Informanten tyckte att det gick att använda ”implicera” på annat sätt än som opersonligt verb. Men först måste vi återgå ”indikera”. Här kommer en repetition: Ett exempel från i förrgår löd ”Vet Trump vad han gör när han indikerar att han kan komma att starta ett nytt krig?”
Trump, anser undertecknad, kan nog indikera vad fanken han vill på sitt modersmål där det heter ”indicate”, men översätta det till ”indikera” är inte bra.
Den bästa upplagan av SAOL (1987) ger för ”indikera” följande kommentar ”mest tekn. påvisa förekomst av något”. Just det, ja.
Senaste SAOL (2015) säger så här: "1 ange, påvisa förekomst av ngt; jfr indicera; varningslampan indikerar att ett fel uppstått 2 antyda"
Den där tvåan är ny och antyder att man lagt sig och förbereder vägen för nya innebörder av ”indikera”. Satan.
Åter till avfällingen som accepterade ett likartat ord utan att blinka, ”implicera”. Det gällde en mening jag funnit (bland många andra) som ungefär löd så här: ”Hon implicerar att det inte ligger någon sanning i detta”.
Så här tycker jag: ”indikera” och ”implicera” är opersonliga verb, inga anföringsverb med ett subjekt som säger, antyder, eller anser något. Man skulle i en perfekt värld använda "indikera" som SAOL från 1987 gör i exemplet ovan. Beträffande Trumps ursprungliga ”indicates” skulle en översättning kunna vara ”antyda”. Och hon som "implicerar" - tja, det ordet betyder "omfattar, inbegriper, inblandar" och inte ens SAOL ger henne en chans.
Nu använder svenskar de här två (och andra som ligger och lurar i buskarna) som vanliga anföringsverb - såna som ”konstaterar, säger, berättar, förklarar, intygar”.
Men även sådana enkla ord kan misshandlas. Kolla samma kanal, liknande tid i morgon, ni avfällingar! Gäller även er med klippanischer i!
