Nu har det gått så långt att om man googlar ”binge” så är den andra träffen det engelska ordet, med uttalet [bindʒ]. Men trots ordlikheten tycks det inte handla om omedelbar släktskap. ”Ordets härledning är oviss”, skriver SAOB, som dock berättar att samma substantiv, "bing", funnits i gammal engelska. Letar man efter ordets etymologi i engelska ordböcker får man framför allt verbet ”binge” som innebar att lägga saker – båtar, kärl – i blöt för att täta dem.
(I Sverige talar vi om en ”blöt” fest, där finns en koppling på nåt vänster.)
Det engelska användandet tycks härröra sig först från 1800-talet så finns det ett samband är det inte uppenbart. Hur som helst är ”binge drinking” ett vanligt förekommande begrepp som betecknar att dricka oerhörda mängder (alkohol). Det kan f ö användas för vad som helst: binge eating, binge watching – allt man gör för mycket av.
Det är i och för sig kul att göra såna här jämförelser, men låt oss återgå till ordningen: Det finns ingen anledning att ta engelska ord och skapa halvspråk av: binge-äta, binge-titta. Det finns redan hetsäta, sträckglo (ja, sträcktitta, då). Eller så kan man sätta vrål- framför. Vråläta finns kanske inte, men svenska är det väl? Vad gäller binge-dricka så duger det urgamla ”supa”. Det säger allt och i ett enda och kort ord, dessutom. Å andra sidan var supa rätt så neutralt från början och betydde ungefär bara ”äta, sörpla”. Det är, som man hör, släkt med ”soppa”. Enligt Svensk etymologisk ordbok var det tyskarna som införde innebörden ”dricka omåttligt”.
Tycker man att ”supa” låter vulgärt måste man betänka att även ”supé” är släkt med ordet. Och supéer kan ju vara nog så vulgära. Apropå det påminns man om versen i Pyttans A-B och C-D-lära (1896): ”I Paris schangtila salar värsta buse franska talar.”
Det engelska användandet tycks härröra sig först från 1800-talet så finns det ett samband är det inte uppenbart. Hur som helst är ”binge drinking” ett vanligt förekommande begrepp som betecknar att dricka oerhörda mängder (alkohol). Det kan f ö användas för vad som helst: binge eating, binge watching – allt man gör för mycket av.
Det är i och för sig kul att göra såna här jämförelser, men låt oss återgå till ordningen: Det finns ingen anledning att ta engelska ord och skapa halvspråk av: binge-äta, binge-titta. Det finns redan hetsäta, sträckglo (ja, sträcktitta, då). Eller så kan man sätta vrål- framför. Vråläta finns kanske inte, men svenska är det väl? Vad gäller binge-dricka så duger det urgamla ”supa”. Det säger allt och i ett enda och kort ord, dessutom. Å andra sidan var supa rätt så neutralt från början och betydde ungefär bara ”äta, sörpla”. Det är, som man hör, släkt med ”soppa”. Enligt Svensk etymologisk ordbok var det tyskarna som införde innebörden ”dricka omåttligt”.
Tycker man att ”supa” låter vulgärt måste man betänka att även ”supé” är släkt med ordet. Och supéer kan ju vara nog så vulgära. Apropå det påminns man om versen i Pyttans A-B och C-D-lära (1896): ”I Paris schangtila salar värsta buse franska talar.”
