torsdag 11 september 2025

Har den samtida älskvärdheten gått fel, eller – fasa! – man själv?

En kritiker talade i radion om rollgestalten i en tv-serie och kallade skådespelaren lysande och ”helt älskvärd”. Frågan är vad som hänt detta ord, eller kanske en själv? Ibland måste man inse att man haft fel om ett och annat under en hel livstid. Letar efter vad som sägs om ordet och går med på ”förekommande, vänlig, ämabel, hövlig, tillmötesgående”.

Man stöter även på den nya (om den nu är det) glidningen till vad som kanske passar bättre: ”älskansvärd”. Här ur en bokrecension: "Boken är berättad ur Lauras perspektiv. Bästa sättet att beskriva henne på är att hon är extremt älskvärd. Hon har alldeles för korta kjolar vilket är lika älskvärt som hennes övermänskliga förmåga att förlåta".

I en gammal (drygt 30 år!!!) artikel beskrivs olika levnadstecknare av Franco. En av dessa hyste stor beundran för diktatorn, men karakteriserades själv så här av en betydligt mildare författare: ”Han är mycket älskvärd, men sedan dödar han dig”. Det låter som ett äldre (och korrektare, förlåt...) sätt att hantera ordet på.

Äldre (och korrektare, igen) exempel på användningen ger Svenskt språkbruk: ”De fick ett mycket älskvärt mottagande/…/, han kostade på sig ett älskvärt leende, till skillnad från sin elaka styvmor hade hon ett älskvärt sätt”.

På många ställen ges innebörden ”värd att tycka om, värd att älska” och det låter förstås troligt, men mitt eget ordförråd skulle, som sagt, välja "älskansvärd" om den betydelsen. Sen vore det förstås långt till att använda även det ordet överhuvudtaget, det finns en massa synonymer att välja bland.

Det engelska ordet ”lovable” översätts av Google Translate med ”intagande” – förvånansvärt bra val av GT! Men nu måste denna älskvärdhet ta slut, hjärnan är överhettad av all charm och ämabelitet. Det sista ordet i föregående mening finns inte, det är förvanskad fulfranska.