I dag flaggar vi för bland andra drottning Elizabeth II som fyller 94

Tillbaka till de torra anmärkningarna på felanvändning av diverse uttryck och fraser. Förtydligande: ord som ”felanvändning” används i denna blogg helt kallt. Skulle man diskutera saken med Svenska Akademien, Språkrådet eller andra språkliberaler finge man veta att det är hur ”brukarna” använder språket som styr och att något ord med ”fel” i inte finns.

Här kommer en liten genomgång av vad brukarna säger/skriver. Som läsaren vet är en av mina favoriter ”jobba mot” något, när man egentligen ”jobbar för” detsamma. En snabbgoogling av ”jobbar mot” ger genast träffen ”Vi jobbar mot en lösning”. Trist, egentligen, man borde ju jobba för – eller, det kanske vanligare, på en lösning.

Mer i samma härad (vilket jobbigt modeord, förresten): ”Han blev introducerad till det här studieprogrammet när…”. Vadå ”introducerad till”?

Urkonstig är meningen ”Han kommenterade på den här nyheten…” Men tänker man bara ett halvt varv så står förklaringen där i eldskrift: det är engelska, ”comment on”. Fast det tar inte bort känslan av främlingskap inför det här modersmålet man har och som språkforskare är eniga om inte påverkas så himla mycket av engelska.

När jag häromdagen såg det mycket vanliga ”flagga för” (i detta fall ”en nedgång i ekonomin”) gladdes jag i samma stund över den enkla tillvaro man själv vuxit upp i. Svensk handordbok från 1966 ger bara ”flagga för (t ex) kungen” och ”flagga med” i betydelsen vifta. Jag minns svagt och vagt att jag skrivit om detta förr: ”flagga för” med en hel mängd betydelser liksom ”flagga upp”. Dock! Retar man sig på dem är det ändå svårare att irriteras av vad som förmodligen är en gammal sjöfartsterm, ”flagga ut”.

En gång till: Låt oss få mindre av rapp men ett rappare språk!

En del av oss människor har vårt att skaka av tankar som börjat leva ett eget liv och går runt runt. Som en frodig och påklädd rappare med ett entonigt röst- och rörelsemönster, ungefär. Naturligtvis har den musikstilen en massa underavdelningar, men de där vulgärgubbarna satte tyvärr agendan, som det heter. Som de hade ett koppel av mindre påklädda damer som dansade runt tycktes hela genren våldsamt daterad, som det också heter, redan när den kom. ”Daterad” betyder gammalmodig.

Nej, man är en kräsen och sparsmakad typ, helt enkelt. Knepig- och tillgjordheter gör sig icke besvär. Men det är viktigt att vara rättvis, så här kommer en bättre formulering: Det JAG anser vara knepig- och tillgjordhet, alltså. Det har visat sig under livets gång att andra inte har samma smak och åsikter som man själv.

Diktuppläsare, exempelvis, faller heller sällan undertecknad på läppen, även om andra må berömma det konstfärdiga. Och så ytterligare en språkljudsmässig aversion. Vi hamnar åter i gruppen moderna journalister. Finns inte någon kurs i högläsning med i deras utbildning? Särskilt i radio hörs exempel på en väldigt konstig diktion. Det är inte dialekt jag talar om utan pausering – eller brist på – samt uttal som gör den upplästa texten omöjlig att förstå. Ungefär som rapparnas mellanting av hackat tal, sång och oidentifierbara läten.

Nu är ämnet ”talat språk” färdigtuggat för denna gång och i morgon återgår verksamheten till att handla om det gamla vanliga: fel preposition, uttryck från engelska där det redan finns hundra svenska och taskig kongruens.

Åldriga överlöpare med kepsen bak och fram: mig lurar ni inte!

Rappmusik, var det. Och här måste påminnas om att den som skriver är fullt medveten om de invändningar som alltid är desamma: ”Ojojoj, vad äldre klagade på jazzen när den kom. För att inte tala om dansbaneeländet och videovåldet!”

Jajamen, här ska man genast sticka ut och gripa tag samt beröra, som det står på kultursidorna: Jag fanns inte när jazzen gjorde entré, kanske inte heller när dansbanebråket satte igång, dock var jag ung vuxen när videovåldet diskuterades. Men egentligen föddes jag jättegammal, för jag håller med om att allt det här är förkastligt. Jazz har aldrig varit min tekopp (ajabaja, engelskt uttryck), dansbanor har jag inte slitit ut många och det våld som diskuterades på 80-talet är inte bättre bara för att det blivit gammalt samt fått än blodigare uppföljare!

Men det var rapp detta skulle handla om. Yo bro! (och apropå det försöket att låta uppdaterad: kommer snart till quislingarna) – rappen skriker att det är synd om den. Och då inte på det sätt som kanske en del av texterna (texter, förresten???) berättar. Nej, rappen stoppas in bland sådant jag knappast kommer att embrejsa ever (övers: inte kommer att omfamna någonsin).

  

Lika störande är de överlöpare till gamlingar som säger sig gilla rappmusik. De vänder på kepsarna över sina grå testar också, har jag sett. Och kulturprogram utan självaktning ska prompt, mitt i reportage om ihjälkramade författare från Värmland (eller Västerbotten, det finns många olika landskap att nämna), trycka in rappare. Bafatt.

Här ska det nu bli fullt ös och lyssna på sticket, lyssna på sticket!

Min avsikt var att klaga på andra populära uttryck i stil med gårdagens, men nu ska klagan gälla ett populärt s k konstnärligt uttryck. Har man ändå fallit offer för ett åldersstreck kan man ju ösa på. Även om det i och för sig ett par veckor till den ålder där man tillhör ”våra äldre”, alltså de andras äldre, som ”vi värnar om”, d v s som de andra värnar om.

Det kan hända sig att ”våra äldre” emellanåt har svårt att sova, karantänliv eller ej, och därvid sätter på radion för att a) lyssna på nåt bra, b) lyssna på nåt tråkigt och lättare somna om. ”Radio”, det ska sägas, betyder för undertecknad vanligen P1. Nån gång kan det betyda P2.

När man undviker andra kanaler är det konstigt att så pass mycket rappmusik kan tränga sig in i dessa av en själv valda. Möjligen är det samma rapprogram som repriseras om och om igen, men påfallande ofta har på senare tid den musiken strömmat ur min radio. Kanske har jag inte helhjärtat gett genren en chans, men tillåt mig ändå säga att något så mördande i musikväg näppeligen kan finnas.

Tolvtonsmusik har aldrig heller varit enkelt för en enkel själ som även höll på att ledas ihjäl på 60- och 70-talen av Jimi Hendrix och Carlos Santana. Deras evighetslåtar fick en att lämna den tjusigaste grabb på ett diskotek. Lika bra, för hade man fått ihop det med grabben hade han lirat gitarr och tvingat en att lyssna på egna versioner av de här artisternas låtar. När ens ögonlock föll igen, trots oljudet, skulle grabben ha skrikit: ”Lyssna på sticket, lyssna på sticket!”

Det sitter väl även i dag stackars ungdomar som fallit för något gulligt plyte och tvingas lyssna på sticket. Jag är inte färdig med rappen förresten.

Sablar, vad mycket som saknar stringens, kraft och innehåll!

Tillbaka till scratch, ruta ett och basics, var det (se igår). Nu kör vi.

Har som sagt funderat mycket över det utspädda, vissnande och urtråkiga språk vår samtid får hålla till godo med. Här sitter man i sin åldersbetingade karantän och grubblar över den egna motviljan mot det moderna (tja, ca 30 år gamla) sättet att tala och skriva. Och funderingar kring det sätt på vilket man blir bemött när man gör så: 

Det är nya tider nu, förstår du (”din idiot”, lägger de till ohörbart). Du fattar väl att man inte kan prata som på 1930-talet (och här kommer ”din idiot” igen). Och så vidare.

Äh,  jag accepterar väldigt mycket nytt, men långt från det mesta. Att människans alla språk varit ständiga byggarbetsplatser är lika självklart som att jag just använde en språklig bild  (”byggarbetsplats”) för att beskriva ett pågående värv. 

Inom loppet av mänsklighetens historia har givetvis en massa såna bilder strömmat in (och ut) i språken. Då borde ju inte jag vara så irriterad på sånt, kan en eller annan (eller många) tycka. Att säga att något ”är en resa”, att säga ”vi går inte ut med uppgifterna än” och tusentals andra liknande meningar borde ju inte vara så himla uppretande.

Jo. För den här resan folk talar om i dag är inget annat än ett populäruttryck använt i övermått. Jag är väl som vilken allergiker som helst. En del undviker björkar så härs års, själv stänger jag öronen när någon yttrar ”det här var verkligen en resa”. Det är en lisa att höra/läsa det enkla ”det här var verkligen en erfarenhet, upplevelse”, eller vad nu ”resan” handlade om.

Men det larvigaste, enligt undertecknads ödmjuka åsikt, är det ymnigt förekommande ”gå in” eller ”ut” eller ”fram”. Ta en fras som ”vi ska gå in och ändra i det här”! Det räcker med ”ändra”. Ska man ”gå ut och informera” räcker ”informera”. Slutligen: ”vi går fram med en förstärkning” – vad är det för flerstavigt elände när man kan säga ”vi förstärker”? Man anar en brist på stringens och kraftfullhet när sånt här jädrans språkbruk används i försök att imponera eller dölja inkompetens eller jag vet inte vad.

Nej, vad sägs om det exempel på ”gå fram med” jag fann vid googling: ”Vi går fram med dragna sablar”. Jajamensan, dragna sablar är bland de få saker man kan ”gå fram med” och där det finns en innebörd. Om än brutal.

Det är svårt att behålla sin stringens i dessa corona-tider

Ska fortsätta argumentera mot och diskutera med mig själv, man har ju rätt gott om tid för den saken i dessa corona-tider. Just det senare uttrycket klagade en programledare i radio på häromdan. Språket har enligt henne, och just i dessa dagar, blivit oprecist och bör varieras. De ofta använda uttrycken ansåg hon, förutom ”i dessa corona-tider”, vara ”sjukvården går på knäna” och ”stärka moralen”. Det här är i sanning intressant, programledaren använder ett av mina för mig själv bannlysta och klichéartade ord i kubik: ”beröra”, alltså en bok, film, sång ”berör”. Hutterhutter (man ryser).

Förutom detta talar hon ständigt om böcker, hur hon älskar att läsa böcker och då en ”god” bok, en ”bra” bok. Så mycken ”god” litteratur läser hon att jag skulle vilja tipsa henne att nån gång välja en riktigt dålig bok. Varför detta utbrott? Jo, om en bok är bra eller dålig ligger i läsarens hjärna (jag travesterar ”betraktarens öga” och mår illa även att det uttjatade uttrycket, kräks, kräks) att avgöra. Dessutom talar den här programledaren alltför ofta om hur hon ger en bok eller annan kulturyttring ”bra betyg” eller ”dåligt betyg” (åter kraftfull sinnesrörelse: blä blä).

Nu blev denna inledning så lång att det inte är värt att påbörja de samtal jag tänkte föra med mig själv. Ska man vara rättvis kommer även de (likt den nyss omtalade programledarens kommentarer) att låta riktigt naiva. De ska utforma en helt egenkomponerad språkhistorisk exposé där all annan litteratur i ämnet ska bortses från.

Tänkte liksom skapa en etymologisk utforskning från scratch eller, för att tala svenska, från ruta ett. Nä, det sista var engelska fast översatt. Googlade ”square one” och kom till en engelsk ordlista som berättar att uttrycket är amerikanskt. Här kommer en rolig (och allt vanligare) grej: en nätsökning på ”ruta ett” ledde till ett språkforum där en svensk undrade hur han skulle översätta ”från ruta ett” när han översatte sin egenskrivna låt. ”Det uttrycket kanske inte finns på engelska”, funderade han.

Mera scratch och ruta ett i morgon.

Det finns de som inte kan låta bli att gaffla om självklarheter

Vill man tala emot sig själv, och det behövs ibland, är det bara att gå tillbaka till gårdagens text för att botanisera. Och där kom det genast ett frapperande exempel: botanisera.

Men först en bakgrund, åter av ett spekulerande snille. Det förra inlägget tjatade om var alla dessa konkreta uttryck som får en överförd betydelse. Särskilt modebetonade varianter som att ”gå ut” eller ”gå fram” och beskriva sitt livs ”resa” – den typen av utsagor.

Givetvis är språket proppfullt (där var åter ett) av såna. ”Botanisera”, skrev jag nyss. Dess äldsta betydelse är ”rensa ogräs”, en något yngre: ”uppsöka o. insamla växter för studieändamål”.

I går skrev jag ”babbel ur hjärtat”. Ordet ”babbel” är så pass urkonkret att det förmodligen har en onomatopoetisk (ljudhärmande) grund (blablabla, t ex). Och ”ur hjärtat” handlar inte direkt om det fysiska hjärtat utan beskriver en känsla: ”Ur svenska hjärtans djup en gång…”

Detta är så självklart att vi kan stanna (stanna!) här. Varför då gaffla (som kommer från ”gaffel, tvådelad gren” och är släkt med ”gapa” med en gammal betydelse av ”uppspärrad”) om dessa ord och fraser?

Ja, det kan en och annan läsare undra över om den inte har viktigare saker för sig.

PS Etymologi och förklaringar kommer från SAOB, som nog inte heller kan veta allt!