”Du kom inte på fucking värdegrunden! Det var aaaastråkigt, jag sov i två timmar”. En flicka i 15–16-årsåldern riktade sig i anklagande ton till kompisen som tydligen bestämt sig för att skippa lektionen ”värdegrund”.
Ordet har varit i omlopp i flera år nu, och jag är inte helt säker på att jag själv i den åldern inte sett till att ”fucking” missa ”värdegrunden”. Men det går inte att jämföra. Vi hade den mer omkring oss, utan att den hade ett namn och behövde vara ett skolämne. ALLT var inte bättre förr, men tittar man i den berömda backspegeln samt försöker dagtinga med sitt minne, fanns enkelt uttryckt en fostran, som till stor del sköttes av folket självt.
Inte för att det vore nån vidare upplevelse att behöva diskutera den här saken ihop med andra människor i olika åldrar, men man får ta och lita på sin egen känsla av hur det var och hur det blitt! Mång fnyser åt ordet ”värdegrund”, och så långt vore dumt att gå, men det är väldigt svårt att tvinga på folk beteenden man själv tycker är självklart vackra och fina. Såna bör nog gå andra hållet: inifrån/nerifrån och upp. Vilket leder till ett annat fucking begrepp som jag överhörde från radion: ”top-downrörelse”. Läs den spännande fortsättningen i morgon!
