En av de tre stora svenska ordböckerna, SO, beskriver det med följande ord: ”blandspråk som är fattbart för alla språkbrukare i område där flera språk förekommer”. Dagens exempel måste rimligen höra till ett sådant språk, möjligen med den invändningen att undertecknad till nöds förstår innehållet, men är mycket osäker inför enstaka glosor.
Ta det här (ur resumé av en ny film som skapats som avknoppning till populär tv-serie): ”Här finns inte en tjänare som inte är missnöjd med att stå vid sidlinjen och titta på när herrskapet dansar på balen”. Hjärnan söker febrilt efter ”sidlinje”, men finner ingen. Det gör dock den nyss nämnda SO: ”linje som avgränsar spelplan parallellt med dess längdriktning”.
Vi enklare människor hade kanske bara sagt ”stå vid sidan”. Men man får vända sig till medier som använder ett språk man förstår. Som Borås Tidning: en recension av filmen får rubriken Överklass-tjo och arbetarklass-tjim i nya ”Downton Abbey”. Kul för dem som hajar det klyket, men inte vad sidlinjer har i språket att göra – om det inte handlar om sport.
Det kom mer linjetal (avancerat skämt) i ett radioprogram där en person (mediedito, antagligen) sa: ”/…/en precis nyhetsrapportering som använder ett språk och begrepp som linjerar med verkligheten”. Å ja’ ba’: Va’? (Och jag bara: Va?) ”Linjerar?” Osjälvständigt drar man åter sin SO ur hyllan (nejdå, nätet förstås!) och läser: ”vara i linje med något”.
SO som har en helsikes massa modern s k svenska i sig är publicerad 2021, och klarar av mängden eftersom den inte är vad som kallas ”fysisk” ordbok. Den ger faktiskt även ungefär samma innebörd för ”linjera” som SAOL: ”förse med räta linjer”. Tänkte skriva en rolig slutkläm, men det linjerar inte med sinnesstämningen man hamnar i som språkpetare.
