Den nya torftighet som streamas utan att man kan värja sig får det emellanåt att kännas som att bebo ett jättelikt sockervaddsfluff. Påminner förresten om att det är jag som brukar anmärka på den stora mängden bildspråk, metaforer och liknelser.
Verkligheten och verklighetens viktigaste föda, språket (se hur bra det går att undvika bilderna) har tappat sin autenticitet (äkthet, ursprunglighet). Man låter själv som en föreläsare och konsult i falskt medvetandegörande blahblaha.
Vadan utbrottet? undrar bekymrat bloggens stora läsekrets (alla fem). Hör det senaste grundskottet mot ens ännu existerande 50-talsväsen som inte begripit vad som numera är otäckt PÅ RIKTIGT (som Kristersson säger). En närstående ung människa skickade ett roligt ”klipp”, en kort episod med festligt tecknade figurer. Det var rätt kul, vilket jag svarade ungdomen som i sin tur frågade: "Du ser varifrån det kommer, va?"
Det visade sig vara ett mem (eller meme) av (? på?) en sekvens ur en film (okänd för mig) och hade alltså mer ”information” i sig än en gammal kärring kunde begripa. Men som alltså tyckt att redan lager nummer ett var rätt roligt. Det går förstås att nöja sig med det, men känslan är att bli talad till på ett språk man bara förstår till knappt hälften.
Det finns för många lager i dag. Och inte är det som att bo i spunnet socker utan i en tusenbladstårta. Nu är det visserligen inte tusen blad i mille-feuille-tekniken (som i Napoleonbakelsen), men många lager är det. PÅ RIKTIGT.
Bild: Wikipedia
