När konjunktiven inte räcker långt får man ta till konditionalis

Det är inte bara av omsorg mot läsarna som bloggen innehåller så lite grammatiksnack, jag har alltid haft svårt för sånt som inte går att äta eller ta på. Ändå blev det lite imperfekt/preteritum i går, så varför inte fortsätta en stund på den inslagna vägen? Verbet, lärde vi oss i min skola, har tre modus. Detta i sig betyder ”utsägesätt”, stod i vår basala och jättebra grammatikbok.

I dag är det säkert fler som hört uttrycket i frasen MO, modus operandi. Då gäller det vår tids stora folknöje, filmer där vidriga mördare har ihjäl folk på vidriga vis. Dessa kallas mördarens MO; ”tillvägagångssätt”.

Modus (latin) betyder ”mått” eller ”sätt”. Tillbaka till verbens modus som i svenskan är tre, indikativ, konjunktiv och imperativ. Under konjunktiven sorterar (på nåt vänster) konditionalis som uttrycker ”något som skulle ske om vissa förutsättningar rådde eller inträdde” (Wikipedia).

Det får räcka så i en tid som bryr sig mindre om grammatik än underhållningsvåld o dyl. I en annan era levde Nils Ferlin. Då, på den tiden (1944), lärde sig antagligen betydligt fler än nu innebörden av konditionalis, som också är namnet på nedanstående dikt av skalden.

                                                      Din väg gick bittert allen                                                     
                                                      och snart är det höst, scholaris.
                                                      Slå tröst ur gamla Sundén
                                                      och tänk på konditionalis

                                                      Låt gå för bjällrorna då
                                                      och allt som kommit och farit.
                                                      Det kunde ha varit så
                                                      att du aldrig kunde ha varit.