Tidigare studier har gjort mig bekant med ett ämne som heter språkhistoria. Alla språk – därmed också svenska – förändras ständigt av en mängd orsaker: politiska, kulturella, tidsmässiga –uppräkningen kan bli lång.
Själv betraktar jag mej som språkliberal när det gäller språkliga förändringar. Är det noga med stilnivån skriver jag ”dig, mig, sedan, sådan, dagen”. Bloggen är inte så högstämd och här skriver jag ibland ”dej, mej, sen, sån, dan”. Ibland skiljer jag på ”före” och ”innan”, men det kan bli fel. Många tar allvarligt på den gamla regeln (vilken den nu är???) och det är bra, även om den inte är ”min grej”.
Men det som verkligen är min grej upprör ett stort antal personer, särskilt dem som tror att de vet bättre än mej!
Ja, där har vi det! Den eviga "större-än-mej/jag"-historien. På senaste tiden har jag försökt försvara mig genom att citera Svenska språknämndens* ”Språkriktighetsboken” (2005) med skruttig framgång. Här kommer det i skriven form:
”Huvudargumentet för längre än jag brukar vara att uttrycket bör ses som en satsförkortning, som motsvarar längre än (vad) jag är. Det går inte att konstruera en liknande bisats med objektsform: längre än (vad) mig är. Man kan dock lika gärna vända på argumentet: längre än mig kan anses mer korrekt, eftersom det är ett fullständigt uttryck, medan längre än jag förutsätter eller – enligt en del språkbrukare – kräver ett efterföljande är.”
Om "än" inte antas ingå i en satsförkortning kan man se detta som preposition och ”då är användningen av objektsform av pronomenet följdriktig”.
De som korrigerar mej säger troligen själva Han är längre än sin bror och inte Han är längre än hans bror vilket – beroende på sammanhanget – kan ge upphov till frågor om vems bror som egentligen är den längre.
Svenska språknämnden, i detta sammanhang lika diktatorisk som mej, skriver: ”Båda varianterna Hon är längre än jag och Hon är längre än mig är fullt korrekta i både tal och skrift. Detsamma gäller lika lång som jag/mig.”
* numera Språkrådet
PS Jag noterar att man i den citerade boken bemödat sig rejält med att ha lika många kvinnor (namn, pronomen) som män i exempelmeningarna. 👫👫👫👫👫👫👫👫👫👫👫👫👫👫
Dessutom finns ett kapitel som diskuterar pronomenet hen! Vi har alltså haft mer än tio år av hen, det förvånade mej.
