Bloggen lyfter idag frågan om bildliga uttryck, bland dem bordord

Det finns en massa bildliga uttryck där ytterst konkreta ting ingår. Här ska ett av dessa skärskådas: bordet.

När man lär sig ord och begrepp under livets gång accepterar man dem vanligen, fattar innebörden, men tar inte isär dem eller lägger under lupp (där hade vi ett). Men om man väl gör så kan det bli förvirrande. Ta t ex begreppet ”bordlägga” som betyder att man skjuter upp något, ett beslut, vanligen. Men nu vete tusan om inte bordläggandet fått en motsatt betydelse. Det går inte en dag utan att man hör om frågor, besked, bud etc som ”ligger på bordet” eller lyfts upp på bordet”. Hörde t o m någon som skulle ”lyfta upp frågan på bordet”.

  

Att lägga grejer på eller slå näven i

Kommer man i framtiden att kunna skilja på att ”bordlägga” ett besked och att ”något ligger på bordet”? I bästa fall kommer ens språköra (i den mån det inte är fördärvat) att ännu känna denna skillnad. Snor här ett stycke från en annan bloggare, Språkspanaren:

Verbparen brinna/bränna, drunkna/dränka, falla/fälla, ligga/lägga, sitta/sätta, sova/söva, vakna/väcka har något gemensamt. Den första formen är något man kan göra själv. Den andra innebär att en person gör något med någon eller något. 

Grammatiskt kallas verben intransitiva (har inget objekt) respektive transitiva (har objekt).

Jag tycker hur som helst att man ska sluta använda mesproppigt språk. Här citeras därför även ur Sörens blogg som kommenterar sådant man ”lyfter” så här: "Det är skillnad på att 'lyfta en fråga' och att slå näven i bordet!"