Häromdagen citerades Predikaren i bloggen, i dag är det dags igen: "Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen. Inträffar något varom man vill säga: ’Se detta är nytt’, så har detsamma skett redan förut, i gamla tider, som voro före oss"
Går man ett lite stycke ner i bibeltexten (1917 års översättning) säger Predikaren att det han ser hända "under himmelen" också är ”fåfänglighet och ett jagande efter vind”.
Ungefär som denna blogg, m a o. Men lika lite som Predikaren kunde strunta i att skriva ner sina iakttagelser om att allt egentligen är skit samma, kan jag. Så vi kastar oss raskt till ett av vår tids försök att påverka synen på något genom att ge företeelsen ett nytt ord.
De flesta äldre kan säkert dra sig till minnes ett antal ord som bytts ut, allt i akt och mening att sudda bort ”något negativt” från de gamla orden eller ”höja” någots eller någons värde.
Tyvärr visar det sig att det är tanken om begreppet, personen eller företeelsen som måste ändras. Dessutom kan en föreskriven ordändring medföra att somliga blir än mer negativt inställda till det som betecknas.
Jag själv är förvånad över att någon ännu tror att ett sådant ingrepp funkar. År efter år har allt som handlar om handikapp, icke-svenskar, yrken med mera måste formuleras om. Om och om och om igen. Eftersom det alltid blir så borde kanske någon gräva djupare för att se hur människor på riktigt ska kunna öppna sina hjärtan, för att inte tala om huvuden, för att tänka och handla så fördomsfritt som möjligt.
Fixa det, ni företrädare för "årsrika” och andra. Helst utan att låta som något ur romanen 1984!
