Undertecknad ogillar vulgärkommersiell skit och blir följaktligen kallad moralist. På samma sätt som naturen kvaddats av vår längtan efter lyx, bekvämlighet, tävlan med andra – listan kan bli lång – sker en mental nedsmutsning av monumentala mått. Kanske är inte ens min käpphäst, språkerosionen, det största i nedmonteringen av människan. Har hon nånsin existerat, förresten? (Välkommen till programmet Filosofiska rummet!)
Under snart tre kvarts sekel har jag med förundran åsett vad som hänt med det som förr kallades ”kvinnosaken”. Och nog har kvinnan förblivit en sak, alltid! De kvoteringsvispanden som sker på ytan, rörelser som ”Kvinnor kan” och utrop av förtjusning när en kvinna ägnar sig åt det som brukade kallas ”manliga” sysslor – de är ett intet på det hela taget.
Aldrig tidigare (under min levnad) har kvinnor i gemen varit så in i bänken obehagligt utstyrda vad gäller smink och kläder. Detta bakslag kan emellanåt formuleras som ett steg framåt (kvinnor ”tar för sig” och ”är sig själva”). Det steget tas för övrigt på jäkligt vingliga och omöjligt höga klackar. Unga tjejer mår dåligt, lyder en återkommande rubrik och en hel psykologvärld kliar sig i huvet av faktum.
Va? Mår unga tjejer dåligt? Kräng på dem lite för små kläder, förstora valda kroppsdelar (förminska möjligen några), släng på dem en jädrans massa färg i plytet, sätt två decimeter klackar under hälarna, kleta på ögonfransar så de inte kan se ut genom dem och boosta deras självförtroende, vetja! Fler tips för mental hälsa i morgon.
