måndag 13 juli 2020

Trilogi, del 2: Vida vyer från underhållningens stinkande utmarker

Nej, jag bara ljög i går. Några tips för mental hälsa är svåra att vaska fram ur den värld vi bebor. Förtvivlade tankar över sakernas ordning och tillstånd har gått vid min sida i ett halvsekel.

Men kritiker som undertecknad täpper man till käften på. Under alla dessa år har omgivningen titt som tätt drämt i med den infamaste av kommentarer när jag invänt mot det som beskrevs i gårdagens blogg: ”Du är bara avundsjuk!”

Jag har då brukat svara att det givetvis varit mitt högsta mål i livet att fotograferas i nästan inga kläder alls och stå i en förnedrande pose med debil blick och plutande läppar.

Det här kvinnofjättrandet har nått nivåer man inte kunnat föreställa sig. (Och naturligtvis åker ALLA människor med i denna sörja, kvinnor, män och de som kallar sig vad de vill.) Det är svårt att få ihop dagens fäbless för vidrig och äcklig ”underhållning” samtidigt som människorna och deras medier är fyllda av förvåning över brutaliteter, våld och sexuellt våld, som drabbar verkliga människor.

Kalla mig gärna amatörpsykolog, men snart kan vilken underhållning som helst i tv-soffan trigga våldsverkare. Miljontals människor hyllar en serie som Game of Thrones. Det är en underdrift att kalla detta faktum en ”gåta”. Och den är en (1) serie i ett hav av ”rumsren” s k ”underhållning”. Jag sitter åter med alla mina avundsjuka dubbelhakor i golvet och undrar vart den civiliserade världen tog vägen. Fanns den ens? (välkommen till ytterligare en del av Filosofiska rummet)

Nytt nummer med våldssex, sexvåld och sex- och våldsspänning i morgon.