Nyligen var det en snutt på radion om röstkloning. Sedan länge finns den datorgenererade rösten, talsyntes, men detta är något annat.
Ett företag i litteraturkrängarbranschen jobbar på att kunna klona röster eftersom folk vill ha sina ljudböcker inlästa av favoriterna (som vanligen är skådespelare). Eftersom var och en av dessa skådisar inte kan läsa in allt som ljudbokskonsumenterna önskar sig så klonar man helt enkelt Johan Rabaeus och Helena Brodins röster. Bland andras. Sen kan dessa så småningom tidigare verksamma uppläsare sitta och rulla tummarna medan klonmaskinen tar sig an världslitteraturen.
Det pågår en förstörelse av språket i sig: folk kan inte skriva, ej heller proffsskribenter. Man undrar också om folk kan läsa. Kunde de det skulle fler vara arga och en annan slippa sitta här och ta hand om hela klabbet.
Det språk som blir kvar ska klonade röster läras att läsa. Det blir korvstoppning för de pratapparaterna får man förmoda, ty det är inte gjort på en kvart att programmera in allt en människa kan tänkas säga och skriva. För att inte tala om alla människor.
Återväxten av bra uppläsare kommer att avstanna och antalet klonade röster kommer att vara lika stort i evighet amen. Man kan förstås hitta på nya röster, men de tillhör då inte några speciella människor.
Å andra sidan specialsys – på grund av allt detta – den språkdräkt människan i framtiden kommer att använda. Och dessutom är förstås också människan själv klonbar.
Den dan blir det bara att ta ledigt från själva människovarandet och flytta in bland ettor och nollor.
