Bland människor måste man ta det lite piano med sina språkdystopiska tankar. Påfallande många ser eller hör inte vad som händer och blir förskräckta av oss överentusiastiskt negativa. Undertecknad märker dock, till sin stora glädje, att ett alltfler medkämpar gör sig hörda, i alla fall när det gäller dom-debatten.
En i den mängden är Katarina Barrling, bildad statsvetare som inte är tappad bakom en folkvagn. Jag slår gärna ett slag för det underhållande och klyftiga p1-programmet Spanarna, särskilt det senaste, från 14 april. Såväl programledare som alla spanare är denna gång på topp och Barrling talar där bl a till vårt språks fördel.
Hon påminner också om en lysande journalist, Anna-Lena Laurén, som i DN nyligen skrivit ett försvarstal för sitt modersmål. Inte förvånande, A-L L har prisats för såväl innehåll som lysande stilistik. Likt många finlandssvenskar har hon ett bra mycket större patos vad gäller språket än de flesta ”sverigesvenskar”. I DN-artikeln skriver hon: ”Debatten kring ’dom’ är bara en liten del av ett mycket större problem”.
Katarina Barrling jämför klokt nog (i tidskriften Axess, nr 3) argumenten för "dom" med hur det skulle kunna låta om matematik: ”Ingen säger: Många har svårt att lära sig andragradsekvationer, så vi tar bort dem”. Det lattjo i kråksången är ju att de flesta som vill ta bort ”de” och ”dem” beskriver hur svårt det är (för andra!) att behärska skillnaden. Personligen grejar jag de-dem-dom, men i matematik tar det tidigt stopp. Förenkla matematiken, vetja!
Ytterligare en bra iakttagelse ur Axess-krönikan är att vissa ”dom”-förespråkare stolt meddelar att de själva skriver enbart ”dom” samt berättar att den ”utvecklingen” är oundviklig och naturlig. Barrling: ”Det förefaller i och för sig överflödigt med ett avantgarde på området, om utvecklingen nu är oundviklig /…/”
