Men först en bakgrund, åter av ett spekulerande snille. Det förra inlägget tjatade om var alla dessa konkreta uttryck som får en överförd betydelse. Särskilt modebetonade varianter som att ”gå ut” eller ”gå fram” och beskriva sitt livs ”resa” – den typen av utsagor.
Givetvis är språket proppfullt (där var åter ett) av såna. ”Botanisera”, skrev jag nyss. Dess äldsta betydelse är ”rensa ogräs”, en något yngre: ”uppsöka o. insamla växter för studieändamål”.
I går skrev jag ”babbel ur hjärtat”. Ordet ”babbel” är så pass urkonkret att det förmodligen har en onomatopoetisk (ljudhärmande) grund (blablabla, t ex). Och ”ur hjärtat” handlar inte direkt om det fysiska hjärtat utan beskriver en känsla: ”Ur svenska hjärtans djup en gång…”
Detta är så självklart att vi kan stanna (stanna!) här. Varför då gaffla (som kommer från ”gaffel, tvådelad gren” och är släkt med ”gapa” med en gammal betydelse av ”uppspärrad”) om dessa ord och fraser?
Ja, det kan en och annan läsare undra över om den inte har viktigare saker för sig.
PS Etymologi och förklaringar kommer från SAOB, som nog inte heller kan veta allt!
