När vi nu är inne på pengar (se i går): här kommer mer av varan. Fast ändå inte. Undertecknad har en böjelse för en företeelse som saknar benämning. Det handlar om den absolut första gång man upptäcker något som ska visa sig höra till framtidens vardag. Jag har flera såna minnen, i dag handlar det om NÄR BILDEN BÖRJADE TA ÖVER INOM MEDIERNA.
Exakt när det inträffade är däremot svårt att minnas. Möjligen var det i början av 70-talet, efter en period (två år) jag inte bott i Sverige. Eller var det efter den långa räcka av år jag inte hade tv? Det är skit samma när. Händelsen var så här: I ett nyhetsprogram angavs en summa för något, vad har jag också glömt. Så här ungefär sa uppläsaren sa: ”Och det här kommer att kosta två tusen kronor”. Uppenbarligen kände man sig tvungen att ”visualisera” den stora summan så ur en hink hälldes en mängd enkronor och skapade en penningpöl på golvet.
Min förvåning var enorm, liksom vreden. Trodde inte programmakarna att man förstod vad som menas med 2 000 kronor? Det här var första gången som bilden – ditslängd på bekostnad av ordet – gjorde mig vansinnig.
Nu kommuniceras oerhört mycket med bilder. På bekostnad av ordet. Det finns sammanhang där detta funkar bra och kanske är livsavgörande. Då gäller det människor med sjukdomstillstånd eller diagnoser som gör bilden nödvändig som kommunikationsmedel.
För många andra, mja. 😱😬💥😵 är det minsta man kan säga.
