fredag 3 augusti 2018

Där mycken vishet är, där är också mycken grämelse, lita på det!

Så där ja, nu är man återhämtad från gårdagens självkritiska utbrott. Men man blir inte precis säkrare av att dyka ner i språkets undervegetation – som om det funnes något annat, förresten? Att försöka förstå vad folk gör med språket och tvärtom – ja, det skapar filosofiskt grubbel och trubbel.

Säkrare och skarpare blir man alltså inte av språkharvandet. Men det står redan i bibeln (och detta används för minst andra gången i bloggen): "Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga". (Predikaren 1:18)

Det där bibelcitatet är knepigt att ta till. Även om man bara vill använda det som förstärkning när man suckar över världens ordning hamnar man mot sin vilja i de riktigt visas klubb. Får fundera på att gå med i Mensa, den förening som välkomnar medlemmar bara de har över 135 i IQ. Men det passar inte den som vill förhålla sig ödmjuk inför världsordningen som den ser ut, så just i dag blir det bara kaffe med A.
 
Det är inte så bara, förresten, utan ett bra alternativ till Mensa, A är vis på ett sätt som går att begripa. Inte heller talar hon så konstigt som omvärlden har för vana. 

Och på tal om att begripa: I ett radioprogram i morse sa sig en dam ur folkdjupet ha tröttnat på ordet ”säkerställa” som används i parti och minut. Kan man inte bara säga att man ska ”se till” vad-det-nu-är man ska utföra eller ta hänsyn till, tyckte damen.

Sbråkmakaren jublar: ”säg inte ’säkerställa’, säg ’se till’, det är tidernas synonym!”