Att låta händerna vara våta i 30 kronor är knepigare än man tror

Mycket som var vanlig, vardaglig kunskap förr tycks bortblåst i dag. Nutidsmänniskan behöver anlita appar för att sköta barn, veta vilka vilda bär man kan äta, hitta en annan gata än den de bor på – i sitt eget kvarter. Än så länge finns hjälp av få av språket, men snart kommer nog bildsekvenser eller filmer att illustrera hur man sätter på plåster, vispar något för hand eller plockar blåbär.

För att inte bli missuppfattad: det är inte direkt människornas fel. Fast indirekt ändå! Vi avhänder oss kunskap utan att tveka.

 

Och på tal om händer samt hur språket snart inte är till någon nytta – på en tub innehållande ”handdisinfektion” löd en bruksanvisning som följer:

Påför minst 3 ml och gnid in så att händerna är våta i minst 30 SEK. Gnid tills händerna är torra.

Påför? Ja, ordet kanske ligger nära till hands för de här moderna byråkratspråkpratarna som använder den typen av glosor i dagligt tal. Nästa problem: ”minst 3 ml”. Hur i h-e vet man vad som är 3 ml (minst) av en geléartad kräm? Har sett småtuber med krämer (för ögonåkommor, t ex) där man mäter i det enklare cm. Men ett ännu konstigare mått kommer sen: ”gnid i minst 30 kronor”. För det är så här med språket att allt betyder något. Och SEK är förkortningen för svenska kronor. Sekunder förkortas på samma vis, men då används små bokstäver, sek.

Berättade det här för en av mina informanter, en översättare som bor utomlands. Han sa att då får väl han gnida in så händerna är våta i 30 euro. (Språkmänniskohumor!)

Men resten av anvisningen är också skum. Hur då gnida in ”så att händerna är våta i 30 sek”? För att ”sen gnida dem torra”? Kanske appmänniskan klarar detta bättre än man själv? Som kanske utvecklingsmässigt ligger närmare apmänniskan.