Är man halvgammal och klagar på sakernas tillstånd i nutiden kommer mothugget: ”Tycker du att det och det var bättre förr?” Svaret är enkelt: ”Inte allt, men väldigt mycket var bättre förr.”
I gammelmedierna, som f ö var det enda som fanns, var inte språkliga eller innehållsliga felaktigheter lika ofta förekommande som nu, inget snack om saken. Mängden av fel man i dag kan stöta på i tidningar, såväl i pappers- som digital form, gör att tilltron till dessa medier är rätt så naggad i kanterna.
Själv blev jag t ex oerhört förvånad av att (i en halvstor lokaltidning) läsa följande rubrik:
Ströp flickvän – får fängelse
Förvåningen kom sig av att straffet för ett dylikt brott INTE är så förvånande. Rubriken låter helt uppåt väggarna. Men så läser man ingressen och där står att ”en 27-årig man döms till fyra månaders fängelse för strypgrepp och slag mot sin flickvän”.
Nu är inte strypgrepp vad man bör utsätta någon för, men att kalla just det här brottet "ströp flickvän"var väl ändå missvisande? Av strypning dör man, det ligger i ordets hemska innebörd.
Fel kan man göra, det måste ständigt påpekas av en sbråkmakare som undertecknad. Men inte skulle den här typen av fadäser vara så vanligt förekommande om mediearbetares mentala närvaro hade högre kvalitet? Anledningen till det står att söka i besparingsåtgärder.
