Den här bloggen är egentligen ett hörn av verkligheten sett genom ett temperament. Nej, det är klart att jag snott formuleringen! Praktiskt när upphovspersonen är död sedan länge, då kommer ingen och bråkar. Men, förresten, säker kan man inte vara. Jag tänker på vissa ande-tv-program (och dito filmer, böcker och andra texter) – sådana som vi aldrig kunnat föreställa oss förr i tiden när vi var lite dummare i huvudet. De osaliga andarna kan ha ett horn i sidan till en och då trillar saker från hyllor, apparater sätts på och lampor blinkar! 👻
Nå, även om man inte bör stjäla alltför långa textstycken som någon annan knåpat ihop så är det ändå lätt att sno ord. Det är själva ande(!)meningen (!) med språk.
Men trots alla ord som finns, tycks mitt eget modersmål bli allt knepigare att hantera. De främmande element jag ofta klagar på bär förstås en del av ansvaret, men mycket tycks ligga hos mig själv och min tråkiga förändringsobenägenhet. Prepositioner, bl a, halkar runt: ska jag välja ”för” eller ”mot” eller ”på” eller ”över”?
”Vi ska jobba mot barn och ungdom” – man kan se meningen skriven eller höra den sägas. Jag tycker att det låter elakt, man vill gärna att folk ska jobba för dem. Men jag måste svälja förtreten: ”mot” betyder ibland ”för”.
Så här håller det på (och i).
Förr i världen – säg för 50 år sen, ge och ta (nu skämtade jag med ett främmande språkligt inflytande), fanns det fler regler att förhålla sig till, men se så rigida vi blev på kuppen!
I min barn- och ungdom kunde folk, förutom ”klä på” sig, bara ”klä av” och ”upp” sig. Klädde de upp sig skulle de på fest. Eller något som tarvade (ha!) finkläder. 👗🕴
Nu när världen blivit enklare och smartare är människor även ”överklädda” (jag minns bara överklädda knappar, ni märker hur snävt hörnet av verkligheten är), de är ”nerklädda” och ibland ”underklädda”. Det senare tvivlar jag på när jag ser s k kändisar, vanligen av kvinnligt kön, och särskilt dem som sjunger.
Men kanske är mitt problem ett motsatt? Tänk om jag lärt mig för mycket? Ni vet vad Predikaren (1:18) sa redan för länge sen: ”Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.”
Predikaren menar inte ”han” utan ”hen”, det är jag säker på – se det som ett tips inför nästa bibelöversättning, den från 1981 känns lite daterad (nu pratade jag modernt igen).
Ändå använde jag för citatet 1917 års översättning, ty den är ”gillad och stadfäst av konungen”. Jag ger mig attan på att många inte vet att man ”gillade” nåt förr i världen, men se på 17! 📕
Förresten kom en finfin avslutning till denna text hoppande ur minnet. I min poesibok (en s k vänbok som flickor knåpade ihop verser till varann i) skrev en skolkamrat, snett och längst ner t h på en sida:
Du är rosen, jag är törnet
Glöm ej den som skrev i hörnet
Ironiskt nog har jag glömt hennes namn.
