I slutändan bestämmer och skapar varje individ sitt eget språk, ett tidigare mer enhetligt dito lyser allt starkare med sin frånvaro. En del av oss äldre använder en del vändningar som började som slang och etablerades allt mer för att sen tyna långsamt bort. Många ungdomar förstår inte "pjuck, plånka, barr".
Det var också i kraft av ålder det gick att tolka en skribent som uppmanade (det gällde sport eller en konsert) folk att ”släppa ner håret lite”. Det klingar av gammaldags poplåtar i ens skalle och de sjunger sånt som ”let your hair (hang) down”. Nån gång gick det väl även upp för en del av oss att det inte handlade om det rent konkreta ”släppa ner/ut håret”.
Om uttrycket ännu används vete tusan, men i Cambridge Dicitonary står det först om ”let your hair down” att uttrycket är ”old-fashioned, informal”. Innebörden beskrivs så här: ”to allow yourself to behave much more freely than usual and enjoy yourself.” Förr (och kanske även nu) har det hetat ”släpp loss, lite, vetja”. Till exempel.
Sbråk släpper aldrig loss utan vandrar oavbrutet och mödosamt på språkets smala väg, den väg som till helvetet bär (hoppsan, där kom forntiden och klippte till igen!). Nå. Efter att ha hört tusentals som ”vaknar upp” när de bara menar ”vaknar” utan att ha legat i en dvala som de vaknar upp ur, kunde ännu ett upp-ande-beteende läggas till mina övriga samlingar.
Men detta får vänta till imorgon. Man är väl smart och vet vad klipphängare innebär för att hålla spänningen vid liv.
