Vill folk ha det som de sägs vilja ha, eller hjärntvättas de bara?

Varenda gång vid utbrott som gårdagens, måste man påpeka att man inte är rasande på de enskilda individer som tydligen förväntas underhålla publiken på det sätt som görs. Men det är inte ”kvinnan bakom allt”, som Ernst Rolf sjöng, i och för sig för ett sekel sen, det är ”pengen bakom allt”. Det cyniska uttalandet från vissa medier, ”ge folk vad folk vill ha”, funkar tydligen, folk verkar vilja ha det medier och även politiker vill sälja.

Letar man med vissa nyckelord på nätet hittar man tack och lov några som funderat över saken. Nedan kommer två citat från 2010, kanske säger det sig självt att det är lättare att hitta såna reflektioner från en tid som ligger före den stora digitaliseringsboomen (ursäkta språket).

Per Bauhn (professor i praktisk filosofi), i Barometern, för nästan exakt femton år sedan:

I en demokrati måste medborgarna och deras politiker respektera varandra. Men då fordras att man kommer bort från den enkla modellen ”att ge folk vad folk vill ha”. Det är denna modell som lockar politikerna att manipulera väljarna och som får väljarna att betrakta politikerna som hållningslösa.

Insiktsfullt, framför vad gäller den brutalt ironiska knorren.

Alice Sundman, tidigare kulturredaktör på Länstidningen i Södertälje, sa upp sig, också för nästan exakt femton år sen. Hon intervjuades av facktidningen Journalisten, som skrev:

Hon är kritisk mot LTs sätt att göra tidning utifrån vad läsar- och publikundersökningar visar är mest läst. Det är det materialet tidningen satsar på.

– Det utarmar journalistiken. Man berättar inget nytt och överraskande. Läsarundersökningarna visar inte vad folk vill ha, bara vad de har läst i tidningen. LT vill ge folk vad folk vill ha. Läsarna får inte snubbla över något nytt och de får inte lära sig något. Det är säkert och förutsägbart.

I morgon blir det ännu mer indignation. Denna gång gäller det hur folk förmenas chansen till den serendipity Alice S talar om, fast med svenska ord.