Är man inte ute och cyklar händer det att man är ute och reser

Kort text i dag, bloggen är ute och reser. Inte ute och cyklar, vilket nu för tiden har två innebörder. I denna stund slår mig att man säkert kan använda verbet ”resa” också, med tanke på det ständiga ”det här var en resa”, som i dag betyder mycket annat än en vanlig resa. Säger någon åt en ”nej, nu är du allt ute och reser”, så förstår man att personen menar ”cyklar” d v s har missuppfattat något. Är läsaren med?

Att dra konkreta handlingar och skeenden ut i det bildliga och överförda är minsann en nutida resa! En annan iakttagelse man kan göra är den hur vissa ord från en viss tid försvinner efterhand – när de blivit så etablerade och upptagna (absorberade) av tidsandan att de inte längre behöver benämnas.

Dit hör ett ord från förra inläggets citat ur en DN-artikel. Där användes ordet ”svengelska”, som man hör mer sällan nu när svengelskan s a s är genomförd. Ej heller talar folk om snuttifieringar, när i våra dagar det Snabba och Korta vunnit terräng genom sociala medier.

Till det försvunna kan man även räkna begreppet ”våldsfilm” som sällan kallas så numera. Väldigt många filmer har betydande och, som den moderne svensken säger, ”explicita” scener av en art man hade svårt att föreställa sig i gången tid. Egentligen skulle man kunna kalla mycket i filmväg vad som helst med ordet ”våld” i. Tja, c’est la guerre, som det heter.