Upp flyga orden "halmgubbe" och "stålman". Tanken står inte stilla

Det är lätt att råka i språkgemäng med informanterna. Särskilt om de är förhållandevis unga. Nyligen använde informanten P begreppet ”halmgubbe”, en retorisk figur som ökat i antal på senare år. Nog för att man sett/hört ordet, men något i en vill protestera: jag drog till med att en halmgubbe är en fågelskrämma. Försöket att protestera med åldringsironi bet inte på P som sa: ”Vad sa ni förr då kanske, när ni ville beskriva en halmgubbe?”

Tja, vi kunde använda fler ord av vårt språk för att beskriva fenomenet utan att veta hur ett (1) engelskt ord ”täckte” vår längre beskrivning. Tidningen Syres språkspalt, ”En syl i vädret” (30 september 2021), handlar om denne halmgubbe och är skriven av Malin Bergendahl. Hon ger gubbens "historia" och förklarar att den används som "en återkommande figur i samhällsdebatten. Han har nog alltid funnits, men i svenska medier är han belagd sedan 2006".

Bild: Polimerek, Wikipedia

På senare tid kommer begreppet (som det mesta annat i språkväg) från engelska uttrycket ”strawman”. Men det visar sig (som är fallet med mycket annat i språkväg 😉) ha en betydligt längre sträcka bakom sig tidsmässigt. Malin B igen:

Den första som använde uttrycket halmgubbe var troligen Martin Luther, som tyckte att den romerskkatolska kyrkan argumenterade på ett ohederligt sätt emot honom i en diskussion om hur man bäst borde tjäna Kristus. ”De bygger upp en man av halm som de sedan kan attackera” skrev han.

Hur som helst utbröt en diskussion mellan P och mig om nyttan av att översätta (eller ta över som de är) alla möjliga nya inne- och modeord från (främst) amerikanskan när de ändå kan uttryckas på svenska, om än i fler ord. Vi var inte eniga, olika uppväxter i olika tider och lika olika (hoppsan) världsbilder skiljer sig åt, och vi halmgubbade nog varann en smula. Jag kan ha varit värst.

P kände sig föranlåten att undervisa Den Motsträviga lite mer i tidens ofantliga och ändlösa ordförråd, och sa: ”Men vet du vad en 'steelman' är? Stålmannen var inte rätt svar, men att steelmanna (har sett det användas som verb i svenskan dessutom) känns inte främmande. Den som mot förmodan missat denna ”stålman” kan återkomma i morgon.