Man låter förstås icke-generös och kanske t o m elitistisk, men det kändes mer seriöst på den tid när såväl tillkännagivandet som efterföljande ”festligheter” inte blivit opium för folket. Ni hör hur man är: snål och ogin inför folklig underhållning. Mediekritiken då? Kommer här:
DN har rubriken För läsarna är Nobelpristagaren ett engångsligg – så fort dalar intresset. Artikeln kan man inte klaga på, men varför ständigt detta sexualiserade språk? Ordvalet kan i sammanhanget kännas sisådär. Och varför har de tidningar som förr var allvarliga börjat med ”så-journalistik”? I ens karga värld kan t o m ”engångsligget” få ligga (!) kvar, men ett förslag är att efter tankstrecket, det mest söndertrasade skiljetecknet, skriva ”intresset dalar ganska fort”.
SvD har: Möjlig ledtråd: Ledamot i Akademien i publiken. Som rubrik betraktad är den knepig OCH i gott sällskap i nutida tidningssvenska. Förr var det tänkt att man skulle få en skaplig hum om innehållet i en artikel. I bildtexten under tre ansikten får man veta att det gäller Nobelpriset. Det ska man kanske fatta eftersom artikeln ligger på avdelningen kultur? Men vaddå ”möjlig ledtråd” i hop med ”ledamot i Akademien i publiken”. Här finns mycket underförstått. Om avsikten var att ”tvinga” en att läsa texten så lyckades det. I mitten av artikeln förklaras det kryptiska med att en av tidningens kritiker sett en akademiledamot i publiken till en pjäs som skrivits av en författare som då kunde misstänkas vara pristippad.
I dag hade pjäsförfattaren oddset 7 hos ett bettingbolag. Eric Rosén, Aftonbladet, skriver under rubriken ”Så styr bettingbolagen elitens Nobelläsning” (där kom dock en så-rubrik till…):
Vi lever Parisa Liljestrands dröm: spel- och dobbelmiljardernas spekulation i prispotential bidrar till att kvalificerad litteratur lyfts från periferi till piedestal. Det är så här man bygger kultur i Moderaternas land.
PS Travesti på "Det är kvinnan bakom allt", med text av Ernst Rolf
