Vi är språkligt rökta, kokta och marinerade i den bästa av världar

Man har vanligen störst chans att få medhåll och förståelse av ens generationskamrater. När undertecknad orerade på övligt sätt, bl a om det språk som saknar ett bra namn på svenska och på engelska kallas corporate bullshit, fnös informanten C och sa: ”Corporate bullshit? Man hör väl mest all slags bullshit?” Då inbegrep C såväl innehåll som form hos språket.

Och informanten M berättade en liten historia ur dagens verklighet där det kan ringa försäljare och krämare till – särskilt – pensionärer, denna korkade geléklump till grupp som omvärlden dock ser som en enda individ. Man talar också om gruppen ”barn” på samma vis. Pensionärer och barn, förenen eder! Ni är minsann lika unika som folk är i åldersgruppen mellan dessa två!

Nå, egentligen rörde M:s historia inte någon ålderism eller förklenande tilltal, snarare bidrar den till avdelningen språklig egenkännedom av ett slag som bör premieras, vilken ålder människan än är i. I alla fall sa försäljaren något som M höll med om, och här kommer nu en självrannsakan av mått:

Jag ville bita tungan av mig i vredesmod. Försäljaren ställde en helt vanlig fråga, och jag hör mig svara: ”Jamen, precis”! Vad i h-e får en sån som jag att säga ”jamen, precis” när jag de senaste dagarna retat ihjäl mig på att alla svarar exakt så i jakande svar?

Rätt kul (hemskt) det här. Och påminner om hur man hört Zlatan och flera tusen andra i samma läge svara: ”nämen så här…” även om de menar ”ja, så här”. Man hör sig själv säga ”absolut” på samma ställen fast man får spader av alla ”absolut”. Man säger i stället ”aspelut” för att variera sig, fast man också fått spader av alla som säger ”aspelut”.

Det är klart som korvspad: med tanke på hur mycket omvärlden drar in i våra sinnen och hjärnor så är det inte konstigt. Även om man känner sig skapligt oskyldig, motar skiten och försöker undvika de värsta mediestormarna. Hjärntvätt, kallas det.

En yngre informant i släkten, T, endast drygt 20, svarar i stället och för det mesta ”javisst”. 

Så trevligt. Kanske är T en tidsresenär och/eller vi båda bor i ett hologram eller parallella universa där vi kan språkas vid fast vi befinner oss i olika historiska epoker och med olika medier som servar oss med språk, bildning och sanning. Äsch, jag menar ”sanning”.

Flajrar, plattformar och perronger – nya svordomar för Haddock?

I går skrev jag att något var lite ”på flajen” och i dag ska jag citera mig själv (lita aldrig på någon som gör det!). Det är intressant (tycker en del) med gamla uttryck och deras ursprung, så jag googlade. En av träffarna var denna blogg. Det händer ibland och ger en märklig känsla av att man sitter här och fyller på cyberrymden med en massa skit. Lite annat också, men det känns ändå som en mental nedsmutsning.

Nå, vad sa flajen, då? Ja, det är här egencitatet från träffen kommer in. Den förste september 2018 stod i Sbråkbloggen: ”Som jag letat efter en förklaring till ’på flajen’ utan att finna den!” Trots andra framgångar på jorden och mindre bra mänskliga skeenden de senaste sex åren fanns ännu inte enkel förklaring. En tråkig träff var en från SVT Nyheter som 2019 intervjuade Språktidningens redaktör i samband med att tidningen listat 1001 (det är nog avsett att vara lustigt) svenska ord som är på väg att försvinna.

I texten stod bl a: ”Flajer är ute, numera stavar vi som engelsmännen: flyer”. Men ordet har ett -r som flajen saknar samt gäller reklamblad eller pamfletter! Kommer ”flajer” upp som Googleträff när man säker ”flajen” är det lätt att inse vilken väg den fina flajen tar: ut. Den kanske har ett gammalt engelskt ursprung, men HUR och VAD vore kul att veta. Jag ska bära flajen i minne och göra bättre efterforskningar nån dag. Å andra sidan trängs allt som ska göras nån dag, så vi får väl se…

Andra rester från gårdagen är ”plattformen” och därmed även ”perrongen”. Beträffande den senare skriver Wikipedia:

Perrong (av franska perron = trappa, av pierre = sten) är den upphöjda yta som passagerare väntar på eller stiger på/av ett spårfordon. Benämns även plattform och refug vid spårväg. 

En av mina informanter skiljer på dessa, men verkar inte ha gehör för saken i modern tid. För plattformen finns sedan länge den överförda betydelsen ”grundval för förhandlingar eller viss typ av operativsystem eller processor” (sajten Mediespråk). Anledningen till att plattformarna aldrig kallas perronger är nog för att ordet i grunden är franskt. Ebay och Facebook m fl som perronger, varför inte? Man springer och jäktar runt på dem. Ibland stiger man på dem, ibland kliver man av.

Att pennan ska vara mäktigare än svärdet ser man inte mycket av

Väl formar den starke med svärdet sin värld, en annan försöker med pennan

       
Pennan är mäktigare än svärdet, heter och sägs det. För tillfället tycks det vara si och så med saken på en mängd platser i världen. Men i de länder som inte lider svårt av krig kan man höra ordets mäktighet diskuteras. Inledningsmeningen tillskrivs ibland den brittiske författaren och politikern Edward George Earle Lytton Bulwer-Lytton från 1866 baron Lytton of Kneworth (1803–1873). Andra som återger frasen uttrycker sig försiktigare om ursprunget.

Att bokstäver som formar ord är farliga blir man varse i dagarna, när det berättas bl a som nyhet i Sveriges Radios Kulturnytt (och som citeras flitigt av en mängd medier), om de amerikanska s k book bans: ”att böcker som anses vara kontroversiella förbjuds från skolor och bibliotek”. (Personligen skulle jag inte välja ”förbjuds från” utan ”förbjuds i”, men denna bloggs penna är inte direkt kraftfull.)

Hur som helst förvånas man av den här bannlysningen i ett USA som annars är frihetens hemvist på jorden. Men det går kanske att hänvisa, om än lite på flajen (kolla, jag skriver hur jag vill…), till "Alla djur är jämlika, men några är mer jämlika än andra" (ur Orwells Djurfarmen). Men det ska verkligen och sannerligen sägas att det här problemkomplexet, som det heter sen några decennier, inte är en smal sak att begripa.

En smula går det att förstå de rabiata, vem skulle inte vilja att alla betedde sig så ypperligt som man själv? Som använde språket exakt som somliga av oss vill? För samtidigt som amerikanska PEN skriver om sina farhågor inför faktum, ändras, som bekant, oavbrutet ord och begrepp (i många länder, av olika skäl), som inte anses passande i och för vår tid.

Lika svårt som det är för äldre (t ex mig) att hantera nya ”medieplattformar”, lika svårt är det att hålla tand för tunga och inte haspla ur sig opassande saker. Ens ordförråd krymper på fler sätt än ett. Och man kan inte stå och skrika ”jag menar inget illa” varenda gång man gör misstagen. De ökar för var dag.


PS O, enkla gårdag, när plattformar endast fanns på tågstationer!

När det kommer till bloggens skåpmat och sånt som hörts förr

Tänkte mala på lite till med engelska begrepp och fraser som tog sig in i svenskan redan för flera decennier sedan och därför inte uppfattas som främmande. Det är ibland intressant att lyssna på dem man kan kalla språkproffs som haft en mycket liberal hållning och berättat för oss andra om hur språk förändras (förstår du, lilla vän).

Naturligtvis/självklart och givetvis går det inte att hindra vissa språkliga ”utvecklingar”, men somliga kategorier är speciellt skyddsvärda, om man nu får sno ett ord från miljö- och klimatområdet. Till dem hör det skittråkiga och uttjatade ”när det kommer till”.

Formuleringen är ändå intressant. I Kungliga bibliotekets tidningsdatabas hittar man några ”när det kommer till” från sekelskiftet 18–1900. I de flesta fall har de en krita bakom sig, som i det gamla talesättet ”när det kommer till kritan”. Skriver man in just det i samma databas, får man ett mer utspritt mönster från tiden runt 1880 och framåt. Enbart ”när det kommer till” får en jättestapel från 2010-talet och framåt.

Man måste dra slutsatsen att engelskan har skänkt oss uttrycket från ”when it comes to” som kan sägas på andra sätt i svenskan, vilket läsarna av denna blogg hört ett par, tre, tio gånger nu (”när det gäller” eller ”när det handlar om”). Belackarna fnyser åt ”petitessen”, men det allvarliga är att varje anglicismadoption skjuter bort flera synonyma, idiomatiska, uttryck.

Gissa hur många som berättat för undertecknad att vi VISST haft formuleringen och så nämner de ”när det kommer till kritan”. Ingen har någonsin anfört ett annat exempel än det! Men nu kan förstås de språkliberala hävda den engelska översättningens existens eftersom den används av kreti och pleti (även ego (”jag” på latin) drabbas, hemska sanning).

Samma väg går som bekant ”hej för nu” och ”tack för nu”. Vi får glömma ”hej så länge” och ”tack för i dag/kväll”. Det är ”bye for now” som vinner! En ytterligare slasktrattsvariant är ”vi får runda här”, där sagespersoner inte längre orkar säga ”runda av” ens. Eller ”sluta/avsluta”. För egen del gäller det att försöka  cancellera en del tankar, annars blir det hispan.

En vacker dag, snart, blir det svårt att skilja svenska från engelska

Korrekturläsningen av Sverige fortsätter. Från OS-invigningen rapporterade en radiojournalist som sa: ”Attackerna tog plats timmar före invigningen”. Det är ett lika utmärkt som skrämmande exempel på hur engelska tar plats i svenska, för att nu skämta till saken. Fast jätteroligt är det inte alls.

Den här typen av exempel växer, vilket visar att det inte finns någon eller något som håller emot den eländiga nedmonteringen. Folk i allmänhet sväljer de nya uttrycken och använder dem naturligtvis! Man kan inte begära stor språklig medvetenhet hos alla, den medvetenheten har särskilda yrkesgrupper stått för. De grupperna har blivit färre, finns de ens?

Skriver man ”ta plats” i Google Translate och vill översätta till engelska får man ”take place”. Åt andra hållet får man för ”take place” det rätta ”äga rum” (som också har synonymer som "ske, hända, inträffa" m fl). En liknande och snart etablerad felaktighet visas av ett exempel från en tidningsartikel häromdan: ”Städning kommer inte lika naturligt för alla”. Den tidigare gängse och idiomatiska formuleringen på svenska var ”städning faller sig inte lika naturlig(t) för alla”. Googlar man frasen ”come naturally” dyker det först upp exempel från engelska ordböcker samt översättningssidor.

Det har pågått länge, det här ”språkutbytet”. Råkade av en händelse och mot min vana lyssna en stund på Radioföljetongen i P1, som just nu är ”Det finns annan frukt än apelsiner” (1985) av brittiska Jeanette Winterson. Boken är översatt till svenska två gånger, 1990 och 2006. Varför den översattes med så pass kort tid emellan är svårt att förstå.

I alla fall: under de få minuter jag lyssnade lästes meningen ”/…/ som inte kunde skilja en kastrull från ett piano”. Såvitt jag begriper heter det på engelska nåt i stil med ”could not tell a saucepan from a piano”. Och såvitt jag begriper en gång till bör det på svenska heta ”kunde inte skilja på en kastrull och ett piano”. Jodå, visst heter det "skilja agnarna från vetet", men det hör nog till en annan stil- och tidsgenre. Och för en tredje gång går det att begripa vartåt det barkar.

Bland de lite äldre invektiven är kokospalmen inte det fulaste

Inte är allt nyheter man kommer med, precis! Det där uttrycket (i går) ”jag kör på kebab” vid beställning, t ex. Första gången jag kom i närheten av det var när en man vid glasskiosken skulle välja smaker han ville ha i sin våffelstrut: ”jag kör på vanilj och jordgubb”. Eftersom det var helt obekant för mig höll jag på att svimma av förvåning (nu tog jag i lite). ”Köra på vanilj”? Men det var nog närmare fem decennier sen, vid närmare eftertanke. 

Bild: Josh Miller, Unsplash

I går användes också (i inläggets rubrik) ordet ”gemet”. Så sa man förr, i dag stavas det (enligt SAOL och SO) ”game”. Hur det uttalas framgår inte. I SAOB, i en artikel från 1928, finns stavningen ”gem” med. Det är väl en sådan svenska undertecknad använder, den ca hundraåriga. Vad gäller de gem man sätter ihop papper med heter de snart pappersclips, you know.

Det ”koko” jag likaledes skrev i går undandrar sig beskrivning. Eller, rättare sagt, det finns för många förklaringar på nätet för att man ska tro på en. Av de tre stora ordböckerna från Svenska Akademien är det bara SO som har med "koko", och även anger att ordet är belagt sen 1980.

För den som kan tänka sig att beskriva saker, personer och företeelser som ”koko” finns som bekant den längre varianten ”kokobello”.

Båda orden, f a det längre ”kokobello” låter onekligen italienskt, men den som slår i ett italienskt lexikon blir inte klok på saken. ”Cocco” kan betyda kokosnöt och dito

 -palm, ägg samt dito -svamp, raring/älskling. ”Bello” översätts vanligen med ”vacker”, så ”koko” respektive ”kokobello” känns inte som det värsta att säga om nånting, om man tänker efter.

Jo, förresten och slutligen, Slangopedia skriver: koko betyder galen\knäpp\tokig, används lite här och där. Och det får man hålla med om.

Får lyda proffsen i gemet och säga äsch om språkförändringar

Eftersom ilskan från igår fortfarande ligger och pyr samt glöder är det lika bra att passa på. Det kommer då och då till ens kännedom att folk omkring en tycker att en sån här syssla (bloggen) är av hysterisk karaktär samt båtar föga. Jodå, det händer, som sagts förr, att samma tanke sveper igenom den egna skallen. Men just i dag ligger en annan åsikt bredvid och den säger ”Äsch, kör bara”.

Och hör upp: här går det att avvakta med dagens upprörda grej eftersom jag kom på ett annat ”köra”, nämligen det konstiga ”köra på” (taget direkt från ”go for”), med annan betoning än vårt gamla "köra på" (så det ryker, t ex)  En grabb stod framför mig på ett snabbmatställe och sa: ”Jag kör på kebab”. Han tilla: ”Åsså kör jag på en cola”. Själv körde jag på en hamburgare och så körde jag även på en kaffe. Nä, det var skämt, jag ”tog” en hamburgare och en kopp kaffe.

Tillbaka till första ilskan. Följande mening förekom, aningens olika formulerad, i en mängd svenska dagstidningar i dag: ”Arbete pågår för att försöka sanera läckan.” Men hur arg ska man bli? Glor upprepade gånger på ”sanera läckan”. Är det vad man gör med läckor, sanerar dem?

Eller sanerar man resultaten av läckor och därmed ”sanerar stranden, området, marken”? Läckor tätar man väl? Eller åtgärdar? Fixar? På engelska säger man enligt ett översättningsverktyg som Google Translate ”clean up the leak” om man vill ha ”sanera läckan” översatt. Vilket språk har rätt? Båda? Sanerar man inte efter en läcka?

Har jag bara dragits in i en metafysisk virvel, ungefär som Alice (i Underlandet) som ramlade ner i koko tillvaro, eller som Wikipedia skriver om A, att hon hamnat ”i en värld som strider mot all logik”. Även om man betraktar saken mindre dramatiskt så kan man känna av en stor läcka i svenska språket. Det blir allt svårare att beskriva förlusten. För att inte tala om sanera.