En del av oss människor har vårt att skaka av tankar som börjat leva ett eget liv och går runt runt. Som en frodig och påklädd rappare med ett entonigt röst- och rörelsemönster, ungefär. Naturligtvis har den musikstilen en massa underavdelningar, men de där vulgärgubbarna satte tyvärr agendan, som det heter. Som de hade ett koppel av mindre påklädda damer som dansade runt tycktes hela genren våldsamt daterad, som det också heter, redan när den kom. ”Daterad” betyder gammalmodig.
Nej, man är en kräsen och sparsmakad typ, helt enkelt. Knepig- och tillgjordheter gör sig icke besvär. Men det är viktigt att vara rättvis, så här kommer en bättre formulering: Det JAG anser vara knepig- och tillgjordhet, alltså. Det har visat sig under livets gång att andra inte har samma smak och åsikter som man själv.
Diktuppläsare, exempelvis, faller heller sällan undertecknad på läppen, även om andra må berömma det konstfärdiga. Och så ytterligare en språkljudsmässig aversion. Vi hamnar åter i gruppen moderna journalister. Finns inte någon kurs i högläsning med i deras utbildning? Särskilt i radio hörs exempel på en väldigt konstig diktion. Det är inte dialekt jag talar om utan pausering – eller brist på – samt uttal som gör den upplästa texten omöjlig att förstå. Ungefär som rapparnas mellanting av hackat tal, sång och oidentifierbara läten.
Nu är ämnet ”talat språk” färdigtuggat för denna gång och i morgon återgår verksamheten till att handla om det gamla vanliga: fel preposition, uttryck från engelska där det redan finns hundra svenska och taskig kongruens.
