ett fotbollslag uppträdde i en ny tröja som kritiserades. PR-gubben för laget sa att man valt en modern "tvist" i hur lagets logo nu presenterades. Men han talade engelska och hade antagligen sagt ”twist”, vilket inte heter ”tvist” på svenska. Tvist är snarare det som uppstod kring tröjans logotyp.
I mode- och mattexter börjar det bli gott om tvister, d v s ”twists”. Det engelska ordet betyder ”tvinning, vridning, krök, sväng, skruv”. Bland annat. På svenska betyder ”tvist” som bekant ”oenighet, strid” men lär även finnas inom områdena broderi, vävning och sömnad.
Journalister (eller vem som helst som vill bli förstådd) bör inte slentrianmässigt översätta ”twist” med ”tvist” alltså. Om man nu känner sig tvungen så är det bättre att bevara w-et. Visserligen tänker äldre läsare då på dansen ”twist”, men förvirringen blir inte stor.
Eller så väljer man ordet ”skruv”. Sedan länge finns begreppet ”skruvad”, som använts i betydelsen ”spänd, krystad” och även ”vriden, galen”. Men då tänker kanske en svensk, marinerad i amerikansk så kallad underhållning, på verbet screw som mer dragit åt sexuellt håll eller svordomsdito. Kanske ska inte språken tvinnas, skruvas eller gängas ihop hipp som happ.
Språket byter gestalt på ett sätt som få verkar lägga märke till. Det händer även undertecknad, som dock vill notera faktum. Om detta handlar bloggen. IBLAND HAR JAG FEL! Och, ja, ja, vissa språkkomponenter tillkommer och andra försvinner. Naturligt. Med tiden.
Syftet med detta gap och skrik är att visa hur engelska ord och uttryck tränger ut redan fungerande svenska. Då blir det mer förlust än vinst. Ett annat syfte är att peka på en allmän förvirring när det gäller att formulera sig och ett tredje hur yrkesgrupper som förr var hårt drillade i svenska språket uppvisar motsatsen. Det är långt ifrån alltid deras fel, utan ska skyllas på dem som ger blanka fan i att det är så. Eftersom det här gäller våra medier är det allvarligt. (Ett demokratiproblem, vet jag de som skulle säga).
Nu följer ett exempel på sådant som skapar mer förvirring än är nydanande. Ett fotbollslag uppträdde i en ny tröja som kritiserades. PR-gubben för laget sa att man valt en modern "tvist" i hur lagets logo nu presenterades. Men han talade engelska och hade antagligen sagt ”twist”, vilket inte heter ”tvist” på svenska. Tvist är snarare det som uppstod kring tröjans logotyp.
I mode- och mattexter börjar det bli gott om tvister, d v s ”twists”. Det engelska ordet betyder ”tvinning, vridning, krök, sväng, skruv”. Bland annat. På svenska betyder ”tvist” som bekant ”oenighet, strid” men lär även finnas inom områdena broderi, vävning och sömnad.
Journalister (eller vem som helst som vill bli förstådd) bör inte slentrianmässigt översätta ”twist” med ”tvist” alltså. Om man nu känner sig tvungen så är det bättre att bevara w-et. Visserligen tänker äldre läsare då på dansen ”twist”, men förvirringen blir inte stor.
Eller så väljer man ordet ”skruv”. Sedan länge finns begreppet ”skruvad”, som använts i betydelsen ”spänd, krystad” och även ”vriden, galen”. Men då tänker kanske en svensk, marinerad i amerikansk så kallad underhållning, på verbet screw som mer dragit åt sexuellt håll eller svordomsdito. Kanske ska inte språken tvinnas, skruvas eller gängas ihop hipp som happ.
söndag 19 juli 2020
Hur hälsa på varann i virustider? En liten bugning är väl bra?
Det är inte trevligt att bjuda någon med armbågen. Den innebär att man bjuder (hem eller ut) en person för syns skull, utan att riktigt vilja det. Ett annat fult karaktärsdrag är att "armbåga" sig fram. Kroppsdelen tycks inte poppis, men då ska man fan inte hälsa med den heller.
När EU-ländernas regeringschefer nyligen möttes för första gången på länge i Bryssel, som fysiskt närvarande, alltså, hälsade de på varann med en sådan armbågshälsning. Nåt så töntigt.
Nej, armbågs- och fothälsning är för skojproppar. Hur har det ens kunnat bli något att diskutera? Man behöver inte föra handen mot hjärtat och buga, vilket många förespråkar. Det finns andra österländska hälsningar: föra ihop handflatorna och buga.
Men det är inte nödvändigt att blanda in händerna, man kan böja lite på huvudet och se den man hälsar på i ögonen. Jag repeterar: man tittar på varandra och nickar lite snyggt. Och så kan man ju säga "god dag" eller "hej" eller vilket hälsningsord som nu passar.
Coronhälsningen måste väl ändå vara den enklare delen av mänsklig kommunikation. Hej, hej!
lördag 18 juli 2020
Ju enklare ju simplare: "säger" räcker om man menar "säger"
Apropå ”indikera” och ”imlicera” (gårdagens inlägg) måste nog tilläggas att de i exemplen som angavs inte användes som anföringsverb. Tror jag. Det stod i alla fall INTE ”Jag tänker nog starta ett nytt krig, indikerade han” eller ”Det ligger ingen sanning i detta, implicerade hon”.
Det var säkert förhastat kommenterat. I grammatikens djungler hamnar jag ofta vilse: anföringsverb är det (väl?) frågan om när konstruktionen ser ut som följer och (vanligen ) avslutar meningen ”…sa han, …berättade hon, …förklarade hon”.
En kul grej är när skribenter använder vissa verb som anföringsdito och de inte passar riktigt. Man kan då och då se formuleringar som ”Det här är inte klokt, skrattade han”. Eller ”…log hon”. Eller ”…läspade han”.
Det skapar s k ofrivillig komik om man tänker sig in i hur det ser ut i verkliga världen om någon ”skrattar” eller ”ler” fram sina ord. I många sitter ännu ett gammalt dumt råd om att man ska variera sina anföringsverb och istället för ”…., säger han” använda instämmer, frågar, tycker, intygar, resonerar, framhåller, förmodar, förklarar, tror, föreslår, betonar, poängterar han.
Den räckan verb och fler därtill dök upp när jag hamnade på plåtslagaren, trädgårdsarbetaren och skribenten Anitha Östlund Meijers blogg (googla hennes namn och finn bloggen lätt). Där citerar hon bra saker som skrivits i ämnet, bl a i boken Svenska Impulser 1 samt, givetvis, på en sida som vänder sig till svenskspråkiga i Finland, https://www.mediesprak.fi/anforingsverb-var-inte-radd-for-sager som behandlar det hysteriska sökandet efter synonymer till ”säger”. Den enkla uppmaningen lyder: Var inte rädd för säger!
Det var säkert förhastat kommenterat. I grammatikens djungler hamnar jag ofta vilse: anföringsverb är det (väl?) frågan om när konstruktionen ser ut som följer och (vanligen ) avslutar meningen ”…sa han, …berättade hon, …förklarade hon”.
En kul grej är när skribenter använder vissa verb som anföringsdito och de inte passar riktigt. Man kan då och då se formuleringar som ”Det här är inte klokt, skrattade han”. Eller ”…log hon”. Eller ”…läspade han”.
Det skapar s k ofrivillig komik om man tänker sig in i hur det ser ut i verkliga världen om någon ”skrattar” eller ”ler” fram sina ord. I många sitter ännu ett gammalt dumt råd om att man ska variera sina anföringsverb och istället för ”…., säger han” använda instämmer, frågar, tycker, intygar, resonerar, framhåller, förmodar, förklarar, tror, föreslår, betonar, poängterar han.
Den räckan verb och fler därtill dök upp när jag hamnade på plåtslagaren, trädgårdsarbetaren och skribenten Anitha Östlund Meijers blogg (googla hennes namn och finn bloggen lätt). Där citerar hon bra saker som skrivits i ämnet, bl a i boken Svenska Impulser 1 samt, givetvis, på en sida som vänder sig till svenskspråkiga i Finland, https://www.mediesprak.fi/anforingsverb-var-inte-radd-for-sager som behandlar det hysteriska sökandet efter synonymer till ”säger”. Den enkla uppmaningen lyder: Var inte rädd för säger!
fredag 17 juli 2020
Ska det vara så svårt att följa den enda, rätta och sanna vägen?
Avfällingar! En efter en avviker de från den rätta vägen och det är klart att man blir purken. Nu var en av mina informanter ansatt av den anglosaxiska sjuka som skapar ett hemskt blandspråk. Om något år (kanske redan) finns inte skolämnen som ”svenska” eller ”engelska”.
Informanten tyckte att det gick att använda ”implicera” på annat sätt än som opersonligt verb. Men först måste vi återgå ”indikera”. Här kommer en repetition: Ett exempel från i förrgår löd ”Vet Trump vad han gör när han indikerar att han kan komma att starta ett nytt krig?”
Trump, anser undertecknad, kan nog indikera vad fanken han vill på sitt modersmål där det heter ”indicate”, men översätta det till ”indikera” är inte bra.
Den bästa upplagan av SAOL (1987) ger för ”indikera” följande kommentar ”mest tekn. påvisa förekomst av något”. Just det, ja.
Senaste SAOL (2015) säger så här: "1 ange, påvisa förekomst av ngt; jfr indicera; varningslampan indikerar att ett fel uppstått 2 antyda"
Den där tvåan är ny och antyder att man lagt sig och förbereder vägen för nya innebörder av ”indikera”. Satan.
Åter till avfällingen som accepterade ett likartat ord utan att blinka, ”implicera”. Det gällde en mening jag funnit (bland många andra) som ungefär löd så här: ”Hon implicerar att det inte ligger någon sanning i detta”.
Så här tycker jag: ”indikera” och ”implicera” är opersonliga verb, inga anföringsverb med ett subjekt som säger, antyder, eller anser något. Man skulle i en perfekt värld använda "indikera" som SAOL från 1987 gör i exemplet ovan. Beträffande Trumps ursprungliga ”indicates” skulle en översättning kunna vara ”antyda”. Och hon som "implicerar" - tja, det ordet betyder "omfattar, inbegriper, inblandar" och inte ens SAOL ger henne en chans.
Nu använder svenskar de här två (och andra som ligger och lurar i buskarna) som vanliga anföringsverb - såna som ”konstaterar, säger, berättar, förklarar, intygar”.
Men även sådana enkla ord kan misshandlas. Kolla samma kanal, liknande tid i morgon, ni avfällingar! Gäller även er med klippanischer i!
Informanten tyckte att det gick att använda ”implicera” på annat sätt än som opersonligt verb. Men först måste vi återgå ”indikera”. Här kommer en repetition: Ett exempel från i förrgår löd ”Vet Trump vad han gör när han indikerar att han kan komma att starta ett nytt krig?”
Trump, anser undertecknad, kan nog indikera vad fanken han vill på sitt modersmål där det heter ”indicate”, men översätta det till ”indikera” är inte bra.
Den bästa upplagan av SAOL (1987) ger för ”indikera” följande kommentar ”mest tekn. påvisa förekomst av något”. Just det, ja.
Senaste SAOL (2015) säger så här: "1 ange, påvisa förekomst av ngt; jfr indicera; varningslampan indikerar att ett fel uppstått 2 antyda"
Den där tvåan är ny och antyder att man lagt sig och förbereder vägen för nya innebörder av ”indikera”. Satan.
Åter till avfällingen som accepterade ett likartat ord utan att blinka, ”implicera”. Det gällde en mening jag funnit (bland många andra) som ungefär löd så här: ”Hon implicerar att det inte ligger någon sanning i detta”.
Så här tycker jag: ”indikera” och ”implicera” är opersonliga verb, inga anföringsverb med ett subjekt som säger, antyder, eller anser något. Man skulle i en perfekt värld använda "indikera" som SAOL från 1987 gör i exemplet ovan. Beträffande Trumps ursprungliga ”indicates” skulle en översättning kunna vara ”antyda”. Och hon som "implicerar" - tja, det ordet betyder "omfattar, inbegriper, inblandar" och inte ens SAOL ger henne en chans.
Nu använder svenskar de här två (och andra som ligger och lurar i buskarna) som vanliga anföringsverb - såna som ”konstaterar, säger, berättar, förklarar, intygar”.
Men även sådana enkla ord kan misshandlas. Kolla samma kanal, liknande tid i morgon, ni avfällingar! Gäller även er med klippanischer i!
torsdag 16 juli 2020
I den moderna världen har många serendipiteter gått förlorade
Det är mycket av ens planering som måste läggas om. Alla tusentals följare av denna blogg (nej, jag skämtar, innehållet måste nog ändras om man ska få sponsorer som vill att jag ska produktplacera mascara, toalettrengöring och kakmixer) som väntar på en utläggning om verbet ”indikera” får ge sig till tåls.
Jag har nämligen ett meddelande från Svenska Akademien. Inte direkt kanske, men jag tänker ändå ta åt mig äran, ”starstruck” som jag blir. Det där var ett engelskt ord för fenomenet att bedåras av kändisar. I sammanhanget måste nämnas att undertecknad även talat med Thore Skogman och Pekka Langer.
Åter till akademien. Den 20 juni gjorde jag ett litet verbalt utfall mot densamma. Bland mycket annat kritiserade jag den i övrigt vrålanvändbara sajten https://svenska.se/tre/ där man kan söka i tre ordböcker på samma gång. Den har jag haft nytta och glädje av. Men jag blev betänksam av en formulering. Det var när man på denna sajt använde ordet ”slumpvald” som inte existerar i någon av De Tre, SAOL, SO, SAOB. Så här stod det:
Använd sökrutan för att slå upp ord.
Eller läs det här slumpvalda ordet: tendentiös
Naturligtvis undrade jag också varför de tycker att man ska slå upp ett annat ord än det man är ute efter. Om de vill ge tillbaka känslan man hade förr när man bläddrade i lexikon och blicken slumpvis föll på annat, så tar de miste. Det måste styras av en själv, annars faller själva grejen. Det man slumpmässigt finner när man letar efter annat heter något så vackert som ”serendipity” på engelska. Ordet finns nu även i SAOL och SO som ”serendipitet” och jag invänder icke det finns ingen svensk motsvarighet sen tidigare och som täcker hela begreppet.
Jag skickade mitt blogginlägg från 20 juni till akademien, det med påpekandet att ordet ”slumpvald” inte finns. Nu står det så här på ingångssidan:
Använd sökrutan för att slå upp ord.
Eller läs det här slumpmässigt utvalda ordet: konstellation
Jag är frestad att tro att formuleringen ändrades till ”slumpmässigt utvalda” efter mitt meddelande, men ingen har hört av sig från Svenska Akademiens ordboksredaktion och tackat.
Det gör inget, jag skämtade med ”starstruck”. Däremot känner min generositet inga gränser.
Jag har nämligen ett meddelande från Svenska Akademien. Inte direkt kanske, men jag tänker ändå ta åt mig äran, ”starstruck” som jag blir. Det där var ett engelskt ord för fenomenet att bedåras av kändisar. I sammanhanget måste nämnas att undertecknad även talat med Thore Skogman och Pekka Langer.
Åter till akademien. Den 20 juni gjorde jag ett litet verbalt utfall mot densamma. Bland mycket annat kritiserade jag den i övrigt vrålanvändbara sajten https://svenska.se/tre/ där man kan söka i tre ordböcker på samma gång. Den har jag haft nytta och glädje av. Men jag blev betänksam av en formulering. Det var när man på denna sajt använde ordet ”slumpvald” som inte existerar i någon av De Tre, SAOL, SO, SAOB. Så här stod det:
Använd sökrutan för att slå upp ord.
Eller läs det här slumpvalda ordet: tendentiös
Naturligtvis undrade jag också varför de tycker att man ska slå upp ett annat ord än det man är ute efter. Om de vill ge tillbaka känslan man hade förr när man bläddrade i lexikon och blicken slumpvis föll på annat, så tar de miste. Det måste styras av en själv, annars faller själva grejen. Det man slumpmässigt finner när man letar efter annat heter något så vackert som ”serendipity” på engelska. Ordet finns nu även i SAOL och SO som ”serendipitet” och jag invänder icke det finns ingen svensk motsvarighet sen tidigare och som täcker hela begreppet.
Jag skickade mitt blogginlägg från 20 juni till akademien, det med påpekandet att ordet ”slumpvald” inte finns. Nu står det så här på ingångssidan:
Använd sökrutan för att slå upp ord.
Eller läs det här slumpmässigt utvalda ordet: konstellation
Jag är frestad att tro att formuleringen ändrades till ”slumpmässigt utvalda” efter mitt meddelande, men ingen har hört av sig från Svenska Akademiens ordboksredaktion och tackat.
Det gör inget, jag skämtade med ”starstruck”. Däremot känner min generositet inga gränser.
onsdag 15 juli 2020
Donald Trump vet ofta inte vad han gör, ej heller vad han indikerar
Man vet aldrig när man går för långt. Ibland vet man inte när man har fel. Inte heller rätt. Ofta avgörs sånt av en domare, om det finns någon till hands.
Nu pratar jag om språksaker alltså. För språket har den egenskapen att det emellanåt är flyktigt och lite opålitligt. Men inte så till den grad som dagens ”språkvårdare” ofta har som policy att framhäva. och med berått mod – som jag tyder förhållningssättet – låter folk bestämma själva. (Här är en parentes. Naturligtvis talar alla som de vill. Den här bloggen handlar om den överenskommelse som brukar finnas i ett land angående dess språk. Förr hade vi styrhjälp av Svenska Akademien, TT, språkvårdare på SVT/SR). Den nutida låtgåmentaliteten sker med den slags obetänksamma tolerans som i ställer kvaddar vårt viktigaste gemensamma kommunikationsmedel.
Aj säj tomato änd jo säj tomejto – ja, sånt är inte farligt. Men att använda helt fel ord, det är inte bra i längden.
”Jag vill indikera stor förståelse för detta”, säger en intervjuad i en blaska. ”Vet Trump vad han gör när han indikerar att han kan komma att starta ett nytt krig?”, skriver en större blaska.
Min smygtotalitära personlighet ropar att man inte använder ”indikera” som anföringsverb i det svenska språket.
Men i dag är det en snärjig dag. Introduktionen ovan förvarnar om att det ska indikeras i minst ett inlägg till. Man hör en kör ljuda genom landet. HURRA! ropar den.
Nu pratar jag om språksaker alltså. För språket har den egenskapen att det emellanåt är flyktigt och lite opålitligt. Men inte så till den grad som dagens ”språkvårdare” ofta har som policy att framhäva. och med berått mod – som jag tyder förhållningssättet – låter folk bestämma själva. (Här är en parentes. Naturligtvis talar alla som de vill. Den här bloggen handlar om den överenskommelse som brukar finnas i ett land angående dess språk. Förr hade vi styrhjälp av Svenska Akademien, TT, språkvårdare på SVT/SR). Den nutida låtgåmentaliteten sker med den slags obetänksamma tolerans som i ställer kvaddar vårt viktigaste gemensamma kommunikationsmedel.
Aj säj tomato änd jo säj tomejto – ja, sånt är inte farligt. Men att använda helt fel ord, det är inte bra i längden.
”Jag vill indikera stor förståelse för detta”, säger en intervjuad i en blaska. ”Vet Trump vad han gör när han indikerar att han kan komma att starta ett nytt krig?”, skriver en större blaska.
Min smygtotalitära personlighet ropar att man inte använder ”indikera” som anföringsverb i det svenska språket.
Men i dag är det en snärjig dag. Introduktionen ovan förvarnar om att det ska indikeras i minst ett inlägg till. Man hör en kör ljuda genom landet. HURRA! ropar den.
tisdag 14 juli 2020
Trilogi, del 3: Från totalgrepp över världssituationen till kanelbullar
Nej, jag ljög igen i går. Det blir inte mer sexvåld, nu får vi räta upp oss och återgå till språkvåld. Den här bloggen är dock inte främmande för att ta stora grepp och har nu, om än kort, berört klimat- och underhållningsförstörelse. Och det faktum att så många när de har möjlighet att välja ur den digitala godispåsen påfallande ofta väljer exakt samma karameller!
Människor i min närhet brukar påminna om att det även finns fattigdom och penningkrafter som drar ner andra i drogmissbruk och alla slags slavhandel. Jag har hört talas om det. Hej då avokadon, bricka i knarkmaffiors spel, adjö kokosmjölken (apor tvingas plocka kokosnötter).
Och så har vi då sättet vi talar till varann på. Inte bara de konstiga orden och uttrycken, inte enbart floderna av anglicismer och allt luftbabbel à la corporate bullshit som även ”vanligt” folk använder! Nej, låt mig lägga till den stora mängden av individuella sätt att tala. Betoningar hos journalister (vanligen i radio) som inte ger lyssnaren en chans att förstå innehållet. Jag menar inte dialekter eller brytningar hos dem med andra modersmål.
Allt det här tillsammans kan knäcka vem som helst. Jag säger som Edith Södergran: ”Jag är främmande i detta land”. Och jag menar nog inte ”land” utan ”värld”.
Människor i min närhet brukar påminna om att det även finns fattigdom och penningkrafter som drar ner andra i drogmissbruk och alla slags slavhandel. Jag har hört talas om det. Hej då avokadon, bricka i knarkmaffiors spel, adjö kokosmjölken (apor tvingas plocka kokosnötter).
Och så har vi då sättet vi talar till varann på. Inte bara de konstiga orden och uttrycken, inte enbart floderna av anglicismer och allt luftbabbel à la corporate bullshit som även ”vanligt” folk använder! Nej, låt mig lägga till den stora mängden av individuella sätt att tala. Betoningar hos journalister (vanligen i radio) som inte ger lyssnaren en chans att förstå innehållet. Jag menar inte dialekter eller brytningar hos dem med andra modersmål.
Allt det här tillsammans kan knäcka vem som helst. Jag säger som Edith Södergran: ”Jag är främmande i detta land”. Och jag menar nog inte ”land” utan ”värld”.
För att citera en annan litterär storhet: ”Våld och förtryck det gör mej ledsen, men kaffe och bullar gör mej glad”
PS Informanten T tycker att mycket gått framåt i den s k
kvinnosaken. Vi sitter med olika utsikt, han och jag!
PS Informanten T tycker att mycket gått framåt i den s k
kvinnosaken. Vi sitter med olika utsikt, han och jag!
måndag 13 juli 2020
Trilogi, del 2: Vida vyer från underhållningens stinkande utmarker
Nej, jag bara ljög i går. Några tips för mental hälsa är svåra att vaska fram ur den värld vi bebor. Förtvivlade tankar över sakernas ordning och tillstånd har gått vid min sida i ett halvsekel.
Men kritiker som undertecknad täpper man till käften på. Under alla dessa år har omgivningen titt som tätt drämt i med den infamaste av kommentarer när jag invänt mot det som beskrevs i gårdagens blogg: ”Du är bara avundsjuk!”
Jag har då brukat svara att det givetvis varit mitt högsta mål i livet att fotograferas i nästan inga kläder alls och stå i en förnedrande pose med debil blick och plutande läppar.
Det här kvinnofjättrandet har nått nivåer man inte kunnat föreställa sig. (Och naturligtvis åker ALLA människor med i denna sörja, kvinnor, män och de som kallar sig vad de vill.) Det är svårt att få ihop dagens fäbless för vidrig och äcklig ”underhållning” samtidigt som människorna och deras medier är fyllda av förvåning över brutaliteter, våld och sexuellt våld, som drabbar verkliga människor.
Kalla mig gärna amatörpsykolog, men snart kan vilken underhållning som helst i tv-soffan trigga våldsverkare. Miljontals människor hyllar en serie som Game of Thrones. Det är en underdrift att kalla detta faktum en ”gåta”. Och den är en (1) serie i ett hav av ”rumsren” s k ”underhållning”. Jag sitter åter med alla mina avundsjuka dubbelhakor i golvet och undrar vart den civiliserade världen tog vägen. Fanns den ens? (välkommen till ytterligare en del av Filosofiska rummet)
Nytt nummer med våldssex, sexvåld och sex- och våldsspänning i morgon.
Jag har då brukat svara att det givetvis varit mitt högsta mål i livet att fotograferas i nästan inga kläder alls och stå i en förnedrande pose med debil blick och plutande läppar.
Det här kvinnofjättrandet har nått nivåer man inte kunnat föreställa sig. (Och naturligtvis åker ALLA människor med i denna sörja, kvinnor, män och de som kallar sig vad de vill.) Det är svårt att få ihop dagens fäbless för vidrig och äcklig ”underhållning” samtidigt som människorna och deras medier är fyllda av förvåning över brutaliteter, våld och sexuellt våld, som drabbar verkliga människor.
Kalla mig gärna amatörpsykolog, men snart kan vilken underhållning som helst i tv-soffan trigga våldsverkare. Miljontals människor hyllar en serie som Game of Thrones. Det är en underdrift att kalla detta faktum en ”gåta”. Och den är en (1) serie i ett hav av ”rumsren” s k ”underhållning”. Jag sitter åter med alla mina avundsjuka dubbelhakor i golvet och undrar vart den civiliserade världen tog vägen. Fanns den ens? (välkommen till ytterligare en del av Filosofiska rummet)
Nytt nummer med våldssex, sexvåld och sex- och våldsspänning i morgon.
söndag 12 juli 2020
Trilogi, del 1: Moralisk panik som omväxling till språkbråk
Undertecknad ogillar vulgärkommersiell skit och blir följaktligen kallad moralist. På samma sätt som naturen kvaddats av vår längtan efter lyx, bekvämlighet, tävlan med andra – listan kan bli lång – sker en mental nedsmutsning av monumentala mått. Kanske är inte ens min käpphäst, språkerosionen, det största i nedmonteringen av människan. Har hon nånsin existerat, förresten? (Välkommen till programmet Filosofiska rummet!)
Under snart tre kvarts sekel har jag med förundran åsett vad som hänt med det som förr kallades ”kvinnosaken”. Och nog har kvinnan förblivit en sak, alltid! De kvoteringsvispanden som sker på ytan, rörelser som ”Kvinnor kan” och utrop av förtjusning när en kvinna ägnar sig åt det som brukade kallas ”manliga” sysslor – de är ett intet på det hela taget.
Aldrig tidigare (under min levnad) har kvinnor i gemen varit så in i bänken obehagligt utstyrda vad gäller smink och kläder. Detta bakslag kan emellanåt formuleras som ett steg framåt (kvinnor ”tar för sig” och ”är sig själva”). Det steget tas för övrigt på jäkligt vingliga och omöjligt höga klackar. Unga tjejer mår dåligt, lyder en återkommande rubrik och en hel psykologvärld kliar sig i huvet av faktum.
Va? Mår unga tjejer dåligt? Kräng på dem lite för små kläder, förstora valda kroppsdelar (förminska möjligen några), släng på dem en jädrans massa färg i plytet, sätt två decimeter klackar under hälarna, kleta på ögonfransar så de inte kan se ut genom dem och boosta deras självförtroende, vetja! Fler tips för mental hälsa i morgon.
Under snart tre kvarts sekel har jag med förundran åsett vad som hänt med det som förr kallades ”kvinnosaken”. Och nog har kvinnan förblivit en sak, alltid! De kvoteringsvispanden som sker på ytan, rörelser som ”Kvinnor kan” och utrop av förtjusning när en kvinna ägnar sig åt det som brukade kallas ”manliga” sysslor – de är ett intet på det hela taget.
Aldrig tidigare (under min levnad) har kvinnor i gemen varit så in i bänken obehagligt utstyrda vad gäller smink och kläder. Detta bakslag kan emellanåt formuleras som ett steg framåt (kvinnor ”tar för sig” och ”är sig själva”). Det steget tas för övrigt på jäkligt vingliga och omöjligt höga klackar. Unga tjejer mår dåligt, lyder en återkommande rubrik och en hel psykologvärld kliar sig i huvet av faktum.
Va? Mår unga tjejer dåligt? Kräng på dem lite för små kläder, förstora valda kroppsdelar (förminska möjligen några), släng på dem en jädrans massa färg i plytet, sätt två decimeter klackar under hälarna, kleta på ögonfransar så de inte kan se ut genom dem och boosta deras självförtroende, vetja! Fler tips för mental hälsa i morgon.
lördag 11 juli 2020
Det sitts ner, stås upp och ibland händer det även att det landas
I gårdagens inlägg skrev jag om verbet ”bordlägga”. Så här vackert förklaras det i SAOB:
i fråga om rådplägande församling o. d., eg.: lägga (ett inlämnadt förslag l. dyl.) på bordet i afsikt att under ngn tid låta det vara tillgängligt för granskning, innan det blir föremål för (vidare) diskussion o. beslut; uppskjuta öfverläggningen om o. beslutet af (ngt).
I övrigt gick jag bananas angående uttryck som ”lyfta frågor” som sedan ”ligger på bordet”. Lika larviga är alla de här August och Lottaformuleringarna med ”stå upp” och ”sitta ner”. Slår man bara lite planlöst på sånt som ”vi har suttit ner och diskuterat” får man alltför många träffar. Vem bryr sig om huruvida de diskuterande suttit ner, stått eller kanske legat? Varför säger man inte bara ”vi har diskuterat”? Det är en något jag ofta undrar.
Sen har vi det eviga landandet som inte har något alls med flygplan att göra.
”Vi har nu landat i en lösning som vi hoppas blir bra för såväl publik som medielandskap”, skriver en mediedirektör. Ja, det sista är alltså ett yrke. Man slår sig på knäna och skrattar.
Varför landningen? Vi har ”nått en lösning” räcker väl? Eller ”vi har nu kommit överens om en lösning?” Eller bara ”vi har en lösning”? Det är ett ofattbart floskbabbel av mediedirektör och andra med underliga titlar.
Nästa mening hörde jag sägas och skrev ner med en blandning av svår förtvivlan och häpnad:
Vi har nu suttit ner och landat i att vi inte har förutsättningar att komma överens.
Obegriplig bild: ”vi har suttit ner och landat”. Innehållet är ju bara "vi kommer inte överens".
i fråga om rådplägande församling o. d., eg.: lägga (ett inlämnadt förslag l. dyl.) på bordet i afsikt att under ngn tid låta det vara tillgängligt för granskning, innan det blir föremål för (vidare) diskussion o. beslut; uppskjuta öfverläggningen om o. beslutet af (ngt).
I övrigt gick jag bananas angående uttryck som ”lyfta frågor” som sedan ”ligger på bordet”. Lika larviga är alla de här August och Lottaformuleringarna med ”stå upp” och ”sitta ner”. Slår man bara lite planlöst på sånt som ”vi har suttit ner och diskuterat” får man alltför många träffar. Vem bryr sig om huruvida de diskuterande suttit ner, stått eller kanske legat? Varför säger man inte bara ”vi har diskuterat”? Det är en något jag ofta undrar.
Sen har vi det eviga landandet som inte har något alls med flygplan att göra.
”Vi har nu landat i en lösning som vi hoppas blir bra för såväl publik som medielandskap”, skriver en mediedirektör. Ja, det sista är alltså ett yrke. Man slår sig på knäna och skrattar.
Varför landningen? Vi har ”nått en lösning” räcker väl? Eller ”vi har nu kommit överens om en lösning?” Eller bara ”vi har en lösning”? Det är ett ofattbart floskbabbel av mediedirektör och andra med underliga titlar.
Nästa mening hörde jag sägas och skrev ner med en blandning av svår förtvivlan och häpnad:
Vi har nu suttit ner och landat i att vi inte har förutsättningar att komma överens.
Obegriplig bild: ”vi har suttit ner och landat”. Innehållet är ju bara "vi kommer inte överens".
fredag 10 juli 2020
Bloggen lyfter idag frågan om bildliga uttryck, bland dem bordord
Det finns en massa bildliga uttryck där ytterst konkreta ting ingår. Här ska ett av dessa skärskådas: bordet.
När man lär sig ord och begrepp under livets gång accepterar man dem vanligen, fattar innebörden, men tar inte isär dem eller lägger under lupp (där hade vi ett). Men om man väl gör så kan det bli förvirrande. Ta t ex begreppet ”bordlägga” som betyder att man skjuter upp något, ett beslut, vanligen. Men nu vete tusan om inte bordläggandet fått en motsatt betydelse. Det går inte en dag utan att man hör om frågor, besked, bud etc som ”ligger på bordet” eller lyfts upp på bordet”. Hörde t o m någon som skulle ”lyfta upp frågan på bordet”.
Kommer man i framtiden att kunna skilja på att ”bordlägga” ett besked och att ”något ligger på bordet”? I bästa fall kommer ens språköra (i den mån det inte är fördärvat) att ännu känna denna skillnad. Snor här ett stycke från en annan bloggare, Språkspanaren:
Verbparen brinna/bränna, drunkna/dränka, falla/fälla, ligga/lägga, sitta/sätta, sova/söva, vakna/väcka har något gemensamt. Den första formen är något man kan göra själv. Den andra innebär att en person gör något med någon eller något.
Grammatiskt kallas verben intransitiva (har inget objekt) respektive transitiva (har objekt).
Jag tycker hur som helst att man ska sluta använda mesproppigt språk. Här citeras därför även ur Sörens blogg som kommenterar sådant man ”lyfter” så här: "Det är skillnad på att 'lyfta en fråga' och att slå näven i bordet!"
När man lär sig ord och begrepp under livets gång accepterar man dem vanligen, fattar innebörden, men tar inte isär dem eller lägger under lupp (där hade vi ett). Men om man väl gör så kan det bli förvirrande. Ta t ex begreppet ”bordlägga” som betyder att man skjuter upp något, ett beslut, vanligen. Men nu vete tusan om inte bordläggandet fått en motsatt betydelse. Det går inte en dag utan att man hör om frågor, besked, bud etc som ”ligger på bordet” eller lyfts upp på bordet”. Hörde t o m någon som skulle ”lyfta upp frågan på bordet”.
 |
| Att lägga grejer på eller slå näven i |
Verbparen brinna/bränna, drunkna/dränka, falla/fälla, ligga/lägga, sitta/sätta, sova/söva, vakna/väcka har något gemensamt. Den första formen är något man kan göra själv. Den andra innebär att en person gör något med någon eller något.
Grammatiskt kallas verben intransitiva (har inget objekt) respektive transitiva (har objekt).
Jag tycker hur som helst att man ska sluta använda mesproppigt språk. Här citeras därför även ur Sörens blogg som kommenterar sådant man ”lyfter” så här: "Det är skillnad på att 'lyfta en fråga' och att slå näven i bordet!"
torsdag 9 juli 2020
Stycke om blandad skit, blandad skit och mera av samma vara
Varför tar aldrig exemplen till denna blogg slut? (Även om några hemska fall återkommer.) Jo, språket är så åt helsicke att det inte är svårt att samla på dumheter. För den som inte är van att korrekturläsa hela världen omkring sig kan det tyckas vara en sjukdom att hålla på så här. Men det tar inte mycket tid. Urvalet går till så här: så fort knasformuleringar, anglicismer eller allsköns tvivelaktiga uttryck dyker upp, skriver jag ner dem. De kommer från bläddrande i tidningar, radio- och tv-program samt, någon gång, ur den omgivande världen i övrigt.
Att skriva ihop inläggen tar olika lång tid, men sysslan är som sagt inte särskilt omfattande. Det i sig är egentligen förfärligt, med större ansträngning vore exemplen fler. Jag är chockad varje dag (”i chock”, som svensken säger efter engelskt mönster) över allt man hittar.
Svensk läkare: ”De kommer att få sämre nutrition…” Ordet betyder ”näring” eller ”näringstillförsel” och har fler svenska synonymer. Varför då ”nutrition”?
Häromdagen prisades på denna plats kunniga översättare. Så här kan det låta när översätteriet inte går så bra: ”Det är vad jag vill peka ut”. Personen i originalversionen av tv-filmen där detta yttrades sa: ”This is what I want to point out”. Korrekt är ”det är det här jag vill påpeka”.
En svensk kan förstås vid speciella situationer använda frasen ”peka ut” som i, t ex, ”hon pekade ut gärningsmannen vid en konfrontation”.
Texter om tv-program, vete fåglarna varifrån de kommer. Jo, något ställe där de först formulerats på engelska, men det är brukligt att då översätta till språket i det land där programmen ska sändas. Om texterna publiceras i en tv-tablå, t ex blir språket svenska i Sverige, liksom! Här ett exempel:
Mordet kan spåras tillbaka till en duell som tog plats för tio år sedan
Duellen ”tog plats”. Ja, det var väl en stor j-a duell då, eller hur ska man begripa det? Men det troligaste är, viskar mitt livs samlade erfarenheter i örat, att duellen ”ägde rum”. Bästa läsare, föreställ dig att man nu gör tvärtom i den händelse man skulle översätta ”äger rum” till engelska: ”The duel owned room”.
Som vi skrattade åt sådant i nedre tonåren och dessförinnan.
Att skriva ihop inläggen tar olika lång tid, men sysslan är som sagt inte särskilt omfattande. Det i sig är egentligen förfärligt, med större ansträngning vore exemplen fler. Jag är chockad varje dag (”i chock”, som svensken säger efter engelskt mönster) över allt man hittar.
Svensk läkare: ”De kommer att få sämre nutrition…” Ordet betyder ”näring” eller ”näringstillförsel” och har fler svenska synonymer. Varför då ”nutrition”?
Häromdagen prisades på denna plats kunniga översättare. Så här kan det låta när översätteriet inte går så bra: ”Det är vad jag vill peka ut”. Personen i originalversionen av tv-filmen där detta yttrades sa: ”This is what I want to point out”. Korrekt är ”det är det här jag vill påpeka”.
En svensk kan förstås vid speciella situationer använda frasen ”peka ut” som i, t ex, ”hon pekade ut gärningsmannen vid en konfrontation”.
Texter om tv-program, vete fåglarna varifrån de kommer. Jo, något ställe där de först formulerats på engelska, men det är brukligt att då översätta till språket i det land där programmen ska sändas. Om texterna publiceras i en tv-tablå, t ex blir språket svenska i Sverige, liksom! Här ett exempel:
Mordet kan spåras tillbaka till en duell som tog plats för tio år sedan
Duellen ”tog plats”. Ja, det var väl en stor j-a duell då, eller hur ska man begripa det? Men det troligaste är, viskar mitt livs samlade erfarenheter i örat, att duellen ”ägde rum”. Bästa läsare, föreställ dig att man nu gör tvärtom i den händelse man skulle översätta ”äger rum” till engelska: ”The duel owned room”.
Som vi skrattade åt sådant i nedre tonåren och dessförinnan.
onsdag 8 juli 2020
Det rubriksättaren anser vara en knorr i dag är annat i morgon
I en annan tid och en annan värld arbetade jag emellanåt med att redigera en lokaltidnings kultursida. Då fick man bland mycket annat träna på att sätta rubriker. Till en recension av en lyrikbok kom jag på (den i mitt tycke) perfekta formuleringen ”Vem vänder vindarna?” Minns inte längre textens innehåll, men det kändes då som en finfin rubrik.
Nu råkade det även vara titel på en låt i svang (av Eva Dahlgren, 90-talets början) och jag tyckte väl det var kul på nåt sätt. Tills recensionens författare dök upp och undrade vem i h-e som handskats så lättsamt med hans seriösa, analyserande text: en poplåts titel!
Jag som tyckte att han var petig och känslig, är i dag med på noterna, även om meningen inte var hemskt konstig. Den skulle kunna formuleras även om man inte kände till ”poplåten”.
Men det är ett oskick att hålla på så där. I modern tid (alltså nära innevarande dito) har det där slängiga sättet blivit gängse. Hur många gånger har man sett rubrikvarianter (eller exempel från talat språk) på en s/m-erotisk (och därmed extra uppmärksammad) boktrilogititel, som började med ”Fifty shades”-nånting? Man gäspar, särskilt som sagespersoner också, i alla fall till en början, rörde ögonbrynen menande upp och ned: ”Kolla vad jag vet vilka hmhm-filmer det finns”. Intresseklubben antecknar.
Kymigt att ingen kom på att använda Killinggängets ca tio är äldre films titel ”Fyra nyanser av brunt” på liknande sätt.
Nyligen såg jag rubriken ”Inte utan min padda”. Det gällde en äldre dams idoga användning av en ipad och rubriken pekar mot en speciell roman (Inte utan min dotter av Betty Mahmoody) som inte har ett skvatt med damens teknikpryl att göra.
Invändningen gäller alltså att något som är nutida och flyktigt ges specialstatus: om 30 år vet ingen varifrån dessa nyans- och ”utan min”-hänvisningar kommer och det låter bara konstigt. Man ska vara rädd om den framtid som kommer att beskriva ens nutid som historia!
Nu råkade det även vara titel på en låt i svang (av Eva Dahlgren, 90-talets början) och jag tyckte väl det var kul på nåt sätt. Tills recensionens författare dök upp och undrade vem i h-e som handskats så lättsamt med hans seriösa, analyserande text: en poplåts titel!
Jag som tyckte att han var petig och känslig, är i dag med på noterna, även om meningen inte var hemskt konstig. Den skulle kunna formuleras även om man inte kände till ”poplåten”.
Men det är ett oskick att hålla på så där. I modern tid (alltså nära innevarande dito) har det där slängiga sättet blivit gängse. Hur många gånger har man sett rubrikvarianter (eller exempel från talat språk) på en s/m-erotisk (och därmed extra uppmärksammad) boktrilogititel, som började med ”Fifty shades”-nånting? Man gäspar, särskilt som sagespersoner också, i alla fall till en början, rörde ögonbrynen menande upp och ned: ”Kolla vad jag vet vilka hmhm-filmer det finns”. Intresseklubben antecknar.
Kymigt att ingen kom på att använda Killinggängets ca tio är äldre films titel ”Fyra nyanser av brunt” på liknande sätt.
Nyligen såg jag rubriken ”Inte utan min padda”. Det gällde en äldre dams idoga användning av en ipad och rubriken pekar mot en speciell roman (Inte utan min dotter av Betty Mahmoody) som inte har ett skvatt med damens teknikpryl att göra.
Invändningen gäller alltså att något som är nutida och flyktigt ges specialstatus: om 30 år vet ingen varifrån dessa nyans- och ”utan min”-hänvisningar kommer och det låter bara konstigt. Man ska vara rädd om den framtid som kommer att beskriva ens nutid som historia!
tisdag 7 juli 2020
Hör på detta: Inte ens fackfolk vet hur illa ställt det är med språket!
Häromdagen överraskade jag en översättare.
För bloggens läsare framstår man förstås som ett ständigt uppretat stycke människa och det ligger en hel del i det. Men jag brukar även höra av mig till yrkesgrupper som översättare för att meddela att det finns folk som uppskattar när de gör ett bra jobb.
Det var så här översättaren blev förvånad. Låt mig beskriva det exempel jag gav henne. Situationen i filmen hon översatt var följande: En kriminalkommissarie talar med ett vittne eller presumtiv våldsdådare och denne undrar slutligen: ”var det allt?” varvid polisen svarar ”för tillfället” (d v s ”for now” på originalspråk). Hurra! tänkte jag.
Översättaren blev möjligen en smula förnärmad av att någon prisar en så ”enkel” uppgift. ”Jamen”, sa hon, uttrycket ’for now’ heter ju ’för tillfället’ på svenska!”
Det som sen följde i vårt samtal var intressant. Jag berättade att denna korta fras vid otaliga tillfällen i stället utsägs som ”för nu”. Och inte enbart i översatta sammanhang heller, det är vanligt att nyhetsuppläsare slutar programmet med ett ”tack för nu” eller ”hej för nu”. Just där bör det heta ”tack för i kväll, tack för oss” eller någon annan svensk sammansättning.
Oavsett denna översättares förvåning, som i sig var märklig, hyser jag åsikten att yrket borde uppvärderas samt att såväl kraven på översättare som deras lön skulle vara mycket högre.
På detta kan man få svaret: ”Jag kunde inte bry mig mindre” (I couldn’t care less)
Har sagt det förr och ska säga det igen och igen. Det nyss nämnda kan uttryckas på många sätt: ”Jag bryr mig inte ett dugg (ett skit), jag struntar (helt och hållet) i det, jag skiter verkligen i det.” Läsaren kan säker pussla ihop några till.
För bloggens läsare framstår man förstås som ett ständigt uppretat stycke människa och det ligger en hel del i det. Men jag brukar även höra av mig till yrkesgrupper som översättare för att meddela att det finns folk som uppskattar när de gör ett bra jobb.
Det var så här översättaren blev förvånad. Låt mig beskriva det exempel jag gav henne. Situationen i filmen hon översatt var följande: En kriminalkommissarie talar med ett vittne eller presumtiv våldsdådare och denne undrar slutligen: ”var det allt?” varvid polisen svarar ”för tillfället” (d v s ”for now” på originalspråk). Hurra! tänkte jag.
Översättaren blev möjligen en smula förnärmad av att någon prisar en så ”enkel” uppgift. ”Jamen”, sa hon, uttrycket ’for now’ heter ju ’för tillfället’ på svenska!”
Det som sen följde i vårt samtal var intressant. Jag berättade att denna korta fras vid otaliga tillfällen i stället utsägs som ”för nu”. Och inte enbart i översatta sammanhang heller, det är vanligt att nyhetsuppläsare slutar programmet med ett ”tack för nu” eller ”hej för nu”. Just där bör det heta ”tack för i kväll, tack för oss” eller någon annan svensk sammansättning.
Oavsett denna översättares förvåning, som i sig var märklig, hyser jag åsikten att yrket borde uppvärderas samt att såväl kraven på översättare som deras lön skulle vara mycket högre.
På detta kan man få svaret: ”Jag kunde inte bry mig mindre” (I couldn’t care less)
Har sagt det förr och ska säga det igen och igen. Det nyss nämnda kan uttryckas på många sätt: ”Jag bryr mig inte ett dugg (ett skit), jag struntar (helt och hållet) i det, jag skiter verkligen i det.” Läsaren kan säker pussla ihop några till.
måndag 6 juli 2020
Den som stryper andra bör väl faktiskt få fängelse?
Är man halvgammal och klagar på sakernas tillstånd i nutiden kommer mothugget: ”Tycker du att det och det var bättre förr?” Svaret är enkelt: ”Inte allt, men väldigt mycket var bättre förr.”
I gammelmedierna, som f ö var det enda som fanns, var inte språkliga eller innehållsliga felaktigheter lika ofta förekommande som nu, inget snack om saken. Mängden av fel man i dag kan stöta på i tidningar, såväl i pappers- som digital form, gör att tilltron till dessa medier är rätt så naggad i kanterna.
Själv blev jag t ex oerhört förvånad av att (i en halvstor lokaltidning) läsa följande rubrik:
Ströp flickvän – får fängelse
Förvåningen kom sig av att straffet för ett dylikt brott INTE är så förvånande. Rubriken låter helt uppåt väggarna. Men så läser man ingressen och där står att ”en 27-årig man döms till fyra månaders fängelse för strypgrepp och slag mot sin flickvän”.
Nu är inte strypgrepp vad man bör utsätta någon för, men att kalla just det här brottet "ströp flickvän"var väl ändå missvisande? Av strypning dör man, det ligger i ordets hemska innebörd.
Fel kan man göra, det måste ständigt påpekas av en sbråkmakare som undertecknad. Men inte skulle den här typen av fadäser vara så vanligt förekommande om mediearbetares mentala närvaro hade högre kvalitet? Anledningen till det står att söka i besparingsåtgärder.
I gammelmedierna, som f ö var det enda som fanns, var inte språkliga eller innehållsliga felaktigheter lika ofta förekommande som nu, inget snack om saken. Mängden av fel man i dag kan stöta på i tidningar, såväl i pappers- som digital form, gör att tilltron till dessa medier är rätt så naggad i kanterna.
Själv blev jag t ex oerhört förvånad av att (i en halvstor lokaltidning) läsa följande rubrik:
Ströp flickvän – får fängelse
Förvåningen kom sig av att straffet för ett dylikt brott INTE är så förvånande. Rubriken låter helt uppåt väggarna. Men så läser man ingressen och där står att ”en 27-årig man döms till fyra månaders fängelse för strypgrepp och slag mot sin flickvän”.
Nu är inte strypgrepp vad man bör utsätta någon för, men att kalla just det här brottet "ströp flickvän"var väl ändå missvisande? Av strypning dör man, det ligger i ordets hemska innebörd.
Fel kan man göra, det måste ständigt påpekas av en sbråkmakare som undertecknad. Men inte skulle den här typen av fadäser vara så vanligt förekommande om mediearbetares mentala närvaro hade högre kvalitet? Anledningen till det står att söka i besparingsåtgärder.
söndag 5 juli 2020
Att låta händerna vara våta i 30 kronor är knepigare än man tror
För att inte bli missuppfattad: det är inte direkt människornas fel. Fast indirekt ändå! Vi avhänder oss kunskap utan att tveka.
Påför minst 3 ml och gnid in så att händerna är våta i minst 30 SEK. Gnid tills händerna är torra.
Påför? Ja, ordet kanske ligger nära till hands för de här moderna byråkratspråkpratarna som använder den typen av glosor i dagligt tal. Nästa problem: ”minst 3 ml”. Hur i h-e vet man vad som är 3 ml (minst) av en geléartad kräm? Har sett småtuber med krämer (för ögonåkommor, t ex) där man mäter i det enklare cm. Men ett ännu konstigare mått kommer sen: ”gnid i minst 30 kronor”. För det är så här med språket att allt betyder något. Och SEK är förkortningen för svenska kronor. Sekunder förkortas på samma vis, men då används små bokstäver, sek.
Berättade det här för en av mina informanter, en översättare som bor utomlands. Han sa att då får väl han gnida in så händerna är våta i 30 euro. (Språkmänniskohumor!)
Men resten av anvisningen är också skum. Hur då gnida in ”så att händerna är våta i 30 sek”? För att ”sen gnida dem torra”? Kanske appmänniskan klarar detta bättre än man själv? Som kanske utvecklingsmässigt ligger närmare apmänniskan.
lördag 4 juli 2020
Behandla talet väl, det är tankens början och slut!
Höga nummer är inte detsamma som höga tal. Bloggen, liksom Wikipedia (se gårdagens inlägg) vill varna för att lirka in engelska ”number” som ”nummer” i svenskan. Däremot kan man säga att ett resultat (inom sport, ekonomi etc ) visar på ”dåliga siffror”, trots att ”siffror” egentligen är skrivtecken, symboler för att beteckna tal.
Mycket kan gå fel med alla slags skrivtecken utan att så många upptäcker det. Vi som felaktigt kallas felfinnare kan lätt få raptus av en sån här mening ur en svensk dagstidning:
Antalet smittade personer uppnår totalt till siffran 3272 personer
För att inte vara njugg: ”uppnår” är förmodligen ett skrivfel eller sånt som uppstår när man stuvar om i en text, det ska antagligen vara ”uppgår”. Sen kommer ett totalt överflödigt ord: ”totalt”. Skriver man ett så precist antal, 3 272, så fattar läsaren att det är hela antalet. Och dessutom är just här ordet ”siffran” lika onödigt. I en perfekt värld skulle meningen alltså lyda: ”Antalet smittade personer uppgår till 3 272 personer”.
Jahapp, det var det. Det kan passa att avsluta dagens drapa med ett citat som matematikern Gösta Mittag-Leffler (1846-1927) lät hugga in ovanför sin öppna spis.
Talet är tankens början och slut/ Med talet föddes tanken/ Utanför talet når tanken icke.
Där fick man något att tänka på och undrar om han menade det tal man producerar när man pratar eller om det handlar om matematiska tal. Eller båda. Gjorde ett försök att begripa etymologin hos ordet ”tal” i SAOB, bl a att hitta hur de olika betydelserna hänger ihop, om de nu gör det. Försöket lyckades inte, det går åt en van språkhistoriker till sådant.
I vilket fall som helst kan nämnas att Mittag-Lefflers syster var författaren och dramatikern Ann-Charlotte Leffler (1849-1892). Med Pasquale del Pezzo fick hon sonen Gaetano Gösta Del Pezzo Leffler. Han blev bl a fotbollsspelare.
Mycket kan gå fel med alla slags skrivtecken utan att så många upptäcker det. Vi som felaktigt kallas felfinnare kan lätt få raptus av en sån här mening ur en svensk dagstidning:
Antalet smittade personer uppnår totalt till siffran 3272 personer
För att inte vara njugg: ”uppnår” är förmodligen ett skrivfel eller sånt som uppstår när man stuvar om i en text, det ska antagligen vara ”uppgår”. Sen kommer ett totalt överflödigt ord: ”totalt”. Skriver man ett så precist antal, 3 272, så fattar läsaren att det är hela antalet. Och dessutom är just här ordet ”siffran” lika onödigt. I en perfekt värld skulle meningen alltså lyda: ”Antalet smittade personer uppgår till 3 272 personer”.
Jahapp, det var det. Det kan passa att avsluta dagens drapa med ett citat som matematikern Gösta Mittag-Leffler (1846-1927) lät hugga in ovanför sin öppna spis.
Talet är tankens början och slut/ Med talet föddes tanken/ Utanför talet når tanken icke.
Där fick man något att tänka på och undrar om han menade det tal man producerar när man pratar eller om det handlar om matematiska tal. Eller båda. Gjorde ett försök att begripa etymologin hos ordet ”tal” i SAOB, bl a att hitta hur de olika betydelserna hänger ihop, om de nu gör det. Försöket lyckades inte, det går åt en van språkhistoriker till sådant.
I vilket fall som helst kan nämnas att Mittag-Lefflers syster var författaren och dramatikern Ann-Charlotte Leffler (1849-1892). Med Pasquale del Pezzo fick hon sonen Gaetano Gösta Del Pezzo Leffler. Han blev bl a fotbollsspelare.
fredag 3 juli 2020
Matteproblem kallas inte längre räknetal, men svaret är ändå 42
Nu ska det bli räknetal, tal om räkning. Nja, det där kan man vrida på hur som helst, ordet ”tal” kan ju som bekant betyda något man säger, men även ”antal” eller ha annat matematiskt innehåll. I min ungdom räknade vi tal på matematiklektionerna, vi sa nog t o m räknetal. En koll i SAOB visar åter att man (= jag) använder en svenska som sedan länge är gången.
Likafullt finns det nya ”matteproblem”. När någon i radion sa: ”Jag måste förbi det numret”, och av sammanhanget menade förbättra ett sportresultat, så var det exempel på hur engelskans ”number” kommer att segra över svenskan ”tal" och "antal”. Och ”siffror”, för den delen.
En av radions mångåriga utrikeskorrespondenter citerade en kvinna som arbetar med asylsökande i Europa, hon talade bl a om mängden av dessa ”Vi kan inte spekulera i nummer”. Den citerade kvinnan hade antagligen pratat engelska och för utrikeskorren gick det fort vid översättningen som borde ha varit ”antal”, alltså: ”Vi kan inte spekulera om antal flyktingar”.
På sidan finns även ett glädjande tillägg: Observera att det engelska ordet number i matematiska sammanhang motsvaras av det svenska ordet tal.
Ett "litterärt" tal förekommer i Douglas Adams Liftarens guide till galaxen (1979 ) Wikipedia, igen, skriver att handlar om att planeten jorden enbart är ett experiment för att hitta "den yttersta frågan om livet, universum och allting". Svaret är 42, men frågan kan inte existera i samma universum som svaret. Om man inte förstår svaret på en fråga, behöver det inte vara svaret det är fel på, det kan lika gärna vara frågan som är felställd, konstaterar berättaren i boken.
Vilket skulle bevisas av en hel del händelser på just den här planeten. Mer tal i morgon.
Likafullt finns det nya ”matteproblem”. När någon i radion sa: ”Jag måste förbi det numret”, och av sammanhanget menade förbättra ett sportresultat, så var det exempel på hur engelskans ”number” kommer att segra över svenskan ”tal" och "antal”. Och ”siffror”, för den delen.
En av radions mångåriga utrikeskorrespondenter citerade en kvinna som arbetar med asylsökande i Europa, hon talade bl a om mängden av dessa ”Vi kan inte spekulera i nummer”. Den citerade kvinnan hade antagligen pratat engelska och för utrikeskorren gick det fort vid översättningen som borde ha varit ”antal”, alltså: ”Vi kan inte spekulera om antal flyktingar”.
Wikipedia: Ett nummer är en sekvens av siffror, där man primärt inte är intresserad av matematiska talegenskaper – till exempel om det är ett primtal – utan av sifferföljdens identifierande funktion.
På sidan finns även ett glädjande tillägg: Observera att det engelska ordet number i matematiska sammanhang motsvaras av det svenska ordet tal.
 |
| Detalj av Julian Hammers hyllning till den bok som nämns i inlägget |
Vilket skulle bevisas av en hel del händelser på just den här planeten. Mer tal i morgon.
torsdag 2 juli 2020
Vet inte folk vad gamla enkla verb som "öka" och "rädda" betyder?
Det där förbaskade ”upp” är tjatigt så det förslår! Det är även jag som skriver om det gång på gång, men nu är den här verksamheten (bloggen) av en sådan natur. Märkligt nog kommer de flesta med samma böjelse, d v s upp-hatarna, bara på exemplet ”öppna upp”. Det har väl många decennier på nacken redan. Fler har tillkommit.
Och här är ett par. En av våra coronaexperter sa ”Vi vill inte öka upp riskerna”. Nu är det så att i ordet ”öka” ingår att något ”stiger” d v s ”går upp” i antal, mängd, storlek eller vad det kan handla om. Och redan finns det idiomatisksvenska ”öka på”.
Någon timma senare hörde jag en privatperson säga ”Det går inte att rädda upp det här”. Samma där, ”rädda” har den egenskapen att det betyder ”rädda”. Hur går det till, undrar man. Hur går det till att så många känner de här upp-behoven för fler och fler verb?
Men nu ska vi skoja till (skoja upp, kanske?) det lite med allmänfestliga uttryck.
En bank som fick kritik av människor som ringts upp (!) i försäljningssyfte svarade: ”Vi brukar normalt sett inte ringa ut mot kund”. Här saknar t o m undertecknad ord. ”Ringa ut mot kund?” Det här fluffspråket känner inga gränser.
En stor svensk tidning beskriver alkoholens konsekvenser för människokroppen, bl a vad som händer ”under alkoholens utvandring ur kroppen”.
Den sista roliga i dagens samling kommer från en något mindre tidning än den nyss nämnda. Där skrev man om hur sjukhuspersonal önskat risktillägg för arbete med coronadrabbade patienter, men i stället erbjöds presentkort. Rubriken löd:
Ett slag i ansiktet med presentkort
Så kan det gå när språket är korrekt men redigeraren inte vaktat på hur det låter innehållsligt.
Och här är ett par. En av våra coronaexperter sa ”Vi vill inte öka upp riskerna”. Nu är det så att i ordet ”öka” ingår att något ”stiger” d v s ”går upp” i antal, mängd, storlek eller vad det kan handla om. Och redan finns det idiomatisksvenska ”öka på”.
Någon timma senare hörde jag en privatperson säga ”Det går inte att rädda upp det här”. Samma där, ”rädda” har den egenskapen att det betyder ”rädda”. Hur går det till, undrar man. Hur går det till att så många känner de här upp-behoven för fler och fler verb?
Men nu ska vi skoja till (skoja upp, kanske?) det lite med allmänfestliga uttryck.
En bank som fick kritik av människor som ringts upp (!) i försäljningssyfte svarade: ”Vi brukar normalt sett inte ringa ut mot kund”. Här saknar t o m undertecknad ord. ”Ringa ut mot kund?” Det här fluffspråket känner inga gränser.
En stor svensk tidning beskriver alkoholens konsekvenser för människokroppen, bl a vad som händer ”under alkoholens utvandring ur kroppen”.
Den sista roliga i dagens samling kommer från en något mindre tidning än den nyss nämnda. Där skrev man om hur sjukhuspersonal önskat risktillägg för arbete med coronadrabbade patienter, men i stället erbjöds presentkort. Rubriken löd:
Ett slag i ansiktet med presentkort
Så kan det gå när språket är korrekt men redigeraren inte vaktat på hur det låter innehållsligt.
onsdag 1 juli 2020
Här är tyvärr inte fråga om något tillfälligt och indirekt språkbruk
Lite till ur den äldre sentimentala visskatten (se gårdagens sjömanssång)! I en annan smörig låt är ”avsändaren” en timmerman, ett underbefäl på sjön, som tar avsked till någon i sångens inledning: ”Adjö, farväl, för sista gång, jag avsked från dig tar/.../och du får stanna kvar”.
Vafalls, tänkte jag, timmermannen? Det låter som någon som jobbar iland. Men i en text från Sjöhistoriska museet berättas om en sådan yrkesman:
På de äldre träfartygen var han oerhört viktig. Han ansvarade för alla träarbeten ombord såsom t.ex. tätning av däck och skrov, lagning av olika block uppe i riggen.
Tiden går, det är bara ens eget språkintresse som består. I gårdagstexen skrev jag ordet ”poliskolleger”. Word strök under med rött och uppmanade skribenten att skriva ”poliskollegor”. Däremot sväljer Word ”kolleger” lätt som en plätt. Vilket är i linje med ”de tre”, SAOL, SO samt SAOB, som ger båda alternativen, -er eller -or. Å andra sidan är -or den vanligaste pluralen för svenska ord som i singular slutar på -a: "skola, kvinna, blomma, klocka".
Nå. Glosan ”kollega” ledde vidare till ett av mina tusentals (på pappersbitar och tidningar) nerkrafsade exempel. Och då bär det åter av in i coronasfären. En läkare sa att vad-det-nu-var ”ger upphov till kollaterala skador”. Det har jag bara hört på engelska: ”collateral damage”. Använder man den svajiga Google Translate får man i detta fall ett bra besked. ”Indirekta skador” säger översättningstjänsten. Mitt halvsekelgamla engelsklexikon ger för ”collateral” hela ord eller förstavelser som "indirekt, bi-, underordnad, parallell, sido-".
Apropå sido- och bi-. Det ord som använts tidigare i medicinsammanhang, ”biverkningar”, blir idag allt oftare (och snart det gängse) ”sidoeffekter”. Av "side effects", givetvis. Beträffande detta gör Google Translate så här: Skriver man ”biverkning” får man engelska ”side effect”. Går man andra vägen och översätter från engelska ”side effect” får man ”sidoeffekt”.
Detta mal på i det tysta från alla håll och kanter.
Vafalls, tänkte jag, timmermannen? Det låter som någon som jobbar iland. Men i en text från Sjöhistoriska museet berättas om en sådan yrkesman:
På de äldre träfartygen var han oerhört viktig. Han ansvarade för alla träarbeten ombord såsom t.ex. tätning av däck och skrov, lagning av olika block uppe i riggen.
Tiden går, det är bara ens eget språkintresse som består. I gårdagstexen skrev jag ordet ”poliskolleger”. Word strök under med rött och uppmanade skribenten att skriva ”poliskollegor”. Däremot sväljer Word ”kolleger” lätt som en plätt. Vilket är i linje med ”de tre”, SAOL, SO samt SAOB, som ger båda alternativen, -er eller -or. Å andra sidan är -or den vanligaste pluralen för svenska ord som i singular slutar på -a: "skola, kvinna, blomma, klocka".
Nå. Glosan ”kollega” ledde vidare till ett av mina tusentals (på pappersbitar och tidningar) nerkrafsade exempel. Och då bär det åter av in i coronasfären. En läkare sa att vad-det-nu-var ”ger upphov till kollaterala skador”. Det har jag bara hört på engelska: ”collateral damage”. Använder man den svajiga Google Translate får man i detta fall ett bra besked. ”Indirekta skador” säger översättningstjänsten. Mitt halvsekelgamla engelsklexikon ger för ”collateral” hela ord eller förstavelser som "indirekt, bi-, underordnad, parallell, sido-".
Apropå sido- och bi-. Det ord som använts tidigare i medicinsammanhang, ”biverkningar”, blir idag allt oftare (och snart det gängse) ”sidoeffekter”. Av "side effects", givetvis. Beträffande detta gör Google Translate så här: Skriver man ”biverkning” får man engelska ”side effect”. Går man andra vägen och översätter från engelska ”side effect” får man ”sidoeffekt”.
Detta mal på i det tysta från alla håll och kanter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)