På, som det heter, förekommen anledning: Guuuuud, vad man missförstås stup i kvarten! Den här bloggen skrivs ibland i vrede, men avsikten är inte att hänga eller hänga ut enskilda. Ofta är t o m exemplen anonymiserade på samma sätt som folks berättelser i medier kan vara. Om det inte gäller stora institutioner, då är förbarmandet klent.
Språket byter gestalt på ett sätt som få verkar lägga märke till. Det händer även undertecknad, som dock vill notera faktum. Om detta handlar bloggen. IBLAND HAR JAG FEL! Och, ja, ja, vissa språkkomponenter tillkommer och andra försvinner. Naturligt. Med tiden.
Syftet med detta gap och skrik är att visa hur engelska ord och uttryck tränger ut redan fungerande svenska. Då blir det mer förlust än vinst. Ett annat syfte är att peka på en allmän förvirring när det gäller att formulera sig och ett tredje hur yrkesgrupper som förr var hårt drillade i svenska språket uppvisar motsatsen. Det är långt ifrån alltid deras fel, utan ska skyllas på dem som ger blanka fan i att det är så. Eftersom det här gäller våra medier är det allvarligt. (Ett demokratiproblem, vet jag de som skulle säga).
Nu följer ett exempel på sådant som skapar mer förvirring än är nydanande. Ett fotbollslag uppträdde i en ny tröja som kritiserades. PR-gubben för laget sa att man valt en modern "tvist" i hur lagets logo nu presenterades. Men han talade engelska och hade antagligen sagt ”twist”, vilket inte heter ”tvist” på svenska. Tvist är snarare det som uppstod kring tröjans logotyp.
I mode- och mattexter börjar det bli gott om tvister, d v s ”twists”. Det engelska ordet betyder ”tvinning, vridning, krök, sväng, skruv”. Bland annat. På svenska betyder ”tvist” som bekant ”oenighet, strid” men lär även finnas inom områdena broderi, vävning och sömnad.
Journalister (eller vem som helst som vill bli förstådd) bör inte slentrianmässigt översätta ”twist” med ”tvist” alltså. Om man nu känner sig tvungen så är det bättre att bevara w-et. Visserligen tänker äldre läsare då på dansen ”twist”, men förvirringen blir inte stor.
Eller så väljer man ordet ”skruv”. Sedan länge finns begreppet ”skruvad”, som använts i betydelsen ”spänd, krystad” och även ”vriden, galen”. Men då tänker kanske en svensk, marinerad i amerikansk så kallad underhållning, på verbet screw som mer dragit åt sexuellt håll eller svordomsdito. Kanske ska inte språken tvinnas, skruvas eller gängas ihop hipp som happ.
