Obevandrad i all slags samiska slår jag i Wikipedia. Och då sätter det igång! Språkfamiljen de hör till är uraliska, som i sin tur delas in i finsk-permiska och finsk-ugriska. Det där senare är lattjo i sig: även läskunniga svenskar säger ofta finsk-urgiska, kanske eftersom de har ”liturgisk” och ”kirurgisk” m fl i bakhuvudet, men inget som låter som ”ugrisk”.
”De finsk-permiska språken”, skriver Wikipedia, ”är en föreslagen uppdelning av de uraliska språken som omfattar de baltiska-finska språken, samiska språken, mordviniska språken, mari-språket, permermål och sannolikt ett antal utdöda språk”.
Plötsligt brer en hel värld av mer eller mindre utdöda språk och varelser ut sig (hur nu det går till, egentligen). Ta t ex wakerallen, vars existens varit okänd för mig. Som en och annan annan sak. I Borta för alltid, en serie som sänds i P1, kan man uppdatera sig om Det Utdöda.
Det är klart att det blir mycket att stå i, men för egen del bedriver jag denna blogg som en förberedelse för svenskans försvinnande. Och det finns alltid folk som håller på med det omöjliga. Dit hör, bland ett okänt antal miljoner andra exempel, de eldsjälar på Isle of Man som sitter och försöker revitalisera (se de två tidigare inläggen) sitt gamla döda språk. Den sista personen med manx som modersmål dog 1974. Han hette Ned, ironiskt nog.
Man ska inte ge upp inför hopplösa uppgifter, om än omgivningen skakar sitt huvud och vill kalla på polis när man talar. Eller som en manxtalande skulle ha sagt: Cur fys er ny poleenyn!
PS 1 En utdöd fågel inom tran- och rallfåglarna
PS 1 En utdöd fågel inom tran- och rallfåglarna
PS 2 Ugrer kallas/kallades folk som bodde runt Uralbergen. Vilka av dessa folk som är utdöda eller utdöende, förtäljer inte källorna! (Nä, ”orkar jag inte ta reda på”, ska det stå)
