Det går inte en dag utan man får lust att citera Marshall McLuhan (1911-1980), och då särskilt den framsynta frasen ”mediet är budskapet”. Nu senast gick orden genom skallen när jag hörde en 31-åring som börjat ”känna sig gammal” för att han inte klarar den ”senaste tekniken”.
Wikipedia skriver (när man slår på ”mediet är budskapet”) bl a så här i sin sammanfattning av Mc Luhans teorier: ”När samhällets värderingar, normer och sätt att göra saker förändras på grund av tekniken, inser vi de sociala konsekvenserna av mediet.”
Äldre generationer har kanske alltid setts på med överseende: ”gamle morfar hänger inte med i det nya, ojojoj”. Gamle morfar tar faktum med ro, han vet vad livet lärt honom – eller inte. Dock vet algoritmerna, i takt med tidens flykt, allt mindre om den kunskap han ägt.
Han kan t ex läsa långa texter, han kan stava till jävligt svåra ord och hans handstil är ett under av skönhet om man jämför med handstilen hos den som skrattar åt morfars klumpighet när det gäller att hantera digital teknik. De själsliga och kunskapsmässiga förmögenheter morfar har står inte högt i kurs idag, men, som sagt, de egna prövningarna har varit värre än att lära sig handskas med en mobiltelefon.
Mäter man erfarenhet och kunskap i hur fort och snabbt ”modern” teknik kan hanteras kommer snart tioåringar att styra samhället. Hur det går vet vi inte än.
* Fritt efter Predikaren 3:1-8
