Jajamen, här ska man genast sticka ut och gripa tag samt beröra, som det står på kultursidorna: Jag fanns inte när jazzen gjorde entré, kanske inte heller när dansbanebråket satte igång, dock var jag ung vuxen när videovåldet diskuterades. Men egentligen föddes jag jättegammal, för jag håller med om att allt det här är förkastligt. Jazz har aldrig varit min tekopp (ajabaja, engelskt uttryck), dansbanor har jag inte slitit ut många och det våld som diskuterades på 80-talet är inte bättre bara för att det blivit gammalt samt fått än blodigare uppföljare!
Men det var rapp detta skulle handla om. Yo bro! (och apropå det försöket att låta uppdaterad: kommer snart till quislingarna) – rappen skriker att det är synd om den. Och då inte på det sätt som kanske en del av texterna (texter, förresten???) berättar. Nej, rappen stoppas in bland sådant jag knappast kommer att embrejsa ever (övers: inte kommer att omfamna någonsin).
