Att det äter sig in är otäckt. Man måste skita i det, men det kan bli skrämmande. Störst problem erbjuder de enkla orden och deras möjliga kombinationer. Ta det enkla ”gå efter någon”. På svenska innebär det dels att man ”går och hämtar” någon: ”Gå efter Lasse, det här kan han säkert”. Dels kan det handla om en position: ”Jag gå efter Susanne här på stigen".
Och så har vi den engelska importen ”gå efter” som kan betyda ”jaga, ge sig på, följa efter, försöka få tag i” med flera. Här ett citat ur en tidning i den verkliga världen: ”Jag tycker nog att man i första hand ska gå efter dem som är mer drivande i brottsligheten”. Kanske har jag fattat fel, men man hör då och då detta ”go after” i engelskspråkiga filmer när det handlar om att jaga en skurk eller liknande.
I en sms-konversation häromdagen skulle vi, ett par stycken, bestämma tid och plats för att gå ut och fika. När vi var överens svarade en av kompisarna ”can’t wait”. Det är, ifall någon missat den saken, ett uttryck för glädje över vad som bestämts och att man önskar att ögonblicket för denna fikastund redan vore inne.
Den mest relevanta översättningarna är ”jag kan inte ge mig till tåls, jag kan knappt bärga mig, jag längtar/tills vi ses/”. Det senare är mer lämpligt vid romantiska möten: är det kompisar som ska träffas låter nog längtandet lite överspänt. Grundbetydelsen kan förstås sägas vara ”jag kan inte vänta”, men nu är det så här det står till med särskilda uttryck som alla språk är fulla av och som inte alltid kan översättas ord för ord.
För vaddå ”jag kan inte vänta”? Det kan/måste man vanligen. Om någon däremot säger ”I can’t wait all day” – ja, då betyder det på svenska det enkla ”jag kan inte vänta hela dan”. Kanske hittar AI på nåt sätt att överlappa dessa glapp, vad vet man i dag? Men det blir nog ett grovt förenklat mänskligt kommunikationssätt, så hjälp oss alla milda makter.
Rädslan för språklig påverkan slår emellanåt undertecknad, och det som hände i dag, ska nu beskrivas. Vi satt i en bil och glodde på gps-en, men för det område som var målet kändes den föreslagna riktningen felaktig. Då sa min egen röst: "Vilken konstig [dörekkschönn]". Rösten kom från en som tvingas bli ödmjukare för var dag som går. Ingen kommer undan. Än värre var det amerikanska uttalet, föredrar man brittiska varianten (jag), så heter den [dairekschönn]. Fast på svenska säger man som sagt ”riktning”. OMG m a o.
