Sången är i Sjung svenska folk! noterad i 4/4-takt i G-dur. Den ingick bland de stamsånger som var obligatoriska i skolundervisningen 1949–1969.
W berättar även att ”Sjung svenska folk! är en sångbok i Sverige som gavs ut första gången 1906”. Som ”offer” för dessa glada trudeluttar blir man mest förvånad över att de kallas (kallades?) stamsånger, som måste vara nåt annat än stämsång. W har även svar på vad som menas med ”stamsånger” i ett svenskt sammanhang (medan ChatGPT ännu gissar):
Stamsånger kallades ett antal unisona sånger som var fastställda av Kungl. Maj:t ”till allmänt inlärande vid sångundervisningen i de under Skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalter vid vilka sådan undervisning bedrivs.” Denna förordning gällde läsåren 1943–49, reviderades och förlängdes till 1956.
Mer och mer känner man av faktum att man levt i många världar och tider, men vad föranlåter såna tankar? Det gör hjärnan som beter sig underligt på äldre dar, den började automatiskt sjunga ”röda stugor” för att gårdagens ämne var ”röda flaggor”. Det är samma antal stavelser och så arbetar associationerna på, lite som hos en outvecklad AI.
Egentligen skulle ämnet ha varit (också rester från samma blogginlägg) ”dealbreakers”, som i en del Google-träffar angavs vara synonym till ”röda flaggor” (som betyder varningstecken). Äldsta innebörderna på engelska tycks ha varit saker i stil med ”avgörande faktor, stoppad uppgörelse, brutet avtal”.
