En smula har dagens lamentation att göra med gårdagens: Man bör inte låta barnen styra för mycket! En av de käpphästar som brukar släppas lös på denna plats är den om att vuxna tycks alltför benägna att härma det barnen håller på med.
Visserligen har jag inte hört någon vuxen säga ”LOL”, men å andra sidan är det kanske ute redan. Det stod för ”laughing out loud” och var en förkortning för att snabbare kunna säga det aningens ironiska ”oj, så kul”. Men ”LOL” borde ha använts av engelskspråkiga och vi kunde ha förkortat ”oj, så kul” och sagt ”osk”.
Men nu är inte världen funtad så. Och häromdagen samtalade jag med informanten tillika generationskamraten M. ”Vad heter det igen”, började han, ”det här uttrycket för skräcken att man ska missa något i dagens utbud?”. Han är inte jordens mesta engelsktalande och det framgick hur han slet med ett begrepp han inte förstod konstruktionen av.
”Det heter ’fomo’, sa jag, donnan som ibland vet mer än hon vill. ”Och det står för ’fear of missing out’, som betyder ’rädsla för att missa något”. Men det är ju bara att söka rätt ord så kan man skapa en egen akronym, ”åfamn”. Utläses ”ångest för att missa något".
Vad får vuxna att sno barns och tonåringars språk? Hade det skett i min ungdom skulle vi ha blivit förbannade på de äldres tilltag.
