Dessutom måste man förstås släppa sina tankar om professionella skribenter och gammelmedier. Fåfängt har jag hoppats att det här språksprånget skulle fördröjas. Icke.
Det enda som stannar kvar hos en är en osäkerhet: har man läst och förstått texter förr? Var det en chimär? Har det alltid varit så här? Har inte engelskan en så stor påverkan som jag tror?
En etablerad journalist skrev i en av landets större ”morgontidningar” så här: ”Det är inte konstigt att Sverige har blivit lämnat efter.” (Ämnet var förstås Nato.) Jag letar i minnet: ”någon eller något är lämnat efter” – har jag använt en sådan konstruktion nånsin?
Eller är det för tusende gången som engelskan trycker sig in så pass i svenskan som jag tror? Journalisten kanske redan är halvspråkig och egentligen översätter ”is left behind”?
Den lilla oförargliga ordkombinationen har (tror jag) tidigare (på svenska) uttryckts som ”lämnats åt sitt öde, glömts bort, blivit efter, lämnats kvar”? Det tycks som om känslan hos gemene man är att det som översatts från engelska egentligen uttrycker saker bättre än svenskan gör eller gjort. Hjälp.
Något skumt pågår. Eller så är det mig det är fel på. Som vanligt.
