I vilka språkliga sällskap vill man helst vara? Röda presidenters?

Det är lätt att bli knäpp i skallen av alltför ingående funderingar kring språket, dess roll och användare (visst ja, brukare, heter det nu). Man är väl vad som förr i världen kallades förläst. Egentligen användes ordet om dem som de flesta inte kunde förstå eftersom de (de förlästa) hade andra kunskaper i något än gemene man. Nu gäller det förstås inte undertecknad, det modernare ordet nördig är nog mer korrekt.

En slagning på "förläst" ger ett roligt resultat från SO, som är ”en deskriptiv definitionsordbok utgiven 2009 av Svenska Akademien; en ny utgåva utkom digitalt 2021. Den är betydligt mer detaljrik än den vanliga ordlistan (SAOL), då den innehåller betydelsebeskrivningar och många exempel på användning.” (Wikipedia)

I denna digitala utgåva beskrivs ”förläst” så här: ”som ägnat sig åt intensiva bokliga studier och där­igenom ofta blivit något världs­frånvänd, opraktisk etc”. Bokliga studier är att ta i, men kanske har ens ögon och öron blivit felkalibrerade av att vistas i en språklig djungel. Det som bättre beskriver saken (d v s mig) är som sagt odet ”nörd”. SAOL: ”person som har ett stort special­intresse och som där­för kan verka ngt enkel­spårig”.

Enkelspårig, varför inte? När man går djupt in i orden och grammatiken är det ofrånkomligt att även skärskåda sitt eget enkelspåriga språk. Går det att förstå? Kanske skulle man ge sig på ”automatisk skrift”? En sådan är ”en litterär metod som innebär att man försöker direkt återge vad som kommer fram ur det omedvetna eller från yttre krafter såsom andeväsen”.
     

Aha, andeväsen. Då blir det svårt även för en enkel nörd. Men här fortsätter beskrivningen: ”tanken är att ’skapa’ utan kontrollerande förnuft och utan estetiska och moraliska överväganden”. (de två citaten är från Wikipedia). Men det låter inte så lockande som när man i ungdomen första gången hörde talas om den automatiska skriften. Nu påminner det mer om en amerikansk f d samt nyvald presidents språkhantering.

För att upprätta sbråkbloggens något vimsiga stil är det bättre att benämna den ”inre monolog”, eller som det heter på utrikiska, ”stream of consciousness”. Då hamnar man automatiskt (!) i bättre litterärt sällskap än röda presidenters.